Jag kräver mer än ett pingisbord

Jonas Wallman är lärare i fritidshem på Folkparksskolan i Norrköping.
Foto: Henrik Witt

Det har marscherats på landets gator och torg med krav om bättre miljö och villkor för lärare och skola. Bra! Men även lärare i fritidshem skulle behöva agera mer som fransoser i vårt sätt att säga ifrån. Här är min stridsropskrönika! Den handlar om känslor och om att ständigt verka men aldrig få synas. Den handlar om fritids och den handlar om oss.

Länge har jag slitit som fritidspedagog i skuggan av skolan. Jag har sällan upplevt massmedialt fokus eller huvudroll i förhandlingar. Inom skolväsendet har jag levt i ett sambo­skap där jämställdheten inte har diskuterats eller ens tagits på allvar. I debatten om skolan och lärare uppmärksammas aldrig min röst och den skolform och pedagogik som jag företräder.

Lärare i fritidshem gnisslar ofta tänder och knyter näven i fickan, men när ska vi på allvar säga ifrån?

I dag ska vi leverera fritidspedagogik tolv timmar per dygn med lektionsansvar och resurstjänstgöring. Det är totalt orimligt! Risken är stor att vår yrkeskår kommer att spurta in i väggen med dem som brinner mest för yrket i täten. Med största respekt för lärare och skolans organisatoriska uppbyggnad så måste jag ställa frågan: hur i hela fridens namn kan skolans verksamhet byggas på ett så starkt beroende av fritidshemmet, dess personal och dess elevpeng?

Inte en lågstadieskola skulle överleva om fritidshemsverksamheten tog sin peng och sina medarbetare och flyttade till eget boende. Däremot skulle fritidshemmet blomstra. Inte minst i den lukrativa branschen att sälja vikarietimmar och fritidspedagogiskt lärande till skolan, som här skulle uppstå.

Jag kräver ingen ”Björklund-typ” som skriver sonetter om oss. Jag kräver dock mer än ett pingisbord. Kräver heller inte fristående verksamhet – kräver dock ett aldrig upphörande erkännande av vår suveränitet och att få vara specialist inom sitt ämne, med tydligt uppdrag. Så du som har fritidspedagogiken som svärd och sköld – ta ut näven ur fickan och slut upp så marscherar vi tillsammans. Vi är mer än skola och lärare. Vi är fritids och det är det vi måste stå upp för!