Jag fick en klump i magen …
Krönika Att inspirera elever till att inse vilka oändliga möjligheter de har att själva styra över sin framtid, oavsett förutsättningar. Det är bland det viktigaste i fritidshemmets uppdrag, tycker Jonas Wallman.
Jonas Wallman är lärare i fritidshem på Folkparksskolan i Norrköping.
Foto: Henrik Witt
Det var semesterns sista suck och jag hade dragit lotten att få följa med mina två yngsta killar på sommarfotbollsskola. I färgglada fotbollsskor intog alla tjejer och killar planen. Barnen delades in i grupper och fotbollsövningarna tog vid. Vid det här laget verkade all nervositet som bortblåst, till förmån för fart och skratt hos deltagarna.
Solen värmde, solstolen var bekväm och jag kunde bara njuta av den uppgift familjelotteriet hade försett mig med. Jag såg en pappa komma hastande mot planen vi var på. I hälarna hade han två barn som halvsprang efter honom. Jag kände igen den där stressade blicken då jag allt för ofta hamnar i hans situation. Pappan pratade med sina två killar på ett språk jag inte kände igen och ledde ut sina killar mot planen.
Nu blev det uppenbart för mig hur mycket dessa barn skiljde sig från den övriga gruppen då de varken hade fotbollsskor eller träningskläder. Övningarna fortsatte med glada, springande barn men med ett undantag – mannens yngsta pojke som på alla sätt var så malplacerad någon bara kan vara. Ledaren försökte med gester och mimik visa pojken att han var välkommen. Och efter ytterligare någon halvtimme var även han med i spelet och glädjen lyste i hans ögon.
Den klump jag tidigare känt i magen förbyttes till en värmande känsla. Dessutom kunde jag se tydliga likheter med min egen yrkesverksamhet – fritidshemmet. För fritidshemmet är och ska vara den plats dit barn kan komma oavsett förutsättningar eller levnadsvillkor. De ska få samma möjlighet att utveckla sig och testa aktiviteter för att hitta intressen och komma på vad de vill göra i framtiden.
Det här – det kompensatoriska uppdraget – är unikt för fritidshemmet och oerhört viktigt då vi inte bara kan motverka segregation och utanförskap utan samtidigt aktivt jobba för inkludering och innanförskap. Det kan vara början på en resa som annars skulle gå åt totalt oönskat håll. Och det, i kombination med mycket annat, är det som gör fritidshemmet så fantastiskt!
