Spretigt uppdrag får fritidslärarna att välja skolan

Helena Ackesjö är docent i pedagogik och intresserar sig för hur fritidshemslärarnas yrkesroll förändrats de senaste åren. När lärarutbildningen gjordes om för drygt tio år sedan kunde lärare i fritidshem också bli behöriga att undervisa i ett praktisk-estetiskt ämne.
– Det var en ny sorts lärare, en hybrid lärare som varken identifierade sig som fritidspedagog eller lärare i skolan, som kom ut på arbetsmarknaden. Och det blev körigt för dem som ville undervisa både i ett praktisk-estetiskt ämne och i fritidshemmet, säger Helena Ackesjö.

Hon har studerat vad som hände med en grupp nya lärare under fem år efter deras examen. De cirka 40 lärarna i studien kan delas upp i tre grupper: de som valde att arbeta med båda uppdragen, de som valde att enbart undervisa i fritidshemmet och de som enbart undervisade i sitt ämne. De med dubbla uppdrag berättade att kunde undervisa och betygsätta hundratals elever i idrott för att sedan gå direkt till fritidshemmet och ansvara för kvaliteten där.
– En del lärare kunde inte upprätthålla balansen mellan uppdragen, då skolorna saknade en organisation för det. På andra skolor fungerade det bra, lärarna fick extra tid till planering, betygssättning och till att vara med på konferenser.

I Fritidspedagogiks enkät om fritidshemslärarnas arbetsvillkor framkom det att 42 procent även undervisar i ett skolämne. (Se grafik längst ned.) Dessa lärare var, möjligen oväntat, något mindre missnöjda med sin arbetssituation än kollegorna som inte undervisade i ett ämne. Ändå ansåg 39 procent att de hade dåliga eller mycket dåliga förutsättningar, ofta på grund av brist på planeringstid och brandkårsutryckningar i skolan. 

Vad är det då som gör att det dubbla uppdraget fungerar för vissa, men inte för andra? Det ska Mergim Krasniqi, doktorand i utbildningsvetenskap på forskarskolan Rocit, undersöka i sin nyligen påbörjade doktorsavhandling. När han själv arbetade som både idrotts- och fritidshemslärare tyckte han att det var svårt att kombinera uppdragen, planeringstiden tenderade att gå åt till idrottsämnet.
– Praktiken vill ha fritidshemslärare som kan göra både och, men då måste uppdraget vara hållbart i längden, säger han. 

Både i sin masteruppsats och i sin roll som adjunkt på lärarutbildningen mot fritidshem vid  Linnéuniversitetet har han sett att det händer något med studenterna efter att de gjort sin andra verksamhetsförlagda utbildning, vfu, där de praktiserar i sitt skolämne.
– Det var intressant att höra studenternas upplevelser efter vfu:n. Flera sa att det var den bästa vfu-period de haft, de hade fått tydliga ramar för undervisningen och visste vad som förväntades av dem, de fick leda och vara i centrum i klassrummet.

Ämnesundervisningen är tydligare definierad än undervisningen i fritidshemmet, och därför mer lockande för vissa, tror Mergim Krasniqi.
– Många av mina kurskamrater har valt att bli ämneslärare i stället. Det är bättre avtal, längre sommarlov och högre lön. Dessutom är det lättare att identifiera sig som lärare i ett ämne än som lärare i fritidshem. 

 

Det låter sorgligt ur fritidshemmets synvinkel?
– Jag kan tycka att utbildningen gör det svårt för fritidshemmet i och med att den gör det enklare att bli ämneslärare. Vi utbildar lärare i fritidshem som kanske inte blir kvar efter några år. Är det fritidshemslärare vi utbildar eller något annat? 

För den som vill bli exempelvis idrottslärare på låg- och mellanstadiet är utbildningen dessutom ett snabbspår på tre år, jämfört med ämneslärarutbildningen som är fyra år.

Samtidigt, kan läsaren invända, är det inte ovanligt att lärare behöver balansera olika ämnen och uppdrag i sitt arbete. Det håller Helena Ackesjö med om, men poängterar:
– Om du har ansvar för tre eller fyra ämnen på mellanstadiet så får du rejält med tid till för- och efterarbete för det, men som lärare i fritidshem ska du balansera ämnesundervisningen under skoltid med en verksamhet som är öppen tolv timmar om dygnet. Anställningsformerna är inte alltid anpassade för det. Och det gör att lärarna upplever att de måste välja att antingen undervisa i sitt ämne eller i fritidshemmet. 

Var det feltänkt att lärare i fritidshem skulle ha behörighet i ett prestämne?
– Det skulle jag inte säga, men reformen var inte förankrad i skolverkligheten. Intentionen var att ge lärarna i fritidshem högre status genom att de utbildades till lärare, samtidigt som fritidspedagogik blev ett tydligt utpekat område i utbildningen. Därtill lades ett praktisk-estetiskt ämne, som, om jag ska tolka det positivt, skulle ge fritidslärarna en tydlig position i skolan, så att de inte skulle behöva ägna sig åt att vara resurser, säger Helena Ackesjö. 

Ytterligare en problematik är att de som utbildar sig till F-3-lärare inte får samma breda behörighet i praktisk-estetiska ämnen. Lärare i årskurs 4-6 kan få behörighet i prestämnen men bara om de väljer att läsa dessa på lärarutbildningen. Det gör att skolorna riskerar att stå utan behöriga lärare i dessa ämnen om fritidslärarna väljer bort att undervisa i dem.
– Det sätter både lärare och rektorer i en svår sits. Samtidigt har såväl bild, som idrott och hem- och konsumentkunskap sin plats i fritidshemmet. Det finns många aspekter av den dubbla kompetensen.