Olika syn på fritidshemmet bromsar utvecklingen

Tillsammans med kollegorna Jan Gustafsson Nyckel på Högskolan Väst och Karin Lager på Göteborgs universitet har Björn Haglund gått igenom de 52 remisser som kom in på den ambitiösa utredningen ”Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg” (SOU 2020:34).

Han konstaterar med visst vemod att den polarisering som funnits i synen på fritidshemmet i många decennier – den finns kvar. 

– Jag trodde att de olika remissinstanserna skulle ha närmat sig varandra mer.

I avgränsningssyfte har forskarna valt att diskutera ett specifikt begrepp i utredningen: ”likvärdighet kopplat till fritidshemmets kompensatoriska uppdrag”.

Fritidshemmet bör vara en rättighet

Utredaren framhåller att fritidshemmet når färre barn i utsatta områden, eftersom föräldrar där inte arbetar eller studerar i samma omfattning som i andra områden, vilket gör att deras barn inte är berättigade till en fritidshemsplats. Ett ytterligare skäl är att föräldrarna inte kan betala avgiften. 

Utredningen slår fast att det långsiktiga målet är ”ett fritidshem för alla barn”, något som man menar skulle bidra till bättre mående och stärkta skolresultat för dessa barn. Många remissinstanser sympatiserar med denna målsättning – men alla är inte överens om att samhällets resurser ska användas för att prioritera det målet. 

På ena sidan finns aktörer som Bris, Barnombudsmannen, Enköpings kommun och Folkhälsomyndigheten vars svar sammanfattar deras syn:

”Allmän rätt till att ta del av fritidshemmens undervisning kan ge bättre förutsättningar för en god och mer jämlik hälsa i befolkningen. Det är därför angeläget att även utreda hur alla barn på sikt kan få tillgång till fritidshemmets kompletterande och kompensatoriska insatser.” 

Längst ut på andra sidan finns Friskolornas riksförbund och Sveriges Skolledarförbund. Deras linje: Resurser till fritidshemmet får inte tas från skolan. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) å sin sida saknar uppgifter om finansieringen – och många av kommunerna betonar snarare sina egna möjligheter att själva styra över sin ekonomi.  

Skolan går först för skolledarna

Björn Haglund är kanske mest förvånad över skolledarnas svar: 

– De ska ju företräda både fritidshemmet och skolan. Visst finns det rektorer som brinner för fritidshemmet, men oroväckande många verkar överlåta ansvaret fritidspersonalen: ”Ni kan det här bäst, ni får sköta det”.

Men i brist på pengar blir det svårt. Åmåls kommun sammanfattar det väl: ”I nuläget saknas… både lokaler och behörig personal”.

Björn Haglund menar att fritidshemmets betydelse borde ha kunnat stärkas med tanke på det undervisningsuppdrag som man fick i den senaste läroplanen. Och med tanke på att FN:s barnkonvention nu blivit svensk lag, med allt vad det innebär för barns rättigheter.

Varför har då inte mer hänt?

– Vi som säger att ett fungerande fritidshem med välutbildad personal bidrar till att barn klarar skolan bättre, vi får ofta höra: ”Show me the proof”. 

Och har ni några bevis?

– Tyvärr alldeles för få. Här krävs mer forskning och den är faktiskt på gång. Så jag känner ändå tillförsikt.

Vissa menar att fritidshemmen skulle kunna få en ännu viktigare roll i arbetet mot barn- och ungdomskriminalitet. Håller du med?

– Absolut, det är märkligt att politikerna talar så mycket om kampen mot kriminaliteten utan att nämna fritidshemmen. Och det är ett problem att medierna är så ointresserade av fritidshemmens roll, oavsett vilken fråga det handlar om.

LÄS OCKSÅ:

Utredning: Ge alla barn rätt till gratis fritidshem

Forskaren: Allmänt fritidshem är en barnrättighet

”Alla barn bör få rätt till en plats på fritidshemmet”