Skolgårdslärarna har nolltolerans mot grova ord
Fula ord På Björkbackaskolan, F-5, har de grova orden minskat både i klassrummen och på rasterna. En av anledningarna är skolgårdslärarna som omedelbart tar tag i verbala kränkningar och nedsättande ord.
Fula ord – läs alla delarna
"Hora”, ”bög”, könsord och en rad rasistiska tillmälen. Sådana nedsättande ord hördes ofta bland Björkbacka-skolans närmare 200 elever. Konflikter på rasterna spillde också ofta över på lektionerna, orsakade oro och tog dyrbar undervisningstid att lösa.
– I dag är det stor skillnad. Det förekommer betydligt mindre verbala kränkningar än tidigare. All personal har dessutom en större samsyn kring nedsättande ord och vi stämmer av värdegrunden regelbundet för att påminna oss. Vi undervisande lärare samarbetar tätt med de lärare i fritidshem som också är skolgårdslärare och är ute bland eleverna på rasterna,säger Anna Evjen, svensk- och SO-lärare på Björkbackaskolan i Ånge i Västernorrland.
HON HAR ARBETAT som lärare i 20 år och tycker att språket i skolan har blivit allt råare och grövre. För tre årsedan gjorde Björkbackaskolans kurator ett antal enkäter som styrkte det. Språkbruket hade förvärrats och dessutom allt längre ned i åldrarna. Eleverna kände sig otrygga på grund av verbala kränkningar. Det fick skolledningen att agera. En omorganisation gjordes. Lärare i fritidshem och resurspersonal blev skolgårds-lärare med uppgift att vistas ute bland eleverna på rasterna. Dessutom fick skolgårdslärarna ansvar för en årskurs vardera.
Björkbackaskolan arbetar sedan tidigare med äventyrspedagogik, vilket bland annat innebär fokus på rörelse och fysiska aktiviteter. Omorganisationen ledde till ännu fler planerade aktiviteter på rasterna. Exempelvis byggdes en parkourbana och en rastbod där barnen kan låna saker med klädnypor som ”lånekort”.
– Vi ser rasterna som en viktig del av skolans verksamhet. Att jobba proaktivt mot verbala kränkningar har verkligen gett resultat, säger Björkbackaskolans rektor Lena Bjelkström.
Jag brukar fråga barnen om de vet vad ordet betyder, exempelvis ”bög”.
Linda Neuman, lärare i fritidshem och skolgårdslärare, är ute på rasterna både på förmiddagar och under lunchraster med minst fem kollegor. Eftersom barnen möter samma vuxna ute varje dag har de lärt känna skolgårdslärarna bättre och pedagogerna deltar även själva i lekarna, berättar hon.
– Jag brukar köra Under hökens vingar och då kan det komma 40-50 barn. De vill jättegärna att man är med och leker. När barnen har saker att göra på rasterna så blir det färre konflikter och grova ord.
Skolgårdslärarna och klasslärarna jobbar efter samma modell för att komma till rätta med verbala kränkningar.
– Hör man en svordom eller kränkning så markerar man direkt att det inte är okej. Jag brukar fråga barnen om de vet vad ordet betyder, exempelvis ”bög”, säger Linda Neuman.
Under en lektion fick eleverna ”dumpa” ord. Lärarna mejlade till föräldrarna innan och berättade att de skulle ha en lektion om svordomar. Eleverna fick skriva ner alla fula ord de hörde på en dag på lappar och lägga i en burk. Sedan gick de tillsammans igenom orden och pratade om vad de betyder, exempelvis ”hora” och ”cp”.
– Reaktionen blev ofta ”oj, jag visste inte ens vad det betydde”. Sedan bestämde vi om vi skulle behålla orden eller kasta dem i papperskorgen. Som tur var ville alla dumpa orden, säger Linda Neuman.
Hur gör man för att det inte ska bli tillsägelser?
– Man får ha fingertoppskänsla och diskutera med barnet. Man kan komma överens om något eleven kan säga eller göra i stället för att svära.
Lärarna talar också ibland enskilt med den elev som sagt något nedsättande och diskuterar ur olika synvinklar. Hur ser eleven själv på det hela? De pratar om vad som kan göras för att förhindra att det upprepas. Tillsammans sätter de upp mål med täta avstämningar. Ibland flera gånger om dagen. Det händer också att vårdnadshavare kopplas in.
För klassläraren Anna Evjen har de aktiva rasterna inneburit ett större lugn i klassrummet.
– Det underlättar både undervisning och inlärning.
6 tips mot kränkande ord
- Agera genast. Ha nolltolerans mot mobbning och verbala kränkningar.
- Väck empatin. Ta en diskussion med hela klassen. Låt eleverna höra från varandra hur ord kan landa. Det kan öka förståelsen för olika perspektiv. Ställ frågor som: Hur blir det för andra om du säger det? Vad skulle du själv känna om du blev kallad så? En levande diskussion skapar trygghet i klassen, vilket gör eleverna mer rustade att möta hård jargong utanför klassrummet.
- Avdramatisera coolheten. Prata om vad orden egentligen betyder. Vad innebär det att vara bög? Vad är en hora? Varför är det coolt att säga könsord? Ibland används vissa ord slentrianmässigt utan riktig förståelse för betydelsen.
- Förståelse för barnet. Barn och unga med vissa funktionsvariationer kan ha svårt att förstå hur ord uppfattas och rår inte alltid för om de sårar. Då kan det också vara idé att i stället väcka allas empati för den eleven. Men samtidigt måste man skydda och trösta den som utsätts för kränkningar. Det finns också barn som är lite mer ömtåliga. Lösningen är inte att de ska härdas med hårda ord.
- Häng med. Det kan vara svårt att förstå nya uttryck och ord som kan kränka. Även om det är lite som att springa efter tåget – slå dig inte till ro. Var intresserad. Det är också ett sätt att få kontakt. De flesta barn och unga blir glada över att vuxna intresserar sig.
- Samsyn om värdegrund. Många skolor har kontrakt som skolpersonal, elever och vårdnadshavare ska skriva under och leva efter. En given punkt borde vara nollacceptans för verbala kränkningar.
Källa: Skolpsykologen Jenny Klefbom.
