"Fritidshemmet ska inte vara efterskola"

Fritidshemmet ska inte använda skolans metoder för att mäta kvalitet, skriver Hadar Nordin. I stället behöver kvalitetsarbetet bygga på tillit till professionen.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

Det pratas mycket om hur fritidshemmet kan bidra till skolans måluppfyllelse. Det gör vi bäst genom att vara fritidshem – inte efterskola, skriver fritidspedagogen Hadar Nordin i ett debattinlägg, där även han oroas över ”skolifieringen” av fritidshemmet.

Andreas Nyberg är helt rätt ute i sin text: ”Skolifieringen av fritidshemmet är oroväckande”. Jag bygger vidare på den så kallade skolifieringen.

Fritidshem – tio bokstäver, sju konsonanter och tre stavelser. Praktisk matematik och språklek i samma ord!

Om fritidshemmet blir kvantitativt mätbart kommer allt att ordna sig
då? Nej, jag tror inte att en kvantifiering är lösningen på fritidshemmets dilemman. Men jag ser att det är omåttligt populärt att hänvisa till det kvantitativt mätbara och det går hem på facklig och politisk nivå. Vi synliggör lärandet genom att manipulera det till mer formellt-mätbart. Jag menar att kvantifiering är en process där vi som pedagoger omvandlar kvalitativa perspektiv till kvantitativa. Det kvantitativa är mätbart såsom skolan alltid varit.

Förskjutning mot ämneskunskaper

Jag ser en generell förskjutning av diskursen från att fokusera på att utveckla de icke-kognitiva förmågorna hos barn till att fokusera mer på ämneskunskaper. De icke kognitiva förmågorna handlar om individers attityder, beteenden och socialt-emotionella sidor. De inkluderar även sådant som självuppfattning, motivation, samarbetsförmåga, självdisciplin eller ”hur man uppträder”.

Det pratas mycket om hur "fritidshemmet kan bidra till skolans måluppfyllelse". Frågar du mig så gör vi det bäst genom att varafritidshem - inte efterskola.

Kvalitet bör snarare bygga på tillit till professionens bedömning av den egna verksamheten.

Men, hur ska kvalitet förstås i fritidshem? Det är lätt att kvantifiera verksamheten för att göra den mätbar. Jag har mött flera exempel på detta. Allt från att bedöma kvalitet utifrån föräldraenkäter till att föra statistik över antalet elever som deltar i olika aktiviteter som ett mått på kvalitet. Men kvalitet bör snarare bygga på tillit till professionens bedömning av den egna verksamheten. Denna bedömning sker dels informellt i den dagliga verksamheten, men måste även ske systematiskt över tid.

Låt oss skifta fokus

Det är viktigt att utveckla kollegial förståelse för sambandet mellan olika kvalitativa aspekter och hur de korrelerar med fritidshemmets resultat och kvalitativa utfall. Genom att kvalitetssäkra våra egna processer bygger vi upp en större tillit till professionen. Min största oro är att mer fokus ska läggas på att reglera verksamhetens innehåll och att professionell bedömning ska ersättas av efterkontroll.

Fritidspedagoger har länge hetsat upp sig över att "synliggöra verksamheten" (för andra). Låt oss skifta fokus och börja synliggöra kvalitet i de egna processerna för varandra! När vi börjar bekanta oss med begreppet och dess betydelse för verksamheten kommer vi att bli bättre på att påvisa de kvalitativa processerna.

Låt oss möta framtidens fritidshemspedagogiska utmaningar med vår kärnverksamhet i fokus. Låt oss tillsammans hitta fler forum för att stärka våra processer och därmed tilliten för professionen.

LÄS ÄVEN

Debatt: Skolifieringen av fritidshemmet är oroväckande

Studie: Lärare i fritidshem undervisar genom lek

Han tar fajten för yrket