Debatt: Fritidshemmet bör ingå i rektorsutbildningen
Debatt Under lärarutbildningen frågade jag på ett seminarium “men finns fritidshemmets uppdrag med i rektorsutbildningen?”. Till svar fick jag nej. Va? NEJ! Hela rummet blev tyst en stund. “Jaha! Det är ju det som är problemet” , tänkte jag, skriver Sofia Grimm, lärare i fritidshem och utvecklingsledare.
Glädjen och motivationen var glödhet på uppstartsdagen i januari. Nu skulle en ny termin börja, en ny möjlighet att förändra världen och framtiden. Tänk vad vi skulle åstadkomma tillsammans!
Nu har vi bläddrat några veckor i kalendern och sanningen kommer flygandes som en gräddtårta kastad i ansiktet. "Det går inte att ha en kvalitativ verksamhet utan tillräcklig planeringstid" predikar vi på Lilla Mys krassa vis. Även denna termin kommer frågan "Men hur mycket planeringstid ska ni på fritids egentligen ha!?" Det känns som déjà vu, hur många gångar har vi haft denna konversation på hundratals skolor i vårt land?
Hur många gångar har vi haft denna konversation på hundratals skolor i vårt land?
Det finns en stor faktor som bidrar till att vi alltid måste ta den här diskussion om och om igen. När jag gick mitt sista år på Södertörns högskola hade vi en fantastiskt bra lärare som även undervisat på rektorsprogrammet. Under kursens gång frågade jag på ett seminarium: "Men finns fritidshemmets uppdrag och fritidshemmet som ämne med i rektorsutbildningen?” Till svar fick jag nej. Va? NEJ! Hela rummet blev tyst en stund, även läraren. "Jaha! Det är ju det som är problemet," tänkte jag och luften gick ur mig lite.
Så, om vi nu ska ta den här diskussionen en gång till. Ja, Sveriges alla skolledningar. Vi behöver mer planeringstid. Hur mycket är mer planeringstid då? Undrar du som inte arbetar inom fritidshemmet. Det enkla svaret är att det väldigt olika med tanke på hur olika våra uppdrag ser ut. Det jag vet är att det måste vara rätt sorts planeringstid.
Så låt oss nu tänka några varv tillsammans. Vi, hela det fritidspedagogiska arbetslaget, behöver mer planeringstid tillsammans. Tiden för tankeprocesser, utvecklingsområden, pedagogiska samtal och djupdykning i läroplanen kräver tid. Att vi på fritidshemmet sitter i våra egna pedagogiska bubblor och tänker på fritidshemmets nästa steg är sällan det mest effektiva sättet att få verksamheten att utvecklas. Dynamiken i en grupprocess där vi gemensamt inser, upptäcker och lyckas hitta vägar är magisk. Vi måste göra den resan tillsammans, hela det spretiga arbetslaget.
Det är ungefär som att en ämneslärare släpper in sin klass och säger att den bara ska göra en lektionsplanering innan de kan starta
Den enskilda planeringen är en annan het potatis. Den behövs också givetvis. För hur bra blir kvaliteten på eftermiddagen när hälften av fritidspersonalen i stunden ska komma på vilket skapande, uteaktivitet eller högläsningsbok de ska använda sig av och sen tänka ut vart allt material finns, samtidigt som personalen knappt hunnit gå på toa. Allt detta mitt i barngrupp! Det är ungefär som att en ämneslärare släpper in sin klass och säger att den bara ska göra en lektionsplanering innan de kan starta. Och i det här läget har man inte ens funderat på den pedagogiska tanken bakom skapandet eller aktiviteten. Det resulterar i att det inte blir någon vidare kvalitet i fritidshemmets undervisning. Det blir en rörig start och en ogenomtänkt situation för elevgruppen.
Med fördel bör det finnas en "planeringspott" att ta ifrån, på varje skola. Potten finns för fritidspersonal som under vissa perioder har fler aktiviteter med för och efterarbete då den vanliga planeringstiden inte räcker till. Potten står egentligen för en tillåtande anda att få mer planeringstid vid behov.
Vad ska vi göra i väntan på det mest självklara, att fritidshemmet ska få plats i den statliga rektorsutbildning? Vad gör vi om vi har en envis skolledning? Det kan upplevas tungt och ensamt att vara passionerad i sin sak. Men kan vi hitta ett sätt inspirera genom att lägga fram lösningar, genomtänkta förslag och arbetssätt som bidrar till en bättre skola, fritidshem och samverkan? Kan vi inspirera med det vi verkligen brinner för? Vi kanske måste säga det många gånger och sen några gånger till. Vi kanske måste vara lite påstridiga och våga stå upp för vår profession. Kan vi be om en prövotid, en tid att visa hur bra det kommer bli och vilka konsekvenser det ger elevgruppen om vi fick igenom vårt förslag? Kan vi visa att fritidshemmet är viktigt?
Emellanåt är kanske frustrationen så stor att vi ibland ifrågasätter varför vi ens orkar stanna i yrket. Vi måste vara rädda om de fritidspedagoger och lärare i fritidshem vi har. Hur många pedagoger är det inte som lämnar just fritidshemmet? För många. Det är ju tråkigt att vi skrämmer iväg vår nyexaminerade och våra trogna eldsjälar, med för många uppdrag i ett som det inte finns planeringstid till.
Kan vi lärare i fritidshem och fritidspedagoger hitta en, två eller tre kollegor där vi kan dra och peppa varandra, och bestämma oss för att vi inte ge upp när gräddtårtan kommer farandes genom luften? Ja. Jag, och ett par kollegor, gjorde det på en skola. Vi lyckades inspirera med att gå före och visa på något nytt som gynnade hela skolan. Genererade det i mer planeringstid? Ja, efter en del om och men, fick vi planeringstid. Framförallt fick vi smart planeringstid. Tid tillsammans. Och vilka resultat det sen gav för vår skola, våra raster och framförallt vårt fritidshem!
Sofia Grimm är lärare i fritidshem och utvecklingsledare mot fritidshem i Täby.
LÄS ÄVEN
