Debatt: Besparingarna slår hårt mot fritidshemmen

Först, låt oss prata lite om hur mycket 29 miljoner kronor är på årsbasis i skolans värld.

29 miljoner kronor motsvarar ungefär 50 fritidslärare eller 41 speciallärare eller 80 elevassistenter eller läromedel i sisådär 100-150 år. Samtidigt förväntas ofta verksamheter upprätthålla samma kvalitet.

Låt oss vara ärliga. Dessa nedskärningar handlar inte om att tumma lite på kvaliteten. Detta är hårda knytnävsslag i magen som med otvivelaktig och omedelbar effekt kommer att påverka kvaliteten. Så vad händer när det skärs ned på skolan?

Fritidslärare får rycka in vid vikariestopp

Inga vikarier tas in vilket leder till ökad arbetsbelastning. Inga elevassistenter eller resurser kommer anställas om det inte finns tilläggsbelopp. Fler lärare kommer att få jobba utan pedagogiska resurser eller elevassistenter i klassrummen. Vidare kommer de som har semestertjänst (läs: lärare i fritidshem/fritidspedagoger) att få jobba mer när inga vikarier tas in. Detta i sin tur får bieffekter såsom minskad eller utebliven planeringstid och att sjuktalen  ökar på grund av hög arbetsbelastning.

Detta är hårda knytnävsslag i magen som med otvivelaktig och omedelbar effekt kommer att påverka kvaliteten.

Elever med stora stödbehov kommer kanske inte att få sina behov tillgodosedda, vilket kan leda till ökade klyftor. Skolan kommer inte att lyckas kompensera för de elever som behöver det mest. I ett längre samhälleligt perspektiv ökar detta risken för arbetslöshet och utanförskap.

Kostnaderna för utanförskap är enorma

Kvaliteten på undervisningen i skolans alla pedagogiska verksamheter kommer att påverkas negativt av denna besparing. Låt oss prata om den gigantiska elefanten i rummet. Skolan kan inte effektiviseras på det sätt som rådande nedskärningar kräver.

Alla pengar som vi sparar in på barn och unga idag får vi betala i framtiden, ibland med stor ränta. Kostnaden för ett begynnande livslångt utanförskap för en elev uppgår i ackumulerade samhällskostnader till 10-20 miljoner kronor i vuxen ålder. En elev. Ett barn. Som hamnar utanför arbetsmarknad, utbildning och social gemenskap.

I min hemkommun, Härnösand, backade kommunledningen delvis från besparingskraven och skjuter till mer pengar till skolan. Men verksamheten lider fortfarande av stora underskott och krav på effektiviseringar.

Så, i svallvågorna av allt valfläsk. Satsa på fritidshemmen, politiker! Det kan vara den absolut största institutionella skyddsfaktor vi har för att förebygga socialt utanförskap.

Hadar Nordin är fritidspedagog och skyddsombud för Lärarförbundet i Härnösand.