Eriksson: Vi behöver sätta ord på vad fritidspedagogik är

Fritidspedagogik, en odefinierad och tvetydig disciplin. Många skulle nog vilja påstå att den är lillasyster till psykologi, sociologi, specialpedagogik och den traditionsenliga skolpedagogiken. Jag ser fritidspedagogiken som den där grannen som man få låna saltet av, och som ställer upp i ur och skur, som kompletterar. Det är dags att sätta ord på vad fritidspedagogik är.

För mig härstammar fritidspedagogiken ifrån socialpedagogiken. Att helt enkelt stötta individer och grupper i sociala kontexter och frågor, men utifrån pedagogikens stomme. Det kan handla om att erbjuda såväl fria som styrda aktiviteter på fritidshemmet. För både fria och styrda aktiviteter blir redskap för att främja lek av olika slag. Det kan handla om att på ett naturligt och osynligt sätt skapa positiv närkontakt med elever för att bygga relationer. Det kan också handla om att skapa en rastbod, cafeteria eller liknande och låta elever få ansvara för den, för med lyckat ansvar så växer vi människor.

Att få människor att växa. Det fick min lågstadielärare Eva Andersson, som är fritidspedagog i grunden. Hon såg människan, hon såg det stora i det lilla och hennes hon ögon lyste av empati och värme. Vikten av att vara snäll, det var hon bäst på.

Räddningen var fritidspersonalen på Stora fritids. De såg inte, eller uttryckte i alla fall inte till mig att jag var en jobbig elev.

Mellanstadiet, en inte alls lika idyllisk tid för mig. Eva Andersson fick nya ettor att följa. Allt vattnande av mig och klassen försvann i och med att vi fick nya klasslärare. Jag blev ganska snabbt stämplad som en jobbig elev. Räddningen var fritidspersonalen på Stora fritids. De såg inte, eller uttryckte i alla fall inte till mig att jag var en jobbig elev. Jag kom tidigt in i puberteten och det ställde till det rejält för mig, som jag inte fick någon stöttning i. Dock från dem på Stora fritids, för er fick jag fortsätta vara barn trots pubertetens intåg. Med er kunde jag busa. Ni gjorde min mellanstadietid rolig i allt jobbigt, och än i dag är det enbart fritidshemmet under mellanstadietiden som jag minns med glädje och värme. Där slapp jag bli negativ stämplad av vuxna, och där fick jag vara jag.

Så vad är då gemensamt för Eva Andersson och personalen på Stora fritids? Jo, de har alla en fritidspedagogisk grund i ryggen. För utöver främjande av lek, skapa rastbod eller liknande så är det just värderingar som skiljer sig åt. Att vattna någon, att se det stora i det lilla, att inte snabbt kategorisera elever som jobbiga eller liknande, och att se elevers djupare behov än enbart ämnesrelaterade behov. De arbetade helt enkelt socialt och relationellt.

Så när jag låter elever få sitta på min rygg fast de är stora nog att gå själva, frågar elever varför de gör eller vill göra något på ett annorlunda sätt och möter dem på halva vägen i lägen där det går – förstå att det jag gör är fritidspedagogiskt arbete. Eller när jag undviker att snabbt korrigera elever i syfte att uppfostra, tolkar in alla parter i en konflikt mellan elever istället för att enbart fastna i den högljudda eller ”störiga”, sätter mig mittemot en elev på matsalsgolvet och håller i dennes händer i en ångestfull situation istället för att barskt säga att nu ska vi äta mat. Eller när jag bara verkar prata och hänga med elever i en korridor istället för att snabbt fösa in dem i klassrummet eller ut på skolgården.

Det är mer än att bara "chilla, hänga i korridoren", men utan fritidspedagogisk kunskap så kommer det arbetet förbli sett som osynligt.

För mitt fokus som blivande fritidslärare är fritidshemmet och sociala och relationella aspekter i elevernas skolvardag. Det kommer vara annorlunda än klasslärarnas arbete. Det är inget rätt eller fel i det, bara naturligt annorlunda eftersom lärarutbildningarna och arbetet skiljer sig åt. Det är kompletterande. Det jag gör är att skapa, främja, förstärka och upprätthålla sociala relationer. Såväl mellan elever, som mellan mig och elever. Dessutom kan jag ge verktyg för att fördjupa befintliga relationer både mellan elever och mellan mig och elever.

Det är mer än att bara "chilla och hänga i korridoren", eller att jag är överdrivet tillåtande, men utan fritidspedagogisk kunskap så kommer det arbetet förbli osynligt.

För i allt det "osynliga" så kan jag identifiera och arbeta med elevers sociala och relationella behov och utmaningar, och jag kan få fram information som kan vara central för elevers agerande och tänkande, som kan ses som nycklar för att exempelvis skapa en bättre skolgång för enskilda elever, specifika elevgrupper och klasser.

Det säger mycket att det är det sociala som tar upp mycket tid i elevernas vardag i både skola och fritidshem på både gott och ont. Och det är just alla de ensamma elever, som inte har någon god eller etablerad vänskap med en kamrat eller vuxen, som jag ser inte klarar sig. Med hjälp av bland annat fritidspedagogiskt arbete så vill jag tro att det inte är helt kört för dessa elever.

Som sagt, jag lånar mer än gärna ut saltet till andra, men se det inte bara som lite salt. Se det som en ingrediens för att få till ett helt bakverk. 

Några citat som jag tänkt på:

• ”Utan vänskap skulle ingen klara sig” (Ihrskog, 2006, s. 10).
• ”Jag tycker att kompisar är viktiga” (Ihrskog, 2006, s. 11).
• ”Tänk om det var just du som hade det dåligt i barndomen och inte hade några kompisar, hur ska den personen ha det i framtiden” (Ihrskog, 2006, s. 12).
• ”Flera studier visar på den avgörande roll som en god relation har för barnens fortsatta utveckling” (SOU, 2008:109, s. 216).
• ”Vi har nu bevis för att lärare som kan träda in i vänliga, respektfulla och positiva relationer med eleverna åstadkommer klart bättre elevprestationer” (Aspelin, 2015, s. 5).

Citaten är hämtade ur dessa verk:

Aspelin, J. (2015). Lärares relationskompetens. Begreppsdiskussion med stöd i Martin Bubers begrepp "det sociala" och "det mellanmänskliga". Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik, 24(3), 49-64.

Ihrskog, M. (2006). Kompisar och Kamrater: barns och ungas villkor för relationsskapande i vardagen. Växjö: Acta Wexionensia. Hämtat från https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:206823/FULLTEXT01.pdf

SOU. (2008:109). En hållbar lärarutbildning. Stockholm: Regeringen. Hämtat från https://www.regeringen.se/contentassets/d262d32331a54278b34861c44df8dbad/en-hallbar-lararutbildning-hela-dokumentet-sou-2008109

Irina Eriksson studerar till lärare i fritidshem i Umeå och är krönikör i Fritidspedagogik.