”Att kalla bakning för fritidsmatte är inte skolifiering”
Debatt
Om jag gör en korvkiosk på fritidshemmet så är det i mina ögon oviktigt om jag kallar det för ”fritidsmatte” eller ”korvkiosk”. Det viktiga är att jag vet vilket syfte jag har. Och det kallar jag inte för skolifiering, skriver läraren i fritidshem Helen Lenving Ekstrand.
Jag hade inte tänkt ge mig in i debatten om skolifiering, men jag har inte kunnat släppa tankarna på diskussionen och därför vill jag dela med mig av några av mina tankar.
Efter 37 år som fritidspedagog kan jag konstatera att samhället har förändrats, och att mitt uppdrag har förändrats därefter. I början av mitt yrkesliv skrevs inga ”frippar”, matriser eller riskanalyser vid utflykter. Vi gjorde väldigt mycket roligt med barnen utifrån deras intressen och behov, precis som vi gör idag utifrån läroplanen. Verksamheten vi bedrev då var bra. Vi hade inte så stora barngrupper och vi hade en högre personaltäthet och anpassade lokaler som gjorde att vi kunde erbjuda en bra fritidsverksamhet där vi fick in allt som står i läroplanen idag, utan att veta om det. Vi arbetade i skolan även då, men hade inget direkt samarbete. Jag gjorde mitt och läraren gjorde sitt.
Jag bidrar med fritidspedagogik både under skoldagen och eftermiddagen.
Successivt kom vi närmare skolan och flyttade så småningom in i skolbyggnaden, men vi hade fortfarande egna, anpassade lokaler. Samarbetet med lärarna har ökat, vilket jag anser är till barnens fördel. Jag bidrar med fritidspedagogik både under skoldagen och eftermiddagen. Ett lärande sker hela tiden och kan jag öka lärandet genom mitt arbete så är det en vinst för barnen.
Barn lär sig på olika sätt. En del behöver mer praktisk inlärning och där kan jag bidra med min kompetens. Det är en fantastisk känsla när jag exempelvis bakar med barnen och hör ett barn utbrista: ”Men Helen det här är ju precis det som vi har jobbat med i matteboken, nu förstår jag äntligen vad det handlar om!”( måttenheter). Vid ett annat tillfälle kan det var Stina som varit i slagsmål och är arg. Har jag då en deg som behöver bakas ut så underlättar det vår kommunikation. Vi rullar bullar ihop och får möjlighet till det goda samtalet, samtidigt som det är lugnande att rulla bullar. Då plötsligt är bakning konflikthantering. Det är oväsentligt om det sker under skoltid eller fritidstid, det viktiga är att jag vet hur jag ska använda mina pedagogiska redskap. Om vi sedan kallar det fritidsmatte, konflikthanteringsverktyg eller bakning spelar ingen större roll. Det viktiga är att jag har bidragit till lärande och förståelse för barnet.
Om jag sedan använder en matris, fripp eller någon annan metod för att sätta ord på, och utvärdera, mitt arbete så behöver inte det vara skolifiering.
Jag behöver inte berätta för barnen vad de lär sig när vi arbetar. Däremot bör jag själv veta vad jag gör, och varför. Om jag sedan använder en matris, fripp eller någon annan metod för att sätta ord på, och utvärdera, mitt arbete så behöver inte det vara skolifiering.
Jag gör mycket på samma vis i dag som jag gjorde för 30 år sedan, men många saker gör jag också annorlunda. Och det beror på att samhället har förändrats, inte på att skolan kräver det.
Vi ska fortsätta kräva mindre barngrupper, egna anpassade lokaler och högre personaltäthet med utbildade pedagoger. Det behöver vi för att kunna bedriva fritidspedagogik med kvalitet. Kan vi dessutom göra skillnad för barnen under skoltid så är det en viktig del i vårt arbete.
Om jag gör en korvkiosk på fritids så är det i mina ögon oviktigt om jag kallar det för ”fritidsmatte” eller ”korvkiosk”. Det viktiga är att jag vet varför jag gör det och vilket syfte jag har. Och det kallar inte jag för skolifiering.
Med läroplanen som stöd i mitt arbete och en matris som är utformad för läraren i fritidshem så ökar jag kvaliteten i min verksamhet och det ger mig en plattform att arbeta utifrån. Det gör också att jag tillsammans med mina kollegor kan ha bra pedagogiska diskussioner utifrån samma underlag. Det anser inte jag vara en skolifiering utan en professionell fritidspedagogik.
Helen Lenving Ekstrand är lärare i fritidshem på Askimsskolan i Göteborg. Hon utsågs 2020 till "Årets lärare i fritidshem" av Lärarförbundet.
LÄS ÄVEN:
Helens mall gör kvalitetsarbetet enkelt
"Skolifieringen av fritidshemmet är oroväckande"
"Fritidshemmet ska inte vara efterskola"
"Vi bör synliggöra fritidshemmets betydelse!"
