"Vår yrkesgrupp har en knivskarp samtalsmetodik"
Aktuellt
Fritidspedagogiks krönikör Gustav Sundh kommer i höst ut med sin andra bok om skolgårdens lärande.
– Jag vill förskjuta fokus till det finstilta, hur vi förhåller oss till barnen över tid och hur vi faktiskt kan förändra deras uppväxtvillkor och mående.
Gustav Sundh, lärare i fritidshem på Glömstaskolan i Huddinge, har skrivit reflektionsdagböcker om sin yrkesvardag sedan han slutade på lärarhögskolan. Texterna från dagboken ligger till grund för boken som kommer ut senare i höst och har arbetstiteln ”Berättelser om skolgårdens lärande”.
– Läsarna kommer att känna igen sig från min blogg Skolgårdsläraren, där många av texterna är publicerade tidigare, och även från min tidigare bok ”Nyckeln till skolgårdens lärande”, där jag varvade metodik med berättelser. Men den här boken är mer berättelser, säger Gustav Sundh.
Boken är uppdelad i tre delar, där den första handlar om Gustav Sundhs egen uppväxt och skolgång och de andra två är berättelser från yrkeslivet och reflektioner kring hur han är som pedagog.
– Den är tänkt att få kollegor att skriva reflektionsdagböcker. Om man skriver ner saker man lyckas med, guldkornen i vardagen, så kan man titta på det senare, när man tvivlar om sitt yrkesliv.
Gustav Sundhs berättelser skildrar ofta möten med elever och vilka konsekvenser hans arbete med eleverna har på lång sikt.
– Nätet svämmar över av enkla tips på rastaktiviteter. Jag vill förskjuta fokus till det mer finstilta och komplexa; hur vi förhåller oss till barnen över tid och hur vi faktiskt kan förändra deras uppväxtvillkor och mående. Hur man gör mandalas och hinken och trasan är bara yta och fernissa, det primära är det som händer i samtalet kring bordet när vi gör mandalas. Vår yrkeskategori har svart bälte i det relationella arbetet och är den yrkesgrupp som barn ofta vänder sig till. Det är också en peppande bok. Det går inte att läsa boken utan att reflektera över sin yrkesvardag, och det är hela målet, säger han.
Gustav Sundh är en flitigt anlitad föreläsare och har märkt att intresset för strukturerad rastverskamhet ökar. Det syns även på sociala medier där grupper som ”Rastaktivisterna! – rasten som aldrig tar slut” har över 34 000 medlemmar och många lärare i fritidshem kallar sig numera skolgårdslärare.
– Allt fler huvudmän och rektorer har fått upp ögonen för vilka effekter skolgårdslärare kan kan ge i form av mjuka värden, exempelvis barn som går till skolan för att det är kul på rasten. Det är en oerhört positiv utveckling och en uppgradering av yrkesstoltheten, säger Gustav Sundh.
Men när han började arbeta som skolgårdslärare för tio år sedan var skolgården en plats där lärare hade mycket lite att säga till om.
– Då var det den starka killen i femman som man skulle akta sig för. När jag kom ut på skolgården för första gången kände de elever som hade högst status där sig hotade och tyckte att jag skulle gå därifrån. Men ju mer jag återkom desto mer insåg jag hur mycket vi missar av det som sker på rasten. Det fanns ingen kontinuitet eller stabilitet. Tryggheten i vuxennärvaron är en av de djupaste effekterna.
LÄS ÄVEN
Sundh: Jag älskar barn som gör tvärtom
Så planerar du raster där alla kan vara med
Gustav Sundh är ny krönikör i Fritidspedagogik
