Debatt: ”Lagen är omöjlig att följa”

Det är dags att vi förskollärare ifrågasätter tendenser att vårt yrke reduceras till att följa regelverk. Låt mig som exempel lyfta skollagens skrivning att kränkningar mellan barn måste anmälas till rektor och huvudman och att utredning ska göras. Är utredningar enligt juridikens logik verkligen vad som gynnar barnen? Jag vill påminna om att lagar skrivs av människor och om de visar sig oanvändbara eller felaktiga går de att förändra. Självklart är lagens syfte behjärtansvärt, öka barns trygghet vill vi alla. Vill någon argumentera mot säkerställande av skydd mot kränkningar? 

Kanske låter det knäppt, men det är precis vad jag tänker göra. Eftersom det inte går att säkerställa. Verkligheten är alltför komplex och oförutsägbar. Juridiska procedurer riskerar leda till att vi pedagoger får svårare att lita på vårt professionella omdöme, ja, kanske att vi faktiskt blir sämre på vårt yrke. 

När lagtexten började gälla 2010 arbetade jag med en barngrupp bestående av 16 barn i åldrarna 1-3 år. Vår chef (pressad av krav uppifrån) begärde att vi skriftligen skulle dokumentera alla incidenter, stora som små, som skedde mellan barnen. Det var så klart både omöjligt och meningslöst. Sedan dess har denna bokstavstrogna tolkning fått stryka på foten, och praxis har blivit att vid varje situation göra en avvägning och avgöra vad som utgör fog för anmälan och vad som inte gör det. Men kvar finns en osäkerhet kring vilka situationer som behöver anmälas och ett tidsödande dokumentationsarbete. 

Bättre att undervisa om konfliktlösning

Alla som jobbar i förskola vet att barns samspel växlar mellan å ena sidan omsorg, närhet och glädje och å andra sidan ilska, distans och ibland våld. Ibland går växlingarna snabbt. Konflikter finns naturligt i alla sammanhang där människor möts – förskolan är inget undantag – och kan, om de hanteras väl, bidra till lärande och stärkta relationer. Konflikter i sig är inte farliga, men eftersom barns impulskontroll inte är färdigutvecklad händer det att de tar till slag, sparkar eller nedsättande ord, beteenden som enligt Skolverket är att betrakta som kränkningar. Den intressanta frågan är hur vi pedagoger handlar i dessa situationer. Går det att ha ett undervisande förhållningssätt när vi medlar i konflikter?

Jag menar att vi kan det. Om vi närmar oss barnen med empati, om vi tar hand om och sätter ord på svåra känslor får barn möjlighet att utveckla sin självbild. Om vi uppmuntrar barnen att beskriva vad som hänt utvecklas kommunikationsförmågan och om barn lyssnar på varandras berättelser kan förmåga att föreställa sig andras perspektiv och känslor utvecklas. Och så till det roligaste: Om vi ställer frågor som uppmanar barn att själva, i en kreativ process, hitta lösning på konflikten kan barnens problemlösningsförmåga öka. Det ställer höga krav på pedagogens förmågor och kan omöjligt rymmas i manualer eller regelverk. 

Bedömningar i varje enskild situation

Filosofen Jonna Bornemark (2020) beskriver i boken ”Horisonten finns alltid kvar - om det bortglömde omdömet” vikten av att vi inser och accepterar att vi inte vet allt. Boktiteln illustrerar hur vi människor drivna av nyfikenhet ger oss ut på havet, med siktet inställt mot horisonten, det okända. Under resan utforskar vi och skapar kunskap om varje ö vi seglar förbi. Men hur länge vi än håller på finns horisonten alltid kvar. Vi kan aldrig veta allt. Omdömesförmågan är, menar Bornemark, intimt sammanbunden med detta. ”Det är för att vi inte vet allt men ändå måste handla som vi behöver ett omdöme. Om vi redan visste allt vore det ju bara att handla därefter och omdömet vore överflödigt.” (s. 9). Varje konfliktsituation är unik men pedagogens tidigare erfarenheter och reflektion ger guidning. Det handlar om uppskattningar och bedömningar snarare än att säkerställa eller räkna ut likt en matematisk ekvation. I den kultur vi lever i kan det upplevas som frustrerande; vi vill så gärna veta med exakthet vad som gäller, hur vi ska handla. Därför skapas juridiska procedurer som antas ta hand om detta svårhanterliga på ett säkert sätt. 

Forskare (Colnerud, 2014; Runesdotter, 2016; Runesdotter, 2019) beskriver juridifiering som en process där pedagogiska aspekter trängs undan och ersätts av rättsliga tolkningar och terminologi. Detta menar jag händer när kränkningsutredningar görs. Utredningsproceduren riskerar vrida samtalet – och de sätt på vilka vi vuxna tänker – mot att handla om ”den skyldige” respektive ”offret”, även om detta naturligtvis inte är syftet. Allt ska dokumenteras skriftligt enligt förutbestämd procedur, vilket gör det tidsödande och stelbent. 

Juridifieringen leder snett 

Jag vill här lyfta frågan om vad juridifiering gör med förskolan och oss som verkar här. Människans iver att skapa vattentäta och förutsägbara procedurer är stark. Men när vi försöker inser vi oundvikligen komplexiteten, det omöjliga i att veta allt och att göra rätt enligt ett regelverk. Det gör oss osäkra och vi får svårt att lita på vår förmåga att klara situationer vi tidigare kunnat hantera utan regelverk. Vi slutar lita på vår omdömesförmåga. Vi vill ”säkerställa”, vi står inte ut med att horisonten finns kvar. Men vi blir osäkra. För horisonten finns alltid kvar.

Elin Larsson, förskollärare och utvecklingspedagog i Göteborg  

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Förskolan

LÄSTIPS: Förskolläraren: ”Jag känner mig maktlös inför våldet och machokulturen”

Föräldrar kräver kränkningsanmälan – hur gör du?

Lindström: Vi har oss själva att skylla för gängkriminaliteten

Referenser i Elin Larssons text: 

Bornemark, J. (2020). Horisonten finns alltid kvar: Om det bortglömda omdömet. Volante.

Bruce, B., & Riddersporre, B. (2012). Kärnämnen i förskolan: nyckar till livslångt lärande. Natur & Kultur

Colnerud, G. (2014, februari). Skolans juridifiering – om styrning av lärarprofessionen. Föreningen Skola och samhälle.Hämtad 2021-03-18 från https://www.skolaochsamhalle.se/flode/skolpolitik/gunnel-colnerud-skolans-juridifiering-om-styrning-av-lararprofessionen/

Hakvoort, I. (2020). Skolans uppdrag och konflikthantering. I I. Hakvoort, & B. Friberg (Red.), Konflikthantering i professionellt lärarskap (s. 23-64). Gleerups. 

Hult, A., & Lindgren, J. (2016). Med lagen som rättesnöre – kunskapsformer i lärares arbete mot kränkande behandling. Utbildning och demokrati, volym (25), 73-93. https://doi.org/10.48059/uod.v25i1.1051

Källhage, S., & Malm, J. (2018). Uppdrag undervisning. Gothia Fortbildning.

Runesdotter, C. (2016). Avregleringens pris? Om juridifieringen av svensk skola ur skolaktörers perspektiv. Utbildning och demokrati, volym (25), 95-111. https://doi.org/10.48059/uod.v25i1.1052

Runesdotter, C. (2019, juni). Juridifiering i skolan – möjligheter och risker. Tidskriften Vägval i skolans historia. Volym nr 1. Hämtad 2021-03-18 från https://undervisningshistoria.se/juridifiering-i-skolan-mojligheter-och-risker/