Debatt: ”Förskollärare ska inte fokusera på barnens kunskapsresultat”

I Förskolan nr 2-23 fanns fyra tips för bättre bedömning i förskolan av forskaren Eva M Johansson, som gjort en forskningsstudie om bedömning i förskolan. Hon lyfter viktiga saker i sin studie om skillnader i förskolans utbildning och uppmanar till att vi behöver prata mer om hur vi bedömer barn. Jag håller med henne om det. Det jag reagerar på är Johanssons uppmaningar kring bedömningar, att vi ska skriva ”det här klarade Kalle i dag” i stället för att fokusera på kvaliteten i verksamheten, eller att vi borde ”lära oss av England där man betonar barnens kunskapsresultat även i förskolan”. Till det säger jag blankt nej. Det borde vi inte.

Mindre lek och upptäckande

Jag är långt ifrån ensam om att starkt ifrågasätta vårt samhälles ensidiga fokus på det mätbara. Filosofen Jonna Bornemark pratar om förpappringen av samhället och behovet av tillit till professionen. Professorn i pedagogik Gert Biesta talar om utbildning som blivit en vara och eleverna kunder där innehållet inte längre blir det som gynnar utveckling för eleverna utan bara det som nätt kan mätas. Ska nu även förskolan duka under i denna mäthysteri? Fler och fler kommuner inför matriser och checkrutor för bedömning av enskilda barn och vi går sakta men säkert mot en ännu mer skolifierad förskola där undervisningen formas och begränsas för att kunna vara mätbar. I skolan byter de läroplan och betygssystem i jakten på något som fungerar, men det blir inte bättre. Både barn och lärare mår sämre och sämre av kraven på betyg och kunskapsmätningar. Det som händer är att barnens lekande och undersökande av världen minimeras för att ge plats åt vuxendefinierad kunskapsinhämtning. 

Bedömning är ett vanskligt ord. Så många vardagliga handlingar ryms i bedömning. Som människor gör vi bedömningar överallt – det är vårt sätt att veta hur vi ska agera i världen. Likaså i förskolan bedömer vi vuxna barnen hela tiden: Vem behöver extra tid i hallen? Vilka klarar att leka själva i ett rum? Vem behöver sitta nära på samlingen? Vem kan gå till köket och hämta mat? Vi bedömer hela tiden för att navigera i barngruppen och ge barnen det stöd och hjälp, samt utmaningar som de behöver.

Gör förskolläraren till kunskapsmätare

I detta arbete har vi också en ständig pågående reflektion kring barnsyn och kunskapssyn för att fråga oss själva hur vi ser på barnen vi har runt oss och vilka blir de har möjlighet att bli tillsammans med oss och varandra. Bedömningarna vi gör säger minst lika mycket om vad vi förstår eller inte förstår som den gör om barnen. Det är skillnad på att bedöma på dessa sätt eller att bedöma för att se vilka kunskapsresultat barnen har. Den typen av bedömning gör något med oss. Det har till exempel den danska forskaren Maja Plum visat i sin forskning 2014–2020. I hennes studier av SKA-systemets införande i Danmark beskriver hon hur fokuset för förskollärarna inte längre handlar om barnen utan om att mata systemet med kryss i rutor. Där påverkas förskollärarnas blick på barnet och gör dem till kunskapsmätare istället för medlekare. Är det något att sträva efter? 

Jag lyssnade för ett tag sedan till en föreläsning av idéhistorikern Susanne Dodilliet på Göteborgs universitet och hon efterfrågade lite mer tillit till barnens undersökande av världen. Vad skulle hända om läroplanen försvann imorgon, frågade hon, skulle barnen sluta utvecklas och lära då? Sannerligen en fråga att ta i beaktning.

Linda Linder är förskollärare, grundlärare, teaterpedagog och driver bloggen ”Pedagogiska kullerbyttan”. Detta är en debattartikel och åsikterna som framförs är skribentens egna och inte Förskolans. 

LÄS OCKSÅ

Forskaren: ”Bedömningen av barns kunskaper behöver bli tydligare”

Dokumentation med fel fokus?

Lyssna på Förskolan här!