Debatt: ”Bedömning behövs för en likvärdig förskola”

Efter artikeln om Eva M Johanssons bok ”Förskolans motsägelsefulla uppdrag” i Förskolan nr 2 2023 har en debatt uppstått om bedömning i förskolan. Det är ett viktigt ämne som har betydelse för hur förskollärare tar sig an sitt uppdrag.

En stor utmaning för den svenska förskolan är att den inte är likvärdig, det har bland annat konstaterats i en undersökning av Skolinspektionen 2018. I rapporten framkommer bland annat att det finns pedagoger som anser att barn lär sig bara de befinner sig i förskolan, andra pedagoger anser att barns lärande kan utmanas med hjälp av undervisning.

Begrepp som undervisning är laddade med uppfattningar, vilket innebär att pedagoger kan uttala sig och tänka utifrån den förståelse de har sedan tidigare, exempelvis att undervisning automatiskt handlar om katederundervisning. Förskollärares gemensamma förståelse för det pedagogiska uppdraget och för betydelsefulla begrepp i förskolan, är dock avgörande för att de ska kunna erbjuda en likvärdig utbildning.

Viktigt med en gemensam syn på bedömning 

Detsamma gäller bedömning. Begreppet är för många laddat med förställningar om att bedömning automatiskt handlar om jämförelser, vilket inte anses lämpligt ur ett etiskt perspektiv. Men bedömning betyder om man slår upp det, exempelvis värdering, uppskattning eller avvägning, det säger inget om att bedömningen samtidigt innebär att olika resultat måste jämföras mot varandra.

Varför är det då viktigt att diskutera vår förståelse för begreppet bedömning? Jo, i och med att det i läroplan för förskolan (2018) skrevs in ett stycke gällande likvärdig utbildning, innebär det att pedagoger behöver diskutera och överväga hur de ska ta sig an det nya uppdraget. I läroplanen fastställs att utbildningen ska vara likvärdig och ta hänsyn till barns olika förutsättningar samt anpassas till alla barn i förskolan (Skolverket, 2018). Vidare konstateras att ”alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de kan utvecklas så långt som möjligt”. Därmed räcker det inte att endast erbjuda alla barn samma erfarenheter för att lära, eller att utgå från att barn lär bara de kommer till förskolan. Att förskollärare kan ta sig an att vända blicken mot barns lärprocesser är därför avgörande för att de ska kunna planera och organisera sin undervisning utifrån vad barn är nyfikna på, eller vad de behöver få mer tid att skapa en förståelse kring. Bedömningen blir därmed en förutsättning för att kunna anpassa undervisningen efter de barn som befinner sig i utbildningen.

Förskollärare tolkar bedömning olika 

Med utgångspunkt i detta förtydligande, att bedömning är en förutsättning för pedagoger att arbeta för en likvärdig utbildning, behöver dilemmat med pedagogers skilda uppfattningar om begreppet bedömning diskuteras. I tidigare forskning (Insulander & Svärdemo Åberg, 2014; Johansson, 2016; Palla, 2021; Vallberg Roth, 2021) har framkommit att förskollärare känner en osäkerhet kring bedömning och en ambivalens inför uppdraget som kan uppfattas som dualistiskt. I min studie (Ehrström, 2023) har jag undersökt hur förskollärare resonerar kring bedömning. Resultatet visar att förskollärares skilda förståelse av bedömning får konsekvenser för hur de tar sig an uppdraget gällande en likvärdig utbildning och därmed även det kompensatoriska uppdraget.

I studien framkom att förskollärarnas osäkerhet inför bedömning medförde att de fick svårt att resonera kring varje barns lärande. Men när förskollärarna resonerade utifrån hur de uppmärksammar varje barn, hade de betydligt lättare att tala om de metoder de använder sig av för att synliggöra barns lärprocesser.

Att använda ett annat ord kan underlätta

Att använda begreppet uppmärksamhet i stället för bedömning innebar att diskussionerna inte blev påverkade av den etiska laddningen kring bedömning. Ett fördelaktigt sätt att ta sig an bedömning för att skapa en likvärdig utbildning, kan därmed vara att börja diskussioner i arbetslagen med utgångspunkt i hur varje barn kan uppmärksammas i sina lärprocesser.

Min studie ”Uppmärksamhet för bedömning” belyser tre områden av betydelse för barns möjlighet att lära så långt det är möjligt utifrån sina förutsättningar:

• Att det finns en tydlighet kring bedömning, vad det är som ska bedömas och varför.
• Att förskollärare har kunskap om olika metoder för att göra barns lärprocesser synliga.
• Att förskollärare förmår att framställa barnet utifrån ett holistiskt perspektiv.

”Olycklig diskussion”

Därför är det olyckligt att förskollärare i den diskussion som nu pågår i sociala medier uppmanas att ta ställning mot bedömning. Det skapar ännu mer osäkerhet bland pedagoger, vilket kan leda till att de undviker att ta sig an uppdraget att skapa likvärdighet i utbildningen. Samhället är föränderligt och därtill följer förändringar även i politiska intentioner. Det innebär att professionella behöver följa vetenskapligt grundade diskussioner och vad som framkommer i forskning då uppdrag och styrdokument för förskolan förändras över tid.

Professionella behöver följa vetenskapligt grundade diskussioner och vad som framkommer i forskning.

Syftet med min studie har varit att undersöka hur förskollärare resonerar kring att bedöma barns lärprocesser å ena sidan, och att undervisa och stötta varje barns lärande å andra sidan, i relation till en likvärdig utbildning i förskolan. Här vill jag passa på att förtydliga att jag inte förespråkar bedömning med dess etiska risker, utan att jag med hjälp av forskning kan visa på tänkbara sätt att förhålla sig till bedömning och uppmärksamhet för att möjliggöra en likvärdig utbildning, utan att det behöver involvera etiska risker.

Några slutsatser från studien:

• Att ta sig an bedömning innebär att förskollärare inte bara ska vända blicken mot barnen, utan dessutom mot sig själva och börja reflektera över sina didaktiska strategier för att synliggöra och uppmärksamma varje barn.
• Studien visar att bedömning är ett laddat begrepp, men genom att använda begreppet uppmärksamhet i stället är det möjligt att undvika den etiska spänning som omgärdar bedömning. Det möjliggör för förskollärare att börja ta sig an utmaningen att planera sin undervisning för att stödja varje barns lärande.
• Slutligen belyser studien att det som kan framstå som en etisk risk för barn att bli bedömda behöver ställas mot om det kan anses etiskt rätt för det enskilda barnet att inte bli uppmärksammad och därmed få stöd att lära så långt det är möjligt utifrån sina förutsättningar.

Monica Ehrström är förskollärare och licentiat vid Mälardalens universitet. Det här är en debattartikel och åsikterna som framförs är debattörens egna och inte Förskolans. 

LÄS ÄVEN

Debatt: ”Förskollärare ska inte fokusera på barnens kunskapsresultat”

Forskaren: ”Bedömningen av barns kunskaper behöver bli tydligare”

Lyssna på Förskolan här!