Malmö-förskolor får barn med autism att börja leka

För några år sedan började plötsligt allt fler förskolor i Malmö söka stöd och ställa frågor gällande barn som hade svårigheter kring lek, kommunikation och samspel. Bland de anställda fanns det en osäkerhet i hur problemen skulle hanteras. I samma veva kom dessutom rapporter om ett ökat antal autismdiagnoser bland barn och ungdomar i staden.

Det handlar framför allt om att hitta sätt att få med nybörjarlekaren i leken, och när den väl trillar ut ur den, hjälpa till att hitta tillbaka.

Det fick stadens team av psykologer och specialpedagoger att börja fundera och diskutera. Hur kunde man fördjupa kunskaperna kring samspel och lek? Och hur skulle man möta barnen med störst svårigheter på ett bättre sätt?

– Vi var många som började grotta ner oss i frågorna. Vi ville få en djupare kunskap och verkligen skapa en tillgänglig förskola för alla. Likvärdigheten kändes också väldigt viktig, vi ville göra något för hela staden, säger specialpedagogen Karina Petersson, en av dem som varit med i arbetet.

Frågan stöttes och blöttes och landade till slut i projektet En väg in i leken. En fortbildningsinsats kring lek och barn med autism. Kommunen sökte och fick beviljat medel från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), och i samarbete med Maggie Dillner och Anna Löfgren, som tillsammans driver organisationen Speciella och föreläser och utbildar kring barn med autism, drog det hela i gång.

Projektet byggde på ett arbete med handledare och så kallade ”leklotsar”. Lotsarna valdes ut av rektorer och specialpedagoger bland förskolepersonal på avdelningar där det fanns barn med autism eller svårigheter gällande kommunikation, samspel och lek.

Dessa fick sedan ansvaret för speciella lekgrupper, med fem barn i varje. En så kallad ”nybörjarlekare” som behövde extra stöd och fyra ”dragarbarn” som inte hade några problem med lek eller kommunikation. På varje grupp gick två leklotsar. Dessa turades om att leka med barnen och att filma varandra inför framtida reflektioner.

Lekgruppen hade tydliga ramar kring sådant som plats, tid, start och avslut. Men bortsett från det kunde barnen styra mycket och bestämma vad de ville leka med. Leklotsarna valde ut material utifrån alla barns intressen och ett tydligt mål var att lekgruppen skulle vara rolig för alla barn. I ett första steg utsågs totalt 20 lotsar till 10 grupper. I dag är det betydligt fler.

En av dem som först fick uppdraget som leklots var barnskötaren Lena Lundquist. Hon har lång erfarenhet, men tycker ändå att projektet varit till stor hjälp.

– Jag vet att många kan känna sig osäkra på hur man på bästa sätt kan stötta leken och samspelet hos barn med autism. Trots att jag har lång erfarenhet kring barn med svårigheter har det här projektet gett mig nya verktyg för att bjuda barn på lek, säger hon.

Tillsammans med en kollega höll hon sedan två gånger i veckan i en lekgrupp under handledning av specialpedagogen Karina Petersson. Arbetet i gruppen gick ut på att hela tiden involvera och hålla kvar nybörjar­lekaren i leken.

– Det handlar framför allt om att hitta sätt att få med nybörjarlekaren i leken, och när den väl trillar ut ur den, hjälpa till att hitta tillbaka, säger Lena Lundquist. Ibland måste man vara lite påhittig. En gång när vi lekte ­restaurang och skulle äta försvann ett av barnen i väg. Då låtsades jag plocka upp min telefon och ringde och pratade med barnet, som befann sig i en annan del av rummet, och fick på så sätt in det i leken igen. Man får hela tiden försöka hitta sådana knep.

Varje månad fick leklotsarna handledning i hur de kunde förbättra sitt arbete med att involvera barnen. De fick ta med sig filmklipp som de sedan tittade på och diskuterade tillsammans med handledaren och andra leklotsar.

– Barn med autism har ofta problem med kommunikationen och att förstå sig på leken. Det är där leklotsen kommer in. En viktig del i vårt arbete var att bygga leken utifrån miljöer som nybörjarlekaren kände igen sig i, som en restaurang, ett bibliotek eller ett besök hos doktorn. När barnen redan från början har en förförståelse blir allting mycket lättare, säger Karina Petersson.

Projektet föll väl ut och blev faktiskt så lyckat att Malmö stad beslutat att permanenta det och fortsätter att utbilda fler leklotsar. För både Karina Petersson och Lena Lundquist har arbetet betytt mycket.

– Jag brukar överlag vara ganska skeptisk till olika metoder, men det här har verkligen blivit användbart och lyckat, säger Karina Petersson.

– Och jag tror att alla känner sig tryggare i arbetet med barn med ­autism i dag.