Så stärker ni lagarbetet

Upptaktsdagar, teambuilding och kickoff i all ära. Vägen till ett gott lagarbete behöver inte vara så storslagen. Det är ändå i vardagen det händer. Det som gör skillnad. Som får oss att funka som grupp och resulterar i att 1+1+1 blir mer än tre.

Egentligen är det självklart. Vi blir bättre ihop. Men när stress, förändringsprocesser och ständigt nya vikarier präglar arbetsplatsen är det lätt att glömma bort.

Vad är det då som leder till det nästan magiska mervärde vi bara kan skapa genom ett lyckat lagarbete?

Jon Ohlsson är forskare i organisationspedagogik vid Stockholms universitet. Han har studerat arbetsgemenskap i förskolor, skolor och fritidshem och menar att några av nycklarna är kommunikation och reflektion.

– Det handlar om att reflektera över det vardagliga arbetet och att göra det gemensamt. Ta upp sådant som hur vi leder samlingen, möter barnen och hanterar konflikter, säger han.

Ibland räcker en enkel fråga om vad man gjort i helgen.

Att prata om hur vi utför våra jobb, i det stora och i det lilla, är ett första steg. Jon Ohlsson kallar det för en kollektiv lärprocess där vi lär oss jobbet av varandra och utvecklas tillsammans.

Men att fråga ”hur gör du?” och ”varför?” är inte så lätt och kan kräva mod. Är vi inte trygga i gruppen finns risk att frågorna upplevs som hotfulla. Att vi känner oss ifrågasatta.

– När man jobbar med barn använder man ofta sina egna känslor som redskap och bär upp mycket av sin kompetens på det egna sättet att vara som person. Om någon då säger ”varför gjorde du si och så? Så gör inte jag” kan man i värsta fall känna att man inte duger som människa, säger Jon Ohlsson.

Därför är det viktigt att alla i gruppen gör sitt bästa för att skapa en grundtrygghet. En miljö där man vågar lita på varandra. Samtidigt poängterar han att det – ur ett professionellt perspektiv – är en svår balansgång att vara trygga ihop utan att bli för familjära.

– Blir vi för familjära kan det kritiskt reflekterande samtalet helt upphöra av det skälet att vi har så trevligt ihop. Då värderas gemenskapen högre än att vi utvecklar vår kompetens. Bäst fungerar samarbete när vi skiljer på sak och person. När kritik inom arbetslaget handlar om hur arbetsuppgifterna utförs, inte vem som utför dem.

– Ledning och chefer har förstås en viktig funktion i det här. Inte minst när det gäller att skapa goda förutsättningar. Men även medarbetarna har ett ansvar, säger Jon Ohlsson.

Vad händer då när lagets medlemmar ofta byts ut? Hur påverkas samarbetet av hög personalomsättning? Jon Ohlsson ser faror med den utvecklingen. När gruppen ständigt förändras är det just möjligheten att skapa tillit och förståelse för varandras sätt att jobba som blir lidande.

– Risken är att vi då jobbar mer och mer instrumentellt och i ännu högre grad förlitar oss på checklistor av olika slag. Något som i sin tur gör jobbet tråkigt och får oss att byta jobb igen och igen. Den individualism som allt mer präglar arbetslivet gynnar knappast lagarbete, säger han.

Även Hasse Carlsson, föreläsare och författare till boken Jobbar vi ihop, eller bara samtidigt? Om samarbete, kommunikation och inre ledarskap, har funderat mycket på vägen till ett gott lagarbete. Liksom Jon Ohlsson anser han att alla i laget delar på ansvaret, trots omständigheter och strukturer som är svåra att påverka.

– Den yttersta briljansen är att använda varandras briljans, inte att själv bli bäst i världen, säger Hasse Carlsson och fortsätter:

– Jag har varit ute på arbetsplatser och pratat om de här frågorna sedan 2000-talets början. Då tyckte många att det var flum. Men det ger resultat.

Mycket handlar om vanligt hyfs och tankegångar som borde vara givna, men inte alltid är det. Som att vi ska ta oss tid att visa lite intresse för våra kollegor, även tillfälliga. Försöka känna efter var de står och hur de mår – just i dag. Även om det förstås kan kännas tröttsamt  att engagera sig i alla nya vikarier.

– Fast det behöver inte vara komplicerat. Det är ju inte så att ni måste börja fira jul ihop. Ibland räcker en enkel fråga om vad man gjort i helgen, säger han.

Flera av Hasse Carlssons råd bygger på hur vi kan göra för att undvika de fällor som får gruppen ur balans. Till exempel uppmanar han oss att skippa ”nånannanismen”, det vill säga att sluta leva enligt principen ”det får nån annan göra”.

Ett annat konkret råd är att sluta smeta ”mentala snorkråkor” på varandra.

– Det handlar om att få bort skitsnacket. Precis som vi aldrig skulle smeta av en riktig snorkråka på en kollegas tröja ska vi inte heller föra rykten och annat vidare utan eftertanke. Många tycker att liknelsen med snorkråkan är äcklig, men jag tycker att mentala snorkråkor är minst lika äckliga.