Låt wow-känslan flöda i förskolan

Barn är naturligt nyfikna. Frågeordet ”varför” tycks vara satt på repeat i deras hjärnor och ett ”wow” ­ligger nära till hands. Vi vuxna däremot beter oss ofta som om vi redan sett allt, hört allt. Eller så har vi inte längre tid att förundras över att solen går upp i dag igen, att flyttfågeln kan hitta rätt eller att egyptierna byggde pyramider helt utan modern teknik.

Det är minst sagt synd. För även om förundran och dess effekter än så länge är ett relativt nytt forskningsfält pekar resultaten mot att vi har allt att vinna på att få in mer förundran i våra liv.

Förundran får oss att tänka: Hur är det möjligt? Att något är så här vackert? Att någon är så här skicklig?

Men vad är då förundran? Hur påverkar den oss? Och kan vi ens styra över vår egen förmåga att förundras? Författarna Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg ville veta mer och gav sig ut i världen för att träffa några av de mest tongivande forskarna på området. I nyutkomna boken ”Förundranseffekten” försöker de reda ut begreppen och sammanfatta de positiva effekter som förundran visat sig ha på både det individuella planet och samhället i stort.

Till att börja med kan vi konstatera att förundran är en känsla bland andra. När något väcker vår förundran upplever vi det som överväldigande och obegripligt. Som något som är större än vi själva. De fysiska signalerna är gåshud och att vi ”tappar hakan”.

Vad som framkallar känslor av det här slaget skiljer sig från person till person. Även om vissa förundranskällor är mer allmänmänskliga än andra, som till exempel en sagolik solnedgång eller en vidsträckt utsikt.

Ändå har det visat sig att naturen, till skillnad från vad man kan tro, inte alls är den enskilt största källan till förundran. Sara Hammarkrantz berättar att först på listan över det som får oss att förundras är andra människor och deras gärningar. Det kan vara kända ledare som Barack Obama eller uppmärksammade kunskapsspridare som Hans Rosling. Men lika gärna din granne, mamma eller lillebror som uträttar något utöver det vanliga, står upp för orättvisor eller övervinner hinder.

Andra källor till förundran kan vara en idrottares prestationer. Det kan vara musik, konst, film eller arkitektur. Fast det behöver inte handla om vare sig världsrekord eller Rembrandt. Vi kan känna förundran i både det stora och det lilla.

− Jag brukar beskriva det som att förundran får oss att tänka: Hur är det möjligt? Att något är så här vackert? Att någon är så här skicklig? Att det finns vatten i kranen och att biet hittar hem till sin kupa? Det är just viljan att förstå som gör att förundran skiljer sig från andra känslor som fascination, beundran eller bara ren lycka, säger Sara Hammarkrantz.

Dessutom är förundran en känsla vi människor gärna delar med varandra. Du kan säkert ganska lätt komma ihåg någon gång du upplevt något storslaget och mäktigt och genast vänt dig till första bästa person i närheten för att berätta. Tydligast uppstår känslan av att kollektivt förundras när vi befinner oss i ett publikhav, kanske på en konsert, och tillsammans delar en upplevelse. En möjlighet som just nu, i tider av pandemi, är rätt begränsad. Samma sak med de tillfällen till förundran som lättare ges när man reser till nya miljöer och upplever nytt.

− Jag har själv saknat livekonserter och den gemenskap som uppstår. Men under rådande coronapandemi får vi söka andra vägar till förundran. Musik går ju att lyssna till på andra sätt och vi kan läsa, titta på film och ta del av andra medier. Faktum är att många studier av förundran är gjorda genom att deltagarna i studien fått titta på BBC:s dokumentärserie ”Planet Earth”, berättar Sara.

Vilka är då de positiva effekter som kommer av att vi förundras? Jo, det forskningen har lyckats visa är att vår upplevelse av förundran är kopplad till minskad stress och lägre inflammationsnivåer i kroppen. Vi blir också öppnare gentemot vår omvärld, mer generösa och nöjdare med tillvaron. Det finns till och med studier som visar att förundran får oss att göra grönare val – vilket troligen hänger ihop med att förundran gör att vi känner en större delaktighet i det storslagna som händer runtomkring oss. Dessutom kan förundran ge oss en känsla av att ha mer tid och vi får en större närvaro i nuet, vilket är förklaringen till att en forskare som författarduon mötte i arbetet med boken kallade förundran för ”automatisk mindfulness”.

Automatisk eller inte. Det är lätt att hamna i den klassiska frågeställningen om hönan och ägget när man talar om förundran. Vilket kom först? Är det kanske så att människor som redan är öppna och generösa också lättare känner förundran? Eller är det själva upplevelsen av förundran som faktiskt får oss att bli än det ena, än det andra?

− Det finns absolut personlighetsdrag som förknippas med förundran, som just öppenhet. Är du öppen som person har du lättare att uppleva förundran. Men det finns också ganska många studier som visar att det även går åt andra hållet, att känslan av förundran i sig gör oss öppnare, säger Sara Hammarkrantz.

Så hädanefter ska vi alltså inte bara yoga, meditera, räkna steg och äta rätt för att må bra – nu ska vi ut och jaga förundran också? Nej, inte alls, anser Sara Hammarkrantz.

− Det är redan så mycket som går ut på prestation när det gäller hälsa och återhämtning. Förundran ska absolut inte bli ännu ett krav, säger hon.

Främst gäller det att försöka fånga de tillfällen som vardagen har att bjuda på.

− Som förskollärare har man antagligen fler tillfällen än de flesta att få känna förundran under helt vanlig arbetsdag, säger Sara Hammarkrantz. Det räcker med att gå in i barnens värld för en stund, ta del av deras nyfikenhet. Möjligheterna finns där, men man kan behöva bli påmind om det.