Matematik som rena barnleken
Matte & natur Efter en lång karriär som lärarutbildare i matematik brinner Ulla Öberg fortfarande för matematik – nu främst via sin blogg, som är full av praktiska tips. Hon menar att det är mycket bättre läge i förskolorna än i grundskolan.
Foto: Andrè De Loistedt
Ulla Öberg har sysslat med matematik i 50 år, som lärare själv och som utbildare av nya lärare. Hon gick tekniskt sett i pension för 15 år sedan men är alltjämt aktiv, främst med sin blogg (Om-matematik – sluta räkna … börja se!) som innehåller förslag på lektioner för alla åldrar, inklusive de allra minsta barnen.
– Matematik är ett språk som beskriver saker, och det behöver alla lära sig. Små barn är så otroligt receptiva, de tar till sig. Det är ju inte beräkningar de behöver göra, eller lära sig vad räknesätten heter, de behöver lära sig att se matematiken.
– I förskolan måste matematiken illustreras fysiskt, vara konkret. Det går inte att bara prata om vad som är störst, eller flest, eller längst. Man måste visa det, lägga sakerna bredvid, framför och så vidare. Men förskollärarna är bättre på det än många lärare i grundskolan, det är mycket mer likt hur de redan arbetar. De har en bättre utbildning också.
I förskolan måste matematiken illustreras fysiskt, vara konkret.
Själv har hon till exempel haft med sig en korg med saker som hon ”tappar” och så får barnen hjälpa henne att plocka ihop saker som är likadana. Sen kan man prata om vem som har flest saker, eller vem som har störst. Och så får barnen själva prova, göra. Och inte nödvändigtvis tänka precis som läraren gör.
– Speciallärare inom matematik är ganska nytt, och det är kanske egentligen inte så aktuellt för förskolan, men det behövs att läraren kan ämnet och förstår hur barn lär sig. Och också kanske kan lite om vad som kommer sen, så att man vet att de har förstått tillräckligt för att klara nästa steg.
Hon är mycket positiv till förskolans metoder att arbeta runt teman, och menar att det är ett koncept som borde finnas kvar mycket längre genom skolgången.
– Fokus måste vara på vad barn ska lära sig, när de ska lära sig, och på vad de inte kan, när de inte kan. Vi måste se det, och utveckla barnens tankar. Vi kan inte bara visa och förklara och känna oss färdiga med det, vi måste engagera oss i hur barnen tänker.
