Här lär sig lärarna om kameran som redskap i förskolan

Förmågan att kunna producera, avläsa och förhålla sig till bilder är en nödvändig kompetens i dagens alltmer bildbaserade samhälle. Sedan i höstas har tolv förskollärare från olika förskolor i Vaggeryd deltagit i projektet ”Med kameran som redskap”, med medel från Svenska Filminstitutet. Projektledarna Kalle Boman och Anna Sohlman har lång erfarenhet från filmbranschen.

Modellen de arbetar med bygger på att personer som inte vanligtvis kontrollerar bilden av sig själva får lära sig att använda kameran för att synliggöra sin miljö och det som är det mest angeläget för dem.

Genom att utrusta förskolebarn med kameror vill deltagarna i projektet ta reda på hur dessa små fotografer ser på sin omvärld.  

– Barnen överöses av bilder. Det är jätteviktigt att de lär sig att tolka inte bara text utan också bilder och filmer från början, säger Kerstin Nordenstam, som arbetat som förskollärare i 33 år, och är en av dem som deltar i utbildningen.

Förskollärarna har träffats en gång i månaden, då filmproducenten och regissören Anna Sohlman kommit till Småland för att hålla i olika workshoppar. Däremellan har de fått olika uppgifter att utforska med barngrupperna på sina förskolor, men också själva funderat på olika aspekter av seende och bild.

Använder digitalkameror

Förskolorna har utrustats med två enkla digitalkameror per avdelning, stöttåliga och vattentåliga kameror som kan användas för såväl stillbild som rörlig bild.

Svårast för barnen har varit att lära sig att hålla kameran stilla när de håller ner avtryckaren, och var man håller fingrarna så att de inte täcker för linsen. Många hade aldrig sett en kamera tidigare, berättar Kerstin Nordenstam.

Fördelen med att ha kameran som redskap och inte mobilen eller surfplattan, som är så sammankopplade med spel, är att man tar bort all distraktion från själva fotandet och filmandet.

– Nu när det är mycket debatt om skärmtid är det viktigt att barnen lär sig att se genom linsen och blir producenter till bilderna som sedan visas – på skärm eller en papperskopia, poängterar hon.

Mycket fokus har lagts på den etiska aspekten, att redan som treåring få med sig vikten av att fråga om lov om man vill fotografera en annan person: ”Får jag ta en bild på dig? Får jag spara bilden? Får jag visa den för någon annan?”

Kamerorna finns nära till hands

Det är framför allt barngrupperna mellan tre och fem år som använder kamerorna, men på vissa avdelningar har även de allra minsta, runt ett och ett halvt år, fått experimentera, vilket resulterat i ”bilder på spännande saker, ofta på detaljer och inte på helheter.”

Det vanligaste motivet är bilder på barnens egna fötter.

Tanken är att barnen ska kunna gå och hämta en kamera när de vill fotografera något.

– Lika väl som det ligger pennor i det facket så hänger kamerorna där. Där ligger byggklossarna och när man byggt något går man och hämtar kameran för att fota det man byggt, eller så tar man med den ut i skogen. Målet är att kameran ska bli en del av vardagen, ett arbetsredskap, förklarar Kerstin Nordenstam.

Förståelsen för bilden börjar i det praktiska. Sedan är det också ett nytt språk som barnen ska lära sig, bildspråket. Ett pedagogiskt material, Kamerans ABC, också tagits fram till utbildningen.

Barnen tar bilder av favoritplatser

Den teoretiska biten kring bilden gör att det blir ett djup i utbildningen, tycker Kerstin Nordenstam och de andra förskollärarna. Genom samtal före och under arbetet med kameran berörs frågor om etik, förhållningssätt och förståelse för varandra.

Det handlar bland annat om att samla in, välja ut, presentera och arkivera bilder, säger Anna Sohlman.

– Vi pratar om vad vi vill synliggöra och varför.

Kerstin Nordenstam berättar att barnen ofta väljer en helt annan bild än den hon hade valt. De har en annan blick. En uppgift barnen fick var att fotografera sin favoritmiljö på förskolan. Bilderna var inte alltid så representativa för de olika rummen ur ett vuxet perspektiv, som exempelvis ett byggrum, där klossarna lyste med sin frånvaro. Man såg bara tröskeln och mattan in till rummet.

– En bild är aldrig dålig. En bild är ett val, den har ett syfte, säger Anna Sohlman, som tidigare, tillsammans med Kalle Boman, arbetat med metoden i region Gävleborg, där samtliga förskolor nu använder kameran som redskap.

LÄS OCKSÅ:

Konsten att ta barns bilder på allvar

Här får förskollärare universitetskurs i dans

”Förskolan ska i huvudsak vara skärmfri”

Utredaren: Minst fem timmar planeringstid för lärare i förskola och fritidshem

Lyssna på Förskolan här: