Unik miljö på äldsta förskolan

Det är lätt att känna igen förskolan på fotografiet från 1914. När bilden togs var den bara några år gammal. I dag är den tre våningar höga byggnaden över hundra år. Men ändå ser den likadan ut.

Som förskollärare känner jag extra stark yrkesstolthet just här.

På insidan har det skett en större förändring. Under 1990-talet gjordes en omfattande renovering och nuförtiden är det framför allt takhöjden, trägolven, de stora fönstrena och förskolans många små skrymslen och vrår som vittnar om åldern.

Förskolläraren Jenny Hallgren som jobbat här sedan 2012 beskriver hur det kändes när hon för första gången klev in på förskolan.

– Det var en speciell känsla. Man blev som förälskad. Det är något speciellt med det här stället och det känns på atmosfären, säger hon.

När Eija Sjölund och Gun Mårtensson började på förskolan i mitten av 1970-talet var mycket annorlunda. De berättar att barngrupperna kunde vara hälften så stora som i dag och att omvårdnaden spelade en större roll. Bland annat skulle barnen badas och det förekom också att personalen klippte både deras naglar och lugg.

Vad gäller miljön så upplever både Gun Mårtensson och Eija Sjölund att den har varierat väldigt mycket, och precis som när det gäller inredning och mode har det funnits trender som kommit och gått.

– När jag började jobba var borden låga. Sen efter ett tag fick de absolut inte vara det. Då skulle borden vara höga och man var tvungen att lyfta upp barnen på stolarna. Och nu är det tillbaka till låga bord igen, säger Gun Mårtensson som nyligen gick i pension.

1979 skrev Förskolan om att Kungsholmens Västra förskola fyllde 125. Historien sträcker sig tillbaka till 1854 då förskolan grundades. I den gula byggnaden har den legat sedan 1909.

Kollegan Eija Sjölund är också pensionär, men vikarierar fortfarande när det behövs. Hon minns en period när förskolan inte alls fick likna ett hem.

– Förskolan skulle vara ett komplement till hemmet och vi fick därför inte ha något material som påminde om ett hem. Gardiner och blommor skulle bort och några vuxenvänliga möbler skulle inte heller få finnas kvar, allt skulle ner till golvnivå, säger Eija Sjölund.

– Som jag fick kämpa för att ha kvar min soffa, säger Gun Mårtensson. Så länge jag var kvar här fick jag ha en soffa där jag kunde sätta mig med ett litet barn och läsa eller något. Men så fort jag gick i pension försvann den.

Längre tillbaka i tiden bodde personalen uppe på övervåningen. Eija Sjölund och Gun Mårtensson hade kollegor som både bott och jobbat i huset. Möjligen så sent som på 1960-talet.

I dag håller de äldre barnen till på övervåningen. Både barn och personal har stor nytta av den hiss som sattes in under renoveringen på 90-talet. Innan dess kunde det vara slitigt i förskolans tre trappor.

Takhöjden, trägolven och de vita sängskåpen vittnar om förskolans långa historia. På bilden syns Eija Sjölund, Jenny Hallgren och Gun Mårtensson. Foto: Linus Meyer

– Från början skulle man bära upp maten från köket som låg på bottenplanet. Soppor och kastruller skulle upp och ner för trappen, säger Gun Mårtensson.

– Vi hade en person som hjälpte till i trappen så att man fick lite extrahänder. Det kallades för trappförstärkning, det var lite mer folk på den tiden, minns Eija Sjölund.

På övervåningen finns även ett gammalt rökrum, som nu har blivit toalett.

– Det känns helt absurt. När jag började jobba på förskola så kunde personalen sitta vid sandlådekanten och ta en cigg medan barnen lekte. Skulle det hända i dag hade man väl hamnat på löpsedeln, säger Eija Sjölund.

Överallt finns små tecken på förskolans långa historia. Detaljer som de utfällbara sängarna som funnits med från starten, ett stort gammalt dockskåp eller ABC- tavlorna med svenska växtnamn påminner om det förflutna.

– Som förskollärare känner jag en extra stark yrkesstolthet just här. Det känns viktigt att vara en kulturbärare och få föra det här arvet vidare, säger Jenny Hallgren.