Tydlighet och medvetenhet i tidig digitalisering

Eva Sifversson

Förskolechef, Pysslingen Förskolor, Stockholm

Märker ni av att low-tech parenting är något som växer?

– Nej, faktiskt inte. Det var mer oro för fem, sex år sedan när plattorna kom. Däremot är vi väldigt tydliga med vad det är för digitala verktyg vi använder, och hur de används. Oron handlar mest om att barnen ska sitta ensamma framför en skärm, men vi låter barnen filma och lära sig danser eller lekar där de interagerar med flera i grupp.

Ställer föräldrar mycket frågor kring de digitala verktygen?

– Vi har hela tiden informerat och bjudit in till samtal och diskussioner för att på så vis säkra att föräldrarna känner sig trygga med hur den digitala förskolan arbetar. Ja, det ställs en del frågor men samtidigt är det vår skyldighet att använda verktygen på rätt sätt enligt läroplanen.

Finns det en risk att barnen hellre väljer att leka med en skärm i stället för att interagera med andra barn? 

– Barn sitter stilla för mycket i dag, men inte på förskolan, det är mer på fritiden. Man kan vända på det. Om ett barn sitter med en analog bok är det ingen som skulle få för sig att slita boken ur händerna på barnet. Vi lämnar inte barn ensamma med skärmar. Finns det en risk att man använder skärmen som ”barnvakt?” – ja, den risken finns men det är någonting som vi är medvetna om och som vi vill motverka.

Vilka (nya) krav ställer digitalisering på personalen? 

– Allt nytt som kommer innebär nya krav, oavsett om det är en likabehandlingsplan eller digitalt lärande. Förskolelärarna har ett ansvar att vara up-to-date och måste få möjlighet att kompetensutveckla sig, men det gäller allt nytt och är inte specifikt för det digitala lärandet.

Maria Röjerman-Holmqvist

Pedagogista, Johannes förskolor,Stockholm

Märker ni av att low-tech parenting är något som växer?

– Vi har inte upplevt det hos oss, snarare tvärtom. Föräldrarna är väldigt positiva till hur vi arbetar. ­Jag tror att det hänger samman med att vi är väldigt tydliga med hur vi använder digitala verktyg. Det finns en negativ sida nu när det skrivs om hur det ska bli obligatoriskt i förskolan men för oss är det ingen större nyhet. Vi har arbetat med digitala verktyg länge.

Varför tror du att debatten ofta tycks fokusera på riskerna i stället för på möjligheterna?

– I medierna handlar det så mycket om läsplattor eller skärmar, men det är så mycket mer. Vi fotar, filmar och använder kreativa appar. Barnen kan ta med läroplattan, som vi kallar det, på utflykter och filma och sedan spela upp och visa när de kommit tillbaka.  Målsättningen är inte att barnen ska vara konsumenter av det digitala, utan aktiva producenter.

Är det bra att digitala verktyg blir obligatoriskt enligt läroplanen?

– Ja, det är bra att alla får använda de här verktygen, som kommer att förändras, och att de då får vara med under den förändringen. Då blir de på sikt kloka användare med ett kritiskt tänkande.

Vilka är då riskerna?

– De framträder om man inte förstår att digitalisering kräver medvetna pedagoger och kompetens. Man måste ha en tanke kring varför och hur man ska arbeta. Vi skrev ganska tidigt ett ställningstagande som förklarade varför vi använder digitala verktyg  i kommunikationen med föräldrarna.

– Den negativa sidan av debatten har mycket fokus på att använda skärmar som barnvakt, men vårt arbete är att arbeta med barnen.