Pinnar väcker nytt liv i leken
Leksaker När spännande saker från skogspromenaden lämnas ute eller i ett skåp förlorar de sin magiska laddning. Men tar man i stället in dem händer det grejer. Det vet barnen på Viken.
En torsdag i maj förra året gick barnen på förskolan Viken, avdelning Sjöstjärnan, ut i skogen med uppdraget att samla pinnar. Bakgrunden var att personalen ville se om det gick att involvera naturmaterial i verksamheten på ett nytt sätt.
– Vi utgick från vad barnen efterfrågade, men ville också se hur barnen kunde utvecklas i sin lek. Vad händer om vi tar in pinnar? Sätter det igång något i processen som vi inte har räknat med? Och det gjorde det, berättar förskolläraren Sissela Holmberg Martí.
I skogen uppstod diskussioner om hur stora pinnarna fick vara, om de måste gå att bära hem och kanske rymmas i en låda? Kunde även kottar få följa med? Redan veckan därpå ville barnen ta in stenar.
Materialet är inte så genuskodat utan ganska neutralt. En pinne är en pinne. De som inte lekte innan hittar varandra.
– Alla fick välja varsin sten. När vi kom in fick de barn som ville vara med och tvätta dem i köket, berättar barnskötaren Elpida Jolström.
Samlingen med naturmaterial finns nu i en låg upplyst trähylla, alldeles intill den stora lekmattan i byggrummet. Pinnar, kottar, stenar, stockar. Till en början använde barnen materialet mycket för att imitera lekar från skogen – som att göra en låtsaseldstad på mattan och grilla kottar i stället för korv. Men med tiden har leken utvecklats och tagit nya vägar, berättar Sissela Holmberg Martí.
– Innan var det rena bygglekar, nu skapar leken möten mellan barnen. De fantiserar tillsammans, kan det här vara ett träd? De har fått in rolleken jättemycket i byggleken, det kommer ett annat djup.
Men naturmaterialet används även på annat sätt inomhus. Under avdelningens pågående arbete med temat ”lika olika” tar barnen till exempel hjälp av det för att räkna ut mängd och längd. Hur många kottar går det på en meter? Hur många pinnar kan man lägga på en ruta som är en gånger en meter stor?
– Att vara tillåtande och blanda material är fantastiskt. Leken ger nya gruppkonstellationer. Materialet är inte så genuskodat utan ganska neutralt. En pinne är en pinne. De som inte lekte innan hittar varandra, säger Sissela Holmberg Martí.
Dessutom är sakerna utbytbara. Om barnen tröttnar är det bara att ta in något annat i stället, tillägger hon.
– Men intresset har hållit i sig. Barnen leker fortfarande aktivt med det här.
Någon oro för smuts på golvet eller kast med hårda stenar finns inte hos personalen. Lite bark på golvet gör ingenting, och barnen märker vad som fungerar och inte. Slänger man en sten i en plastlåda spricker lådan, då kan man påminna kompisen sen så att det inte händer igen.
– Vi är med dem i leken och ser vad som händer. Men det är mycket en lek som de själva skapar. Det tillför så mycket positivt, säger Elpida Jolström.
