När temat tar över

Carina Jakobssons fantastiska papegoja gör äventyret extra spännande. Foto: Aline Lessner

Det må väl vara Skånes bäst bevarade hemlighet, eller rentav Sveriges; att det på Hedebyvägen i Glumslöv, bakom förskolan, breder ut sig ett stycke regnskog. Och det är kanske bäst så, för där finns en fågel, stor som en människa, som inte vill göra annat än att nypas. Passa er för papegojan!

Den som trots detta skulle vilja besöka regnskogen måste kunna identifiera dess portaler och för den oinvigde är det inte det lättaste – de bär stor likhet med urtvättade påslakan med åttiotalstryck upp­hängda mellan träden.

Genom dessa portaler steg en sommarmorgon tolv barn tillsammans med förskollär­arna Caroline Strandberg och Annika Bengtsson. Med sig hade de en rulle grönt papper som beskrev deras uppdrag: Att hitta jaguarens åtta borttappade rosett­fläckar och gorillornas stulna bananer.

När vi in i djungeln smyger, akta er för papegojor som flyger!

Ett passande uppdrag för en grupp som i flera månader arbetat med temat regnskog, sett filmer och bildspel om djur och växter, skapat, sjungit, lekt och lärt.

Tillsammans drog de ramsan de övat in:

”När vi in i djungeln smyger, akta er för papegojor som flyger!”

För att undgå upptäckt fanns två speciellt utsedda spanare som skulle ropa ”hepp, hepp” ifall fågeln närmade sig.

Ibland tar barnen lite hjälp av Caroline Strandberg för att lösa uppgiften. Foto: Aline Lessner

Knappt hade barnen tagit sig igenom portalen förrän de fann den första stationen. Sortera kompisarna i grupper efter vad som står på deras ryggar – om de är bokstäver, ord eller meningar, löd instruktionen. Sara och Loke, dagens första fixare, fick på sig fixarhattarna och började studera kompisarnas ryggar. Där kunde de se krumelurer som: ”grön”, ”en varm solig dag”, ”B”. Meningarna fick stå vid trädet, orden strax intill och bokstäv­erna vid stenen.

– Hallå fixarna, i vilken grupp är det flest? frågade Annika Bengtsson.

Diskussion utbröt.

– Nä, det där är inte en mening, sa någon.

– Magnus är också ett ord, inflikade en annan och pekade på lappen där det stod ”mat”.

Efter en noggrannare sortering kom svaret: Orden var flest.

– Ja! Bra! sa Annika Bengtsson och började knäppa med fingrarna och stampa takten.

Så sjöng hon visan hon komponerat och barnen hängde på:

”En bokstav den står ensam, men flera ihop blir ett ord!

Ska man sedan göra en mening, då får man sätta ihop flera ord på vårt bord.”

Knappt hade jaguarens första rosettfläck erövrats och sången klingat ut förrän varningen ljöd:

– Hepp, hepp!

Barnen kastade sig ner på marken och låg orörliga när den lockhåriga papegojan med flaxande armar kom emot dem.

– Kraa, kraa, kraa, skränade hon.

Så var hon försvunnen.

Full fart framåt! Temaarbetet avslutas med ett besök i regnskogen och många olika uppdrag. Foto: Aline Lessner

– Vi fick lägga oss ned!

– Jag såg henne!

Seså, vidare – vid nästa station fick två nya fixare i uppdrag att sortera kompisarna så att bilderna barnen höll bildade ett mönster. Varje uppklarat uppdrag gav dem ytterligare en av jaguarens fläckar åter. Barnen betade av stationer med ordningstal, bokstavsljud, motsatsord och andra klurigheter. Sådant som vävts in i regnskogstemat. Utmaningar som avbröts gång efter annan av den skränande papegojan som slog allt närmare lovar kring barnen och lockade till skratt med sin längtan:

– Jag känner lukten, jag vill nypas! Jag ska nypa dem lite i rumpan!

Ett av de yngre barnen undrade:

– Det är väl Carina?

– Nej, det är en papegoja, svarade de äldre.

Inte helt tillfredsställd med svaret kom frågan igen:

– Är det inte Carina?

– Nej, en papegoja! gjorde de äldre klart.

För när man väl trätt in i fantasins värld, får man vara kvar där – det är ju så de brukar göra här. Som förra hösten när de hade tema om berömda byggnadsverk som de besökte med fantasins hjälp, filmklipp, fakta, foton och rekvisita. Varje torsdag hade barnen tagit sina pass och sina boardingkort, checkat in bagaget vid disken, gått genom säkerhetskontrollens scanner och klivit ombord på den säng som fungerade som flygplan. Två piloter hälsade välkomna och när projektorn slogs på kändes det som om de lyfte på riktigt. Flygvärdinnor serverade mat och dryck och varje flygtur gick till en ny plats: Eiffeltornet, kinesiska muren, pyramiderna, lutande tornet i Pisa, Turning Torso i Malmö. Bildspelen och filmerna gav dem en känsla av att vara där på riktigt.

Den som träder genom denna portal mellan träden når Glumslövs regnskog. Foto: Aline Lessner

Tillbaka i regnskogen förväxlades kråkans hesa kraxande med papegojans och vinden rasslade i lövkronorna. Alla jaguarens fläckar var återfunna, och om en stund skulle de klistra tillbaka dem på planschen inne på förskolan.

Då kom papegojan flaxande förbi och nu var hennes sång en annan. Nu förstod de varför hon var en som bara ville nypas: Hon hade inga kompisar.

Eller...?

Barnen var inte sena att förstå – de rusade in under träden, på jakt efter sin nyfunna vän vars ståtliga näbb de strax beundrade.