Lär sig luras genom film

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Fakta eller fantasi? Nu ska även barnen i förskolan slipa sin kritiska förmåga. På Hjorthagens förskola får barnen göra egna filmer för att lära sig hur man kan luras med manipulerade bilder.

Barnen bestämde själva vad filmen skulle handla om. Foto: Anna Simonsson

Kanske är det värmen som gör att aktiviteten inte blir riktigt som förskolläraren Robin Lindblom tänkt sig. Det är en av försommarens hetaste dagar och klockan börjar gå mot tre på eftermiddagen på Hjorthagens förskola i Stockholm. Sigrid, Alex, Katarina och David, som han lockat in från vattenleken på gården för att göra film med, är redan lite rödmosiga och trötta.

Men de har förberett för filmen med legofigurer som är utplacerade på den gröna mattan. Här ska en berättelse om en tjuv och ett hjältemodigt ingripande av Ninjago-figuren Lloyd utspela sig.

Sigrid vill börja filma och får hjälp av Robin Lindblom att hitta var man ska trycka på paddan. De kommer fram till att hon ska filma i slow motion.

Källkritik är något nytt i vår verksamhet. Vi prövar oss fram.

När filmen är i gång flyttar barnen febrilt och under tystnad legobitarna, men när fängelset går sönder ägnar de en god stund åt att hjälpas åt att laga det.

Under tiden testar Sigrid att zooma in och ut på händelseförloppet.

Alla vill filma, så det blir fler klipp och när Robin Lindblom avrundar för att titta på det första och prata om vad barnen just gjort är deras energidepåer på väg att ta slut.

Barnen får hjälp att filma av förskolläraren Robin Lindblom. Foto: Anna Simonsson

– Jag har en fråga, säger Robin. Vad gjorde vi? Vi filmade, va?

Tystnad.

– Var det vi filmade på riktigt?

– Jaaa! svarar barnen och skrattar.

– Nej! protesterar Alex och håller upp sin legofigur: De här legogubbarna är inte som oss själva.

– Men om man sätter det på Youtube så blir det på riktigt, säger Katarina.

– Blir det på riktigt då?

Barnen skruvar på sig. Robin Lindblom avslutar aktiviteten och följer med barnen ut i solen.

En vanlig dag i förskolan. Man anpassar sig till vad som är möjligt i stunden. Robin Lindbloms tanke om att filma ur olika perspektiv och prata om skillnaden mellan fakta och fiktion hanns inte med.

– Källkritik är något nytt i vår verksamhet. Vi prövar oss fram och försöker på olika sätt, säger han när han kommit tillbaka.

Det är också talande för Robin Lindbloms sätt att jobba med källkritik. Han ser det som ett förhållningssätt han försöker förmedla i det mesta barnen gör, oavsett vilket ämne de arbetar med för stunden, förklarar han.

– Det är en förutsättning för allt vi gör i förskolan, lite som med omsorgen. Det viktiga är att utmana sin tanke, inte att vi använder de senaste digitala verktygen.

Innan han får förklara det närmare behövs en bakgrund till hur Robin Lindbloms intresse för källkritik väcktes. Ämnet fascinerade honom redan när han läste till förskollärare och nu, när han vid sidan av jobbet i förskolan studerar till en masterexamen i pedagogik, har det förstärkts ytterligare. Universitetslärarna som han inspireras av förespråkar en pedagogik där skapande och kritiskt tänkande går hand i hand. Förmågor som hänger tätt ihop, enligt Robin Lindblom.

– Genom att skapa och ställa frågor kring det kan vi också vara kritiska. Vad vill vi skapa? Hur kan vi göra? Hur tror vi att något ser ut och hur ser det ut i verkligheten? Var har du sett och hört det, och vad tror du själv?

Barnen testar olika inställningar på surfplattan. Foto: Anna Simonsson

Det låter en smula teoretiskt. Men när Robin Lindblom berättar vad det innebär i praktiken, att barnen just nu jobbar med film och foto, blir det mer konkret.

Han plockar upp surfplattan och visar filmer som barnen gjort. En pojke har filmat en leksaksfisk underifrån med ett morrande ljud i bakgrunden.

– Han ville göra en film med en stor och läskig fisk, men vi hade ingen sådan. I stället kom vi på att vi kunde få den här att se stor ut genom att gå nära och använda slow motion-filtret som fick barnens ljud i bakgrunden att låta läskigt.

Filmen gav upphov till frågor om det var en verklig fisk och om den var stor på riktigt. En annan film visar hur barn efter barn kliver in i ett betongrör på gården. Kameran har vinklats så att man inte ser slutet på röret, vilket ger illusionen av att hur många barn som helst får plats. I alla fall med lite god vilja.

– Vi kom tillsammans fram till att det skulle få plats ungefär fem barn i röret. Hur kunde vi göra för att få det att se ut som att det får plats fler? När vi sedan tittade på filmen så förstod de äldre barnen hur vi hade gjort, men för de yngre var det lite ”va, kan det vara så?”. Det går att göra ganska enkla grejer genom att välja perspektiv.

Att jobba på det här sättet kan ge barn en förståelse för att filmer på till exempel Youtube kan luras, tror han.

– När de får den erfarenheten själva blir det lättare att förstå att allt vi ser på film inte är på riktigt.

Ett annat sätt att få in källkritik i undervisningen är att söka information på internet tillsammans. I ett robotprojekt byggde barnen först en egen i kartong utifrån sina föreställningar om hur en robot ser ut. Därefter hittade de bilder på nätet som visade att det lika gärna kan vara en gräsklippare, dammsugare, radiostyrd bil eller en surfplatta.

– Då har de breddat sin uppfattning om robot från sin fiktiva bild till att det i verkligheten är ett arbetsredskap som hjälper oss att utföra saker, säger Robin Lindblom.

Om man kokar ner vad Robin Lindblom lägger i begreppet källkritik så är det att uppmuntra barnen till att bli ifrågasättande.

– Att hela tiden utmana sig, lära sig nytt genom att hitta andra sätt att se på saker. Och att mötas i att man har olika perspektiv. Barnen ska också få utmana oss vuxna och fråga om det vi säger verkligen är sant. Och att vi ska vara öppna för att diskutera våra föreställningar.

Hur tidigt har barn förmåga att tänka kritiskt, tror du?

– Min erfarenhet är att barn är kritiska. Det är inget vi behöver lära dem. De upptäcker motsägelser och att allt som vuxna säger inte stämmer. Man kanske inte kan förvänta sig att de allra yngsta barnen ska ha en kritisk förståelse av allting, men jag tänker att grunden i det är att vara kreativ och skapande. Det kan alla barn vara. Frågeställningarna kan man rikta till äldre barn. Vi jobbar mycket med att blanda äldre och yngre barn för att de ska få utbyte av varandra. Då tror jag att man kan jobba tidigt med källkritik.

Robin Lindbloms främsta tips är att göra det så konkret och enkelt som möjligt, utifrån barnens egna frågeställningar.

– Som i dag när de ville göra en fiktiv berättelse om en tjuv och en hjälte som räddar situationen. Utifrån det kan vi prata om hur vi kan skapa berättelser och vilken genre de tillhör, om det är en verklig historia eller fiktion.