Kreativitet som räddar klimatet

Det råder ingen brist på kreativitet inne på förskolan Paletten.
Foto: Linus Meyer

Ge upp biffen. Köpstopp. Flygskam. Klimatångest. I den vuxna världen landar diskussionerna om hållbarhet ofta i uppoffring och skuld. Att vi på något sätt måste begränsa livet för att rädda vår planet. På förskolan Paletten på Södermalm i Stockholm har barn och personal i stället hittat ett mer lustfyllt sätt att närma sig frågan om hållbarhet. Här är återvinningsmaterial inget som man samlar ett halvår i garaget för att sedan lägga ner både tid och energi på att bli av med. I stället är det precis som fyraåriga Imse beskriver:

– Skräp som man kan pyssla med!

Längs en av väggarna inne i förskolans ateljé finns hyllmeter efter hyllmeter med gamla äggkartonger, bananlådor, grönsaksförpackningar och mjölkpaket. I en annan del av rummet finns en arbetsbänk, en massa spillvirke, återanvända spikar samt hammare och såg.

Man behöver inte hålla på och köpa saker hela tiden, det är inte det livet handlar om.

Fyraåriga Stig bankar ned spik efter spik i en gammal bräda. Det ska bli ytterligare en båt till hans samling. Efter en stunds hamrande tar han en paus för att hämta andan.

Förskolan har fått en hel del gammalt spillvirke av en förälder. Susanne Karlsson hjälper till med hammare och spik.
Foto: Linus Meyer

– Jag orkar bara banka åtta gånger, säger Stig innan han i stället går i väg till hyllorna med återvinningsmaterial.

Väl framme funderar han ett tag innan han plockar på sig några olika förpackningar. Med allt i famnen går han bort till ett av borden. Efter bara ett par minuters tyst tejpande håller han stolt upp ett nytt bygge. En smoothiemaskin!

– Tejp är det bästa! Nu är den klar, utropar han stolt.

En bit bort står förskolläraren Susanne Karlsson. Hon betraktar nöjt hur Stig och de andra barnen i ateljén arbetar.

– Den där fantasin är så underbar, det är precis så här vi vill att det ska vara. När barnen är nya i den här gruppen behövs alltid lite vägledning, men efter ett tag händer saker bara av sig självt, jag behöver bara vara som en assistent, säger hon innan hon smiter i väg till diskbänken och fyller upp färg i små koppar, som egentligen är återvunna plastbägare från efterrätter.

Sedan ett par år tillbaka kretsar förskolan Palettens arbete kring hållbart och ostrukturerat material. Merparten av allt som används på förskolan är sådant som annars skulle ha kastats eller gått till återvinning. En stor del kommer från barnen och deras föräldrar. Men personalen är förstås också flitiga på att plocka med sig saker hemifrån.

Utöver det återvunna materialet får barnen även plocka med sig mycket av det som de hittar i naturen tillbaka till förskolan – pinnar, kastanjer, stenar och annat som kan användas i skapande eller lek.

– Barnen kan ju bli helt till sig när de första gången får höra att de kan ta med sig en sten eller pinne från skogen, det är lite kul, säger Susanne Karlsson.

Satsningen på hållbart och ostrukturerat material har gjort att förskolan under de senaste åren knappt har köpt in någonting alls.

Foto: Linus Meyer

– Jag minns faktiskt inte ens den senaste gången vi köpte in saker. En del förbrukningsmaterial, som papper och färg, köper vi förstås in ibland. Men samtidigt försöker vi då prata med barnen om hur vi använder det materialet. Man kanske inte alltid behöver ta ett helt papper, till exempel.

– Annars är det länge sedan vi köpte in någonting. I stället använder vi det som har funnits på förskolan i många år, och försöker återanvända även sådant som går sönder eller hitta nya användningsområden för det. Man får vara lite kreativ bara, säger Susanne Karlsson.

I år har den uteblivna konsumtionen till och med gjort att förskolan går plus ekonomiskt – kul förstås, tycker Susanne, även om det snarare är en slump än ett mål i sig.

– Men det är förstås bra eftersom det kan få barnen att tänka till kring konsumtion. Man behöver inte hålla på och köpa en massa saker hela tiden, det är inte det livet handlar om!

Utöver arbetet med återvinningsmaterial pratar förskolepersonalen mycket med barnen om hållbarhet. De tar avstamp i att prata om just källsorteringen som knyter bra an till materialet.

– Det är någonting de ofta känner igen hemifrån, och det går lätt att knyta till sättet vi jobbar på här. Därifrån bygger vi vidare och pratar om varför man inte ska slösa på naturens resurser. Alla papper vi ritar på kommer från träden i skogen, kastar man då tio papper måste man kanske hugga ner ännu ett träd. Det påverkar i sin tur syret, och så fortsätter det.

Att redan i förskolan lägga grunden till ett hållbart tänkande tror hon är viktigt.

– Titta bara på Greta Thunberg, hon är ju också väldigt ung, men det går bra att börja redan i de här åldrarna. Om vi ska få till en förändring när det gäller miljötänket i samhället måste man börja tidigt. Jag tror att det är jätteviktigt att börja redan i förskolan, framför allt när det gäller den utbredda konsumtionen. Vi vill skapa ett annat tänkande hos barnen och en förståelse för att man kan återanvända.

”Ska vi få till en förändring när det gäller miljö­tänket i samhället måste man börja tidigt.”
Foto: Linus Meyer

– Precis som du har gjort här, Imse! Du har ju hittat bokstäver i en gammal chokladkartong.

Imse klipper försiktigt ut bokstäver och hjärtan ur kartongen. De ska bli knappar till en ny popcornmaskin, som är ihoptejpad av ett mjölkpaket och en plastask för plommontomater. Majskorn fanns det inga, men i fantasins värld fungerar nypon lika bra. Konstigt nog vill inte maskinen starta. Imse kliar sig i huvudet och funderar. Efter en liten stund kommer lösningen. Sladden saknas ju!

När barnen gått ett tag på förskolan märker Susanne Karlsson dessutom ofta av en lite oväntad vinst med det här arbetssättet: det får barnen att bli mer självsäkra.

– Det här ger något både för samhället i stort och för individen. Vi jobbar ju väldigt mycket med skapande. Barnen ser att de kan och får skapa och utvecklas enormt personlighetsmässigt av det. Att de själva får ansvaret för till exempel en sax får dem att växa. De bygger upp en stark tro på sig själva.

Fantasin och kreativiteten fascinerar och ångesten över klimatet känns långt borta efter ett par timmar inne på Paletten. Här sprudlar det i stället av glädje, inspiration och skaparlust. Det tror Susanne Karlsson är rätt väg att gå.

– Visst kan vi prata om att vi alla har ett ansvar för miljön och om att inte skräpa ned i naturen. Alla måste få lära sig att vi har ett ansvar för att hand om hela världen. Men jag skulle aldrig skuldbelägga ett barn som tar ett papper och säga att nu måste vi hugga ner träden, det tror jag inte på.