Här står barnen i kö för att räkna matte

Avdelningen Stubben har byggt och jobbat på sin affär sedan hösten 2018.
Foto: Andrè De Loistedt

I utkanten av den stora Pildammsparken i Malmö väntar barnen på avdelningen Stubben spänt på att förskolläraren Lina Karlström ska öppna deras hemmasnickrade mataffär.

– Om du vill ställa några frågor får vi nästan ta det först. För när jag väl öppnar affären kommer jag inte att kunna fokusera på något annat.

Men vi hinner knappt börja prata innan de första barnen försiktigt tassar fram, drar Lina lite i ärmen och frågar om inte affären öppnar snart. Och efter bara ett par minuter är de framme och fingrar på låset till den bruna lådan som rymmer affären.

Att barnen orkar köa så länge tyder på att vi skapat något som är värt att vänta på.

När barnen till slut på eget initiativ börjar bilda ett långt led fram till lådan får vi kasta in handduken och ge upp. Intervjun får vänta till efter stängning.

– Härligt att ni är så sugna, ropar Lina innan hon sticker nyckeln i låset och öppnar upp affären.

Foto: Andrè De Loistedt

Hon fäller upp locket och släpper sedan ned en lucka på framsidan. Plötsligt har den anspråkslösa bruna lådan blivit en affär. På insidan finns hyllor med alltifrån godisklubbor till glass och sill. Bakom disken finns även korvar och mackor. De fyra barnen som står längst fram i ledet får varsin plånbok. De innehåller alla tio pärlor som barnen kan handla för. Priserna är inte skyhöga, så det räcker ganska långt.

Lina får vika ihop benen ordentligt för att komma ner i den lilla lådan. Först i kön står 4-åriga Vera-Lo, som glatt hälsas välkommen.

– Hej och välkommen till Stubbens affär Vera-Lo! Vad är du sugen på att handla i dag?

Efter ett tag fastnar hon för en pepparkaka.

– Oj, ett bra val! De är helt nybakta, kan du kolla vad den kostar? frågar Lina.

Efter att ha granskat prislistan en stund konstaterar Vera-Lo att en pepparkaka kostar fem kronor.

– Okej, du har tio i plånboken och ska ge mig fem. Hur mycket har du kvar då? Ja, fem! Wow, vad snabbt du räknade ut det, säger Lina.

Vera-Lo bestämmer sig sedan för att köpa en munk för tre kronor. Men hur hon ska spendera sina sista två kronor får hon fundera på en stund. Till slut faller valet på en syltkaka.

– Hur mycket har du kvar nu då?

– Noll, säger Vera-Lo och visar samtidigt upp den tomma plånboken.

Efter att barnen handlat för sina tio pärlor sätter de sig tillsammans ned och njuter av sina godsaker en stund.
Foto: Andrè De Loistedt

– Då ska vi göra ett kvitto till dig! Du handlade en pepparkaka, en munk och en syltkaka. Här får du ditt kvitto och så får du sätta dig där borta på filten och fika. Akta så att du inte får hål i tänderna bara!

Men egentligen finns det ingen anledning att oroa sig över hål i tänderna. Kvistar i munnen är det värre med. Allt som går att köpa har barn och personal nämligen tillverkat själva i trä. Tillsammans sågar de, slipar, sandpapprar och målar allt till affären. Att pepparkakan är gjord av trä låtsas inte Vera-Lo om när hon sätter sig ned och börjar knapra. Efter ett tag får hon sällskap av fler barn på filten. De kommer alla med famnen full av godsaker och sätter sig ned för en eftermiddagsfika.

När Vera-Lo kalasat klart samlar hon ihop sina bakverk och går tillbaka till affären där förskolläraren och kassabiträdet Lina Karlström håller på att hantera ännu en kund.

För det mesta räknar barnen själva enkelt ut hur mycket de ska betala och vad pengarna räcker till. Det märks att affären har öppet flera gånger i veckan – så ofta barnen vill och personalen på avdelningen hinner med.

Alla barnen väntar tålmodigt på att det ska bli deras tur. När de sedan kommer fram och äntligen får handla infinner sig en härligt pirrande känsla. Några av dem passar på att handla flera gånger medan affären är öppen. Lina Karlström är alltid glad och pigg i sitt bemötande. Både när hon möter den första och den sista kunden för dagen.

– Jag försöker verkligen skapa en ordentlig upplevelse när barnen kommer fram och handlar. Det måste ju vara lite mer speciellt att handla här än känslan man får vid kassan i sin vanliga mataffär. Att barnen orkar stå och köa så länge som de faktisk gör tyder ju på att vi lyckas skapa något som är värt att vänta på, det är häftigt och ett bra betyg.

När Lina efter en knapp halvtimme stänger butiken för dagen får hon äntligen sträcka ut benen igen.

– När vi firade ett år med affären i oktober bjöd vi in alla sju avdelningarna på förskolan. Kön var hur lång som helst, efter det var det skönt att resa sig upp!

Att arbetet med affären blivit så lyckat tror hon beror på att allting började i barnens eget intresse, och att de sedan under lång tid tillsammans har hjälpts åt med att bygga upp alltihop.

– Det här är tredje terminen vi gör med affären. Allting började hösten 2018 med att ett av barnen tyckte att vi borde ha en affär. Alla tyckte att det var en toppenidé, och så kom vi att tänka på den där bruna lådan som mest stod och skräpade.

De började rensa ur lådan och fundera på hur affären skulle se ut. Sedan tog det ett bra tag till innan den faktiskt öppnade.

Förskolläraren Lina Karlström.
Foto: Andrè De Loistedt

– Vi öppnade inte förrän vi kände att vi hade hunnit tillverka ett tillräckligt stort utbud. Den delen – att låta barnen själva få vara med och skapa allt och använda verktyg – tycker vi är minst lika viktig som att använda affären. Utan den kombinationen tror jag inte heller att vi fått samma resultat på det här arbetet. Hade vi bara köpt in allt skulle det nog inte blivit lika uppskattat.

Affären utvecklas hela tiden och varje vecka jobbar barn och personal tillsammans med nya varor till hyllorna. Nya varor tillkommer fortfarande. En del byts ut efter säsong. Pepparkakorna kommer till exempel inte att finnas kvar till våren. Då blir det kanske fler glassar i stället. Avdelningens nya borrmaskin har dessutom gjort det mycket enklare att skapa munkarna, som är den senaste nyheten i butiken.

Med hjälp av affären har barnen blivit så duktiga på att räkna att det snart är dags att höja svårighetsgraden ett snäpp. Därför kommer nästa steg att bli att låta dem såga ut mynt i olika valörer av gamla trädgrenar.

– Det kommer att innebära en extra utmaning. Att de helt plötsligt måste ta in att en peng kan vara värd fem stycken. Dessutom blir det väldigt spännande när man plötsligt kan betala med en femma om något kostar fyra kronor och då få en krona tillbaka, det händer ju aldrig nu.