Här räknas barnens röster

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Det går jättebra att låta förskolebarn rösta. Men se upp med kamratpåverkan och guldfärgade valurnor, varnar förskollärarna på Tornérhjelms förskola.

Barnrådet tar beslut om allt från lunchmenyer och leksaksinköp till vilka böcker de ska ta med till sina avdelningar. Foto: Lars Dareberg

Det är torsdag eftermiddag och en grupp barn har samlats på en rund matta mellan pekböckerna och faktahyllan i förskolans bibliotek. De väntar på några eftersläntrare som ska göra barnrådet fulltaligt. Förskolläraren Gunilla Eklöf lyfter interntelefonen och ropar ut en efterlysning.

– Hallå, vi saknar Limar på barnrådet.

Snart är även hon på plats. Och den traditionsenliga hälsningsceremonin kan börja.

– Kommer ni ihåg? Den som får grodan säger hej på sitt språk, påminner Gunilla Eklöf.

– Xin Chao! börjar ett av barnen och ger sedan grodan till kompisen bredvid.

– Salam! svarar hon och skickar grodan vidare.

Att utse valets vinnare är enkel matematik för medlemmarna i barnrådet och förskolläraren Gunilla Eklöf. Foto: Lars Dareberg

– Privet, fortsätter nästa.

– Salud.

– Salam aleikum.

Och när grodan passerar förskollärarna Gunilla Eklöf och Annika Ohlsson säger de:

– Hej, hej!

Tornérhjelms är Helsingborgs äldsta förskola och byggdes ursprungligen för barnen till arbetarna på gummifabriken i närheten. På den tiden passades barnen av strama sköterskor i svarta klänningar och vita förkläden. Numera är det de nya svenskarnas barn som går här. Förskolan ligger i invandrartäta stadsdelen Söder.

– 97 procent av barnen har ett annat modersmål än svenska och här i biblioteket har vi böcker på 25 olika språk, berättar Gunilla Eklöf stolt.

Men den här eftermiddagen är bibblan reserverad för förskolans barnråd. Rådet består av fyra- och femåringar från förskolans olika avdelningar. De samman­träder en gång i veckan för att fatta beslut om allt från lunchmenyer och leksaksinköp till kommande temaarbeten i förskolan. Grunden är barnkonventionens artikel tolv om att barn har rätt att uttrycka sin mening i frågor som angår dem.

– Barnens självkänsla ökar när de märker att vuxna faktiskt lyssnar. Dessutom hjälper barnrådet oss pedagoger att tillvarata barnens intressen, förklarar Gunilla Eklöf.

Att barnrådet träffas så ofta är ett medvetet val för att skapa kontinuitet, enligt kollegan Annika Ohlsson.

– Det var en tabbe vi gjorde i början, att vi bara hade barnråd var fjortonde dag. Då glömde personalen på avdelningarna bort att skicka hit barnen och vi satt här själva, minns hon.

Ett annat krux är att besluten som fattas på barnrådet måste tillbaka till avdelningarna för att verkställas där. Den biten lossnade först när Gunilla Eklöf och Annika Ohlsson införde så kallade barnrådsböcker.

– Det är vår kanal till avdelningarna, förklarar Gunilla Eklöf.

I barnrådsböckerna skriver barnen ner uppdrag från barnrådet som ska implementeras på avdelningarna. Ett uppdrag kan vara att leka en viss gemensam lek eller högläsa en utvald bok.

Just nu är barnrådet mitt uppe i en beslutsprocess kring vilka barnboksillustratörer som förskolan ska jobba med inför firandet av bokens dag. Barnrådet sköter beredningen och tar fram ett antal förslag som sedan går vidare till omröstning bland barnen på respektive avdelning. På senaste barnrådet fick varje ledamot rösta på sina favoritillustratörer. Och nu har Gunilla Eklöf sammanställt resultatet på ett stort pappersark. Barnen vet vad ordet majoritet betyder och att majoritetens beslut gäller, så nu är det bara att räkna rösterna.

– En, två, tre, fyra, fem, sex räknar barnen i kör när Gunilla Eklöf pekar på strecken vid illustratören Lena Sjöbergs namn.

Hon är valets klara vinnare.

– En, två, tre, fyra, räknar barnen rösterna för illustratören Anna-Karin Garhamn.

Den sociala kompetensen och att barnen känner sig trygga är viktigt för att de ska våga och vilja säga vad de tycker. Foto: Lars Dareberg

Hon blir tvåa följd av kollegan Sarah Vegna på tredje plats.

Ytterligare två illustratörer har varit med i omröstningen men de samlade färre röster och går inte vidare i nomineringsprocessen.

Nästa steg är att barnen går in, en och en, i rummet bredvid för att välja tre böcker var av de vinnande illustratörerna. Böckerna ska sättas ihop till ett bokpaket som barnen tar med sig tillbaka till sina avdelningar. Att valet sker i enrum är viktigt, enligt Gunilla Eklöf.

– Annars väljer många som kompisen utan att tänka på vad de själva vill.

Femåriga Jennifer Linh Hoang Behrensen är först ut. Hon cirklar några varv runt bokbordet innan hon väljer Cirkusloppor på luffen av Lena Sjöberg. Sedan tar hon Anna-Karin Garhamns Puck går på bio och Elsas hattar.

– Vad bra då kommer jag på hattparad uppe hos er sedan, skämtar Gunilla Eklöf.

Näst på tur är Anders Bece. Han går direkt till en bok med en robot på omslaget och tar tre exemplar av den. Gunilla Eklöf griper in.

– Nej, det är samma bok. Du får välja tre olika. Och ta gärna någon som passar de yngre barnen på avdelningen, tipsar hon.

Foto: Lars Dareberg

Anders Bece byter motvilligt ut två av robotböckerna mot en bok om att få syskon och en annan om att lära sig cykla. Han lämnar rummet och andra barn kommer in för att göra sina val.

En kvart senare har den schemalagda tiden för barnrådet tagit slut. Tyvärr har inte alla hunnit välja böcker till sitt bokpaket. Men det gör inget. De kan fortsätta nästa vecka. Demokratins kvarnar måste få mala långsamt i förskolan, enligt Gunilla Eklöf.

– Man kan inte skynda på barnen utan deras val måste få ta sin tid.

Tids nog kommer alla representanterna i barnrådet att ha valt sitt bokpaket. Då är allt klart för det sista steget i processen. Då ska barnen på avdelningarna rösta fram en vinnande illustratör att jobba med fram till utställningen på bokens dag.

Omröstningen på avdelningarna kommer gå till så att förskollärarna lägger varje bok från bokpaketet i en hink och sedan får barnen lägga en kula i hinken med den boken de gillar bäst. Det är viktigt att hinkarna då har samma färg, enligt Annika Ohlsson.

– En gång var en av hinkarna i guld och då lade alla sin kula i den, minns hon.

En trappa upp från biblioteket har förskolechef Gunilla Müller Lundgren ett stort kontor med utsikt över förskolegården. Hon basar över fyra förskolor i området och det finns barnråd på dem alla.

– Det är viktigt för alla barn att vi får med dem i besluten, och att de blir lyssnade på och tagna på allvar, säger Gunilla Müller Lundgren.

Foto: Lars Dareberg

Men barnrådet är bara en av flera insatser i demokratiuppdraget, enligt henne.

– Vi jobbar mycket med den sociala kompetensen generellt eftersom den är grunden för att barnen ska känna sig trygga nog att säga vad de tänker och tycker.

Det handlar inte om att varje barn alltid ska få sin vilja igenom, poängterar hon.

– Men de ska känna att de blir lyssnade på eftersom det bygger deras självkänsla. Det är barnen med låg självkänsla som riskerar att hamna i gäng och få andra problem när de blir äldre.

För henne handlar barninflytande inte bara om att vara med och fatta kollektiva beslut utan också om individens frihet. Det kan vara att personalen ställer fram frukt så att barnen kan äta när de vill i stället för att vara hänvisade till en gemensam fruktstund. Eller att det är okej att somna i vagnen på vägen hem från en utflykt.

– På den tiden när jag jobbade som förskollärare kunde vi väcka ett barn som nickade till och säga att det inte var sovstund förrän om en halvtimma.