Här föds en ny folkrörelse

Det är tidig förmiddag inne på Barnhagens förskola, ett litet föräldrakooperativ i Uppsala med två avdelningar och 24 barn.

I ett av rummen har Mia Hedström, barnskötare och hälsocoach, lagt ut fem små träningsmattor på golvet. Försiktigt smyger barnen in och när alla är på plats går Mia igenom hur dagens tabata-pass kommer att se ut. Med hjälp av bildstöd på väggen visar hon alla övningar i förväg, så att det inte ska vara några problem att hänga med när passet drar i gång.

– Vet ni vad som händer när man tränar då? frågar hon plötsligt barnen.

– Man blir stark och orkar mer! Blodet pumpar snabbare och så tänker man bättre, rabblar 4-åriga Miles snabbt. Han är precis som de andra barnen ivrig på att komma i gång.

Ibland är vägen till parken viktigast. Många barn blir ofta skjutsade, så det är bra att de får träna sig i att gå.

– Härligt Miles, säger Mia och gör tummen upp innan hon startar upp musiken.

Tabata är en intervallbaserad träningsform som ställer krav på både styrka och kondition. Under 20 sekunder får barnen utföra en övning, till exempel upphopp, så många gånger som de klarar av. Sedan vilar de 10 sekunder innan de återigen kör 20 sekunder, men med en ny övning. En tabata består av åtta intervaller, med vilan inräknad blir passet totalt fyra minuter.

Tempot och tiden är lätt att hålla koll på med hjälp av låten som Mia spelar. När det är dags för en ny intervall räknar en röst i låten ner till noll, och då vet alla att vilan är över.

Digitalisering behöver inte betyda stillasittande.
Foto: Staffan Claesson

Mia Hedström jobbar även som personlig tränare och håller i pass för vuxna, så hon hanterar gruppträningen med van hand. Tillsammans med henne tar sig barnen igenom de åtta övningarna. De gör bland annat upphopp, knäböj och ”Spindelmannen”, en övning där barnen ska stå på alla fyra och sedan lyfta fram ett ben i taget mot armarna.

När de fyra minuterna passerat pustar de ut en liten stund innan det är dags för ett kort yoga-pass. Tillsammans med Mia går barnen igenom positioner som Katten, Hunden och Barnet.

Sedan många år har Barnhagens förskola ett medvetet tänk kring hälsa och rörelse. Både Mia Hedström och Jannica Pettersson, rektor och förskollärare, gillar själva att röra på sig och har under årens lopp upptäckt vilken fin effekt fysisk aktivitet har på barnen.

– Vi är väldigt stolta över alla barn som vi skickar i väg till skolan. Jag tror att en stor anledning till att det går så bra för alla är just rörelsen, och hur medveten motorisk rörelse påverkar inlärningen positivt, säger Jannica Pettersson.

Egentligen är deras förutsättningar för att få till rörelse långt ifrån optimala. Förskolan ligger centralt i Uppsala och har bara en liten gård. Men genom att skapa utrymme för rörelse inomhus, använda gården efter bästa förmåga och göra mycket utflykter är det ändå inga problem att få till en aktiv vardag.

– Vi går ganska ofta på promenader till olika parker. Men det är inte alltid vi kommer fram. Ibland kan vägen dit vara det viktiga. Många av barnen tycker det är jobbigt att gå, annars åker de oftast vagn eller blir skjutsade, så det är bra att de får träna sig, säger Jannica Pettersson.

En vanlig dag på förskolan börjar oftast ute på gården. Där anordnar nästan alltid personalen någon aktivitet. Det kan till exempel vara cirkelträning eller en motorikbana.

– De flesta tror att barn rör sig tillräckligt varje dag, men det är en myt.Barn behöver också träna specifikt på många rörelser, motorisk inlärning sker inte med automatik. Vi tycker att det är viktigt att utmana barnen och låta dem träna på viktiga rörelser, och försöker hitta på olika aktiviteter.

När de senare på förmiddagen går in gör de också ofta någon fysisk aktivitet, som till exempel dans eller gympa, innan det är dags för lunch. Personalen passar ibland på att prata om vikten av att äta bra för kroppen, så att den får ”bränsle” och orkar. Efter maten följer två lugna timmar. Då sover de flesta av de yngre barnen och de andra får antingen vila eller syssla med andra lugna aktiviteter. Efter det fortsätter rörelsen, antingen ute eller inne, fram till hämtning.

Under året återkommer inslag som ”boot camp”-träning, agility (ja, för barnen) och rörelsesagor där personalen hittar på rörelser till sagorna de berättar. Om huvudkaraktären till exempel måste krypa igenom ett hål i sagan får barnen göra likadant. Under förra årets luciatåg överraskade barnen dessutom föräldrarna med en tomte-tabata.

Rektorn och förskolläraren Jannica Pettersson.
Foto: Staffan Claesson

Varje fredag kör de disco, och en gång per år hyr förskolan in sig på en friidrottsanläggning och testar både höjd- och längdhopp. De arrangerar också ett eget springlopp.

– Det brukar vara jättekul, alla är med och när de går i mål får de en medalj och banan! Alla får anmäla i förväg hur många varv de vill springa, en del av de äldre är riktigt kaxiga och bestämmer sig för att försöka klara tio varv, men oftast är de ganska nöjda efter fem.

Samtidigt som de äldre barnen just avslutat yogan har personalen nere på avdelningen Kulan, där 1- till 3-åringarna går, precis startat upp förmiddagens Babblargympa. Barnen har delat in sig efter fyra färger och får turas om att slå tre tärningar. Den första visar vilken rörelse som ska utföras, den andra vilken färg som ska göra den och den sista hur många gånger.

Jannica Pettersson tycker att en stor fördel med att jobba rörelseinriktat är att det går så enkelt att kombinera rörelse med andra läroplansmål.

– I stället för att bara räkna till tre så kan vi ju göra tre krysshopp tillsammans. Eller så låter vi barnen leta upp fem kottar när vi är i skogen i stället för att ta med kottarna hit och räkna här.

Det mesta går att utforska med kroppen, som rörelsesagor, fysik eller matematik. Till och med digitalisering – något som många annars förknippar med stillasittande – går lätt att koppla till rörelse. På Barnhagens förskola kan barnen till exempel skanna qr-koder för att få fram dagens rörelse på en padda, eller för att få högtalaren att spela upp deras favoritlåtar.

När Babblargympan tar slut har barnen fortfarande inte fått nog av rörelse, några vill ha disco. Jannica släcker ner takbelysningen och tänder i stället discolampan. Musiken startar och några av barnen börjar dansa, personalen hänger snabbt på och till slut dansar alla tillsammans. Gabriel, som är yngst på avdelningen, får vara med och gunga i Jannicas famn. Han ler, och skrattar till, samtidigt som alla andra på avdelningen studsar upp och ner.