Här är böckerna överallt

En knapp mil utanför Ängelholm ligger Ausås förskola. Här sitter förskolläraren Lotta Winqvist uppkrupen i ett hörn, tillsammans med fem barn som är helt uppslukade av sagan om Guldlock.

– Titta vad Guldlock gör nu! Nu provar hon Pappa Björns säng, men den är alldeles för hög och studsig, och mellansängen var visst alldeles för fluffig och puffig, läser Lotta Winqvist.

Barnen får tidigt förståelsen för hur en bok är uppbyggd och hur det går till när man läser.

Det var i just det här hörnet som förskolans arbete med böcker började för ett par år sedan. Förskollärarna Åse Olin Henrysson och Zoi Kiriaki Nilsson, som då jobbade tillsammans på förskolans småbarnsavdelning ville utveckla arbetet med läsning och böcker. Det första steget blev att hitta en lämplig plats att vara på. Det fick bli hörnet.

Tillsammans skrev de båda ett långt brev till förskolechefen och bad om en madrass till den uttänkta platsen. Den skulle kunna bli en samlingspunkt för läsningen tänkte de.

Några böcker brukar få följa med ut på gården. Lotta Winqvist läser.
Foto: Lena Evertson

Runt den blå madrassen staplade förskollärarna upp böcker. De riggade sedan en kamera som filmade allt i hörnet för att kunna se hur barnen använde böckerna.

Det fanns bara ett problem. Madrassen användes inte alls som det var tänkt. På filmerna skymtade barnen bara förbi när de hämtade böckerna. Men de läste dem på helt andra platser. Plan B blev att i stället följa barnen med kameran och i samma veva insåg Åse Olin Henrysson och Zoi Kiriaki Nilsson att det kanske vore bra att tänka om på vissa punkter.

Om vi hoppar fram till nutid finns det böcker i varenda vrå på Ausås förskola. I hallen, i köket, ute på gården och till och med inne på toaletten.

– Vi såg ju att det var på det sättet som barnen använde böckerna. De var överallt och inte bara i hörnan som vi hade tänkt oss, säger Zoi Kiriaki Nilsson.

Det skulle bli mer tillgängligt med böcker, men också mer lockande. I dag är alla böcker på förskolan utplacerade med stor omsorg. I hallen kan det till exempel finnas böcker om att klä på sig, i köket finns böcker om mat. Och på toaletten finns böcker om bajs.

Både Åse Olin Henrysson och Zoi Kiriaki Nilsson har nu slutat på förskolan. Men Lotta Winqvist fortsätter att jobba vidare med böcker och läsning. Hon kom till förskolan för knappt två år sedan.

– Det är helt fantastiskt tycker jag. Jag hade aldrig sett något liknande. Om jag tänker tillbaka på mina andra arbetsplatser har det funnits en liten korg som man tryckte ner så många böcker som möjligt i. Det kunde vara loppisböcker, halvtrasiga böcker och böcker som inte alls var anpassade för barnen. Bara för att det skulle finnas mycket att välja på.

På Ausås förskola står alla böcker på en höjd som gör det möjligt för barnen att nå.

– Det här gör mycket för barnens intresse för böcker. De kan komma och hämta mig och säga att jag ska läsa. Många går runt med en bok under armen bara, som att det är en slags följeslagare. Och flera gånger om dagen ser vi hur någon stannar upp mitt i leken, tar en bok, fäller upp den och sätter sig på golvet och läser.

Att böckerna ska gå sönder bara för att barnen kan använda dem själva är en föreställning som inte stämmer anser Lotta Winqvist. Under de två åren som hon har varit på förskolan är det bara två böcker som har gått sönder. Båda gångerna har det varit olyckor.

Hon tycker det är viktigt att barnen tidigt får lära känna boken. Ibland märker hon hur barnen sitter och följer texten med fingret, läser högt för sig själva, bläddrar och scannar av bilder. Hon ser ibland också hur barnen härmar henne och låtsas läsa högt för varandra.

– Barnen får tidigt förståelsen för hur en bok är uppbyggd och hur det går till när man läser. De vet precis hur de ska bläddra och känner av om de råkar vända för många blad på en gång, det är häftigt att se faktiskt.

Den blå madrassen som köptes in finns fortfarade kvar. Med tiden har den ändå blivit förskolans samlingspunkt för böcker och läsning.

– Den här platsen är jättebra, det är en magnet, om någon av oss sätter sig här med en bok så samlas alla här. Därför är vi hårda med att det inte är någon studsmadrass, det är det enda vi säger till vikarier som kommer. Och innan maten samlas vi alltid här.

Lotta Winqvist försöker vidareutveckla arbetet med böcker och läsning. Bland annat genom ett samarbete med biblioteket som ligger strax intill förskolan och har öppet en dag i veckan.

– Vi lånar nog mellan 10 och 15 böcker varje vecka, kanske mer till och med. Thomas som jobbar där är väldigt givmild och duktig. Ber vi om någonting så fixar han det till dagen därpå. Det är en stor fördel för oss, jag tror inte vi skulle kunna jobba så här aktivt med böcker om inte bibblan låg här bredvid, säger Lotta Winqvist.

– Vi försöker låna så mycket som möjligt så att han ska få bra statistik, tillägger hon med ett skratt.

Hon försöker också koppla böckerna till mer av verksamheten på förskolan. De har precis jobbat med tema känslor och inne i deras känslokub, en fyrkantig koja kopplad till temat, finns böcker om olika känslor, till exempel. Lotta Winqvist har också tagit fram små bokpåsar, med tre-fyra böcker i, som föräldrarna kan ta med sig hem när de hämtar barnen. Till bokpåsarna har förskollärarna tillsammans skrivit ihop frågor som föräldrarna kan samtala med barnen kring när de har läst färdigt.

Inne på den blå madrassen går berättelsen om Guldlock mot sitt slut.

– Någon har legat i min säng mullrar Pappa Björn! I min också brummar Mamma Björn. Och titta här skriker lillbjörnen! Någon ligger och sover i min säng! Då vaknar Guldlock. Hon blir rädd och springer hela vägen hem igen, läser Lotta Winqvist innan hon slår ihop boken.

När de har pratat om slutet en stund dröjer sig barnen ändå kvar på madrassen. De vill helst höra en saga till.