Genusarbete – ifrågasatt eller en självklarhet?

Annelie Odén.

Annelie Odén har jobbat 21 år som förskollärare och 7 år som biträdande chef på olika platser i Stockholmsområdet. Hon har erfarenhet både från förskolor där vårdnadshavarna tycker att det är självklart med genusarbete, och förskolor där det blir ifrågasatt.

– Det är väldigt olika vad föräldrar tycker om att förskolan ska arbeta könsneutralt, säger hon, och ger ett par exempel:

– I det område jag arbetar i nu, kommer flickorna ibland i väldigt fina klänningar och är inte alls klädda för att vara utomhus eller leka i förskolan. Det finns också vårdnadshavare som säger att deras söner inte ska ha klänning när de leker med utklädningskläderna. Ibland kan vi få höra att pojkar bara ska leka med pojkar och flickor bara med flickor, eller att flickor inte ska göra aktiviteter som kan anses som könstypiska för pojkar.

Annelie Odén har också varit med om att en manlig vårdnadshavare inte ville ta henne i hand när de träffades, och att männen har följt med sina fruar när de söker jobb som förskollärare.

– Är det kvinnan som söker jobb som förskollärare, vilket det oftast är, så kör jag ut männen under intervjun, säger hon.

Våra olika bakgrunder skapar mer dynamik i diskussioner, men att arbeta med genus är ett av förskolans uppdrag.

Personalen i hennes förskolor har olika bakgrund, vilket märks ibland i diskussioner.

– Våra olika ryggsäckar skapar också mer dynamik i diskussioner.  Men, säger Annelie Odén, att arbeta med genus och jämställdhet är ett av förskolans uppdrag, att ge alla barn samma förutsättningar.

– Det är inte något vi kan välja bort.

Alla som arbetar i områdets förskolor träffas varje vecka och diskuterar olika pedagogiska frågor som tillit, omsorg och barnens inflytande. Det är väldigt spännande och lärorikt, tycker Annelie Odén, eftersom alla inte har samma åsikter.

– Det är bra att vara olika och jag förstår att min sanning inte är den enda. Men det finns lagar och regler som vi måste rätta oss efter. Att förskolan ska arbeta för att alla barn, oavsett kön, ska få möta samma saker, är en.

Det kan också vara känsligt att förskollärarna talar med barnen om att personer av samma kön kan älska varandra.

– Ibland blir det tungt för förskollärarna att försvara hur vi arbetar, för de vet att vid vissa tillfällen kommer vårdnadshavarna att klaga. Men då får vi chefer träda in och berätta att vi följer de styrdokument som finns.

Somliga vårdnadshavare blir arga och skäller.

– Visst är det jobbigt när det händer. Men jag tänker ändå att vi har ett uppdrag i områden där genus och jämställdhet inte är så självklart, att låta barn vara barn och visa vad jämställdhet är, säger Annelie Odén.

Förskolorna arbetar också med en kartläggning av miljön för att se vilka som leker var, om det finns platser där enbart pojkar leker, eller enbart flickor.

– Varför gör de i så fall det, vad betyder det? Och vad gör vi åt det?

På reflektioner och avdelningsmöten talar de också om hur man uppmärksammar barnen och vad de är bra på.

– Vissa i personalen kan tycka att det är svårt att inte få uppmärksamma om en flicka har en fin klänning på sig en dag, som hon gärna vill visa upp och kanske till och med blir uppmuntrad av vårdnadshavaren att visa upp, berättar Annelie Odén.

Men, säger hon, ledningen är tydlig med att genusarbete står inskrivet i förskolans läroplan, och att värdegrundsarbete inte handlar om att uppmärksamma barnen för deras kläder eller utseende.