En spegelbild av omvärlden
Leksaker Tennsoldater, dockskåp eller spelkonsoler – alla bär de på sin historia. Och den avslöjar ofta mycket mer än vad vi först anar, berättar LG Nilsson på Leksaksmuseet.
Foto: Linus Meyer
Genom århundraden har barns leksaker fyllt ungefär samma funktion. De har varit föremål som härmar det som mamma eller pappa gör, eller den där tillhörigheten som är ”bara min”, som dockan eller nallen. Men den som tittar närmare på de små och stora sakerna märker snart att de också visar samhällets utveckling.
– Leksakerna är en spegelbild av omvärlden. De visar våra värderingar och följer hela tiden vuxenvärlden, säger LG Nilsson, som är tillförordnad museichef på Leksaksmuseet i Nacka strax utanför Stockholm, och ansvarig för en rad leksaksutställningar.
Ett exempel på den då rådande tidsandan är Barbiedockan, som fyllde 60 år nu i mars. Den älskade och hatade plastdockan väckte inte bara debatt efter att hon kommit 1959, utan förändrade också synen på dockan som leksak. Plötsligt var den inte längre något man tog hand om, utan en kvinnlig förebild som man kunde identifiera sig med.
Man kunde låta göra ett dockskåp med möbler till lilla Sofie, men hon fick inte använda det som hon ville!
– Barbie var en revolution. Fram till 40–50-talet var dockan ett litet barn som skulle kissa, sova och matas. Barbie däremot kunde ha ett yrke, köra båt eller vara flygvärdinna. Det var en vuxenförebild, ingen baby man nattade, säger LG Nilsson.
Samhällsspeglingen syns i de flesta leksaker. När dockskåpet började tillverkas i Tyskland på 1700-talet var det först avsett som en modell för vuxna. Tanken var att husor och köksor i finare hem skulle titta på dem för att se hur en viss dukning skulle göras och hemmet skötas. De glasinförsedda skåpen följde med in på 1800- och 1900-talet, då de också började användas mer som leksaker. Dock ofta med restriktioner, berättar LG Nilsson.
– Barn på 1920-talet fick kanske leka med dockskåpet på söndagar. Man kunde låta göra ett dockskåp med möbler till lilla Sofie, men hon fick inte använda det som hon ville!
Tennsoldaten är ett annat ”barn av sin tid”. När figurerna kom i större skala under 1800- och början av 1900-talet, med militärindustrin som inspirationskälla, köpte vuxna dem och ställde upp i slag hemma. Avsett för barn, men ofta ”pappan som lekte med”, berättar LG Nilsson.
Men leksakerna visar också dåvarande protester mot samhällsutvecklingen. Sällskapsspelet Monopol, som går ut på att köpa gator, hus och hotell och sen håva in pengar från förbipasserande, har egentligen ett annat syfte än vad många tror. Amerikanskan Elisabeth Magie, som skapade förlagan The Landlord´s game i början av 1900-talet, hade nämligen en antikapitalistisk agenda. Med spelet ville hon visa hur privat ägande skapade monopol och utslagning, och hur samarbete i stället gynnade alla.
– Hon ville åskådliggöra hur man suger ut människor som inte har pengar. Sällskapsspelen är väldigt bra tidsbilder över hur läget var då. Att till exempel ishockeyspelet kom på 50-talet berodde på att sporten blev mer publik och började refereras i radion, som med de klassiska orden ”Pucken glider in i mål!”
När Leksaksmuseets egen utställning Historiska spel gick av stapeln nu i februari visades ett femtiotal sällskapsspel upp för besökarna, allt från det klassiska Bondespelet till galoppspelet Jägersro.
– Har man ögonen med sig när man tittar på de här spelen kan man både uppleva en historieresa och få sig en tankeställare över hur vi hanterade omvärlden, säger LG Nilsson.
