Deras teater lär barn att säga stopp

Foto: Lotta silfverbrand

Inne på förskolans ”torg” står en flitigt använd teaterscen där de båda kollegorna framför 15 korta teaterföreställningar per vecka. Där spelas allt ifrån folksagor och dansföreställningar till mimteater och historiska berättelser. Sedan ett år tillbaka står också integritetsdilem­man av olika slag på repertoaren.

– Barn har ofta en naturlig känsla för integritet, men ganska ofta är vi vuxna där och tänjer på de gränserna. Vuxna menar inget illa när de sätter ett barn i knät utan att fråga, när de vill ha en puss mot att barnet får något, eller när de uppmanar barn att krama någon fast barnet själv inte visat samtycke till det. Vi har alla gjort det någon gång utan att tänka oss för. Och vi kan alla minnas att vi som barn känt obehag i såna situationer. Men barn uppmuntras sällan till att stå upp för sina integritetsgränser, säger Lisa Jisei.

Föreställningarna som går under namnet Stopp! Min kropp! bygger på fyra olika teman: Muta, Krama mormor, Kroppslig kontakt och Privata områden. Det sist­nämnda handlar om de områden på kroppen som är särskilt viktiga att respektera, det vill säga snoppen, snippan, rumpan, brösten och munnen.

Det är Gustaf Deticek Svensson och Lisa Jisei själva som står för skådespeleriet. De gestaltar situationer som kan uppstå barn emellan genom att ikläda sig de köns­neutrala karaktärerna Hurid och Vengo, som kan vara vuxna eller barn. Pjäserna visar situa­tioner där Hurid och Vengo går över integritetsgränserna, kanske genom att Hurid daskar till Vengo på rumpan på skoj. Då reagerar Vengo med att hålla upp handflatan som ett stopptecken och utbrista: Stopp! Min kropp!

– Vi utgår från vardagliga situationer som alla kan känna igen sig i. Och vi försöker rikta lika mycket fokus på båda karaktär­erna, säger Gustaf Deticek Svensson.

Meningen är att barnen ska få lära sig hur man bör och kan agera i olika situationer. Man ska veta både när man själv ska säga stopp och hur man respekterar andra människors integritet. Det handlar både om de som utsätter och de som blir utsatta.

Enligt de två kollegorna är det viktigt att gå försiktigt fram.

– Det handlar inte om att skapa diskussion bland barnen om sexuella övergrepp. Vad vi gör är att på ett enkelt sätt så ett frö hos dem, om att det är viktigt att visa respekt, om att alla har rätt att bestämma över sin egen kropp och att man har rätt att säga ifrån när någon går över gränsen, även om det är någon man tycker om, säger Lisa Jisei.

Och barnen på Berga förskola tar till sig budskapen.

– Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör. Att prata om integritet är en sak, att kroppsligt visa vad det handlar om är en annan, säger Lisa Jisei.

Drama är ett konkret uttrycksmedel som barn har lätt att ta till sig. Genom att härma karaktärerna på scenen lär de sig hur de kan använda sig av olika sätt att agera i sociala sammanhang och ger dem mod att våga agera.

– Vi hör att de säger ”stopp min kropp” när någon till exempel kittlas fast de inte vill. Vi märker också att barnen snabbt slutar när någon säger stopp och att de tänker sig för innan de gör något genom att fråga varandra först. Vi får se vad som händer i ett längre perspektiv, säger Lisa Jisei.

Utgångspunkten är att följa barnen och fortsätta att arbeta med samtycke på olika sätt även framåt.

Gustav Deticek Svensson och Lisa Jisei har själva skrivit manus till före­ställningarna som är mellan en och tre minuter långa och enkelt uppbyggda.

– För att alla åldrar ska kunna ta dem till sig måste de vara korta och lätta att förstå. Av samma anledning tar vi bara upp ett dilemma åt gången. Dessutom ska det vara enkelt för vem som helst att att spela karaktärerna, säger Gustaf Deticek Svensson.