Lära för att leda

Många förskollärare vittnar om att de inte känner sig tillräckligt rustade för att axla ledarskapsrollen när de kommer ut i arbetslivet, och önskar att de fått mer undervisning i ämnet under sin utbildning.

På Karlstads universitet varvas teori och praktik. Men att översätta teoretiska kunskaper till handling när man börjar jobba är svårt.

– Problemet är utvecklandet av omdömesperspektivet, säger Ami Cooper, en av de kursansvariga på universitetets förskollärarprogram. Hur gör jag nu? Hur går jag vidare? Vilka teoretiska resurser kan jag använda mig av i den här situationen? Jag förstår att det är något man kan sakna, men de här bitarna går inte att undervisa om, man måste leva sig igenom dem och få dem över tid.

På vilket sätt och hur mycket ledarskap som finns med på schemat varierar mellan landets lärosäten. I Karlstad finns det med under hela utbildningen men fördjupas under den femte terminen och kursen ”Att leda och utveckla ­för­skolans verksamhet”.

– Där samlar och fördjupar vi allt med inriktning på det pedagogiska ledarskapet och utvecklingen av verksamheten, säger Ami Cooper.

Båda nivåerna av ledarskap tas upp, såväl rektorns roll som förskollärarens ledaransvar.

Den första delkursen handlar om det pedagogiska ledarskapets innebörd, problematiserar ledarskapet i förskolan och kopplar det till olika uppdrag som systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation.

Den andra delen handlar om det pedagogiska ledarskapets ansvar. Där går man in på olika aspekter och moment i ledarskapsutövandet, exempelvis samverkansprocesser samt utvecklingssamtal och andra kontakter med vårdnadshavare. Det ingår även sådant som är kopplat till de juridiska delarna av arbetet.

Ledarskap kräver en förmåga att skifta mellan det akuta och det långsiktiga.

– Det är så många dimensioner och jag kan förstå om studenter önskar sig mer om varje del, säger Ami Cooper.

Under utbildningen finns även praktiska övningar, exempelvis ett moment för konflikthantering i arbetslaget. Där får studenterna utifrån litteratur och egna erfarenheter konstruera tänkta konflikter som de gestaltar och spelar in. Sedan byter de konflikt och analyserar varandras lösningar.

– Vi har även ett projekt om samverkan där det ingår en individuell redovisning där studenterna berättar om förskolans samverkansformer, säger Ami Cooper. Då får de samtidigt träna sig på att stå inför en grupp och berätta, som på ett föräldramöte, vilket också är en del i ledarskapet.

”Fiktiv förskola” kallas ett annat ­projekt i utbildningen, där studenterna under terminens gång helt enkelt planerar en förskoleverksamhet och presenterar resultatet på en utställning.

– De jobbar moment för moment och har till sist byggt upp en hel verksamhet. Då får de det helikopterperspektiv som är nödvändigt ur ledarskapssynpunkt – förmågan att kunna lyfta blicken från detaljer till helhet och tillbaka igen, skifta mellan det akuta och det långsiktiga.

Ami Cooper berättar om en disputation hon var på för många år sedan. En kollega hade intervjuat en grupp sjuksköterskestudenter, dels under deras utbildning, dels genom uppföljning när de kommit ut i yrkeslivet. I den första intervjun sa de att det hade varit alldeles för lite praktik på utbildningen och en massa onödiga teorier. I de sista intervjuerna hade det vänt, då sa de i stället att de önskat sig ännu mer teori under utbildningen – praktiska färdigheter fick de ju hela tiden i det dagliga arbetet.

– Med en bra teoretisk grund kan man vara med och föra yrket framåt.