Ledare
Bra journalistik kan inte skapas i panik. Men jag måste erkänna att det var just vad jag försökte mig på när jag började planera en stor corona-special till det här numret. När jag ser tillbaka på de där första produktionsveckorna i mars ser jag en redaktionschef i fritt fall!
Pandemichocken satte sig i huvudet på mig, både på jobbet och på hemmaplan. Som en diktator med OCD övervakade jag all handtvätt där hemma tills övriga familjen satte mig i psykologisk karantän i en vecka.
Det fungerade. Alla nyhetssnabba corona-artiklar jag initierat styrdes över till webben i stället. Ett mer nyanserat tidningsinnehåll började ta form i mer eftertänksam takt. Och det som på riktigt ”avgiftade” mig från paniken var kontakten med alla er som jobbar i förskolan, inklusive en av mina döttrar – ert superprofessionella fokus. Jag hade liksom inget annat val än att skärpa mig och haka på.
Kanske medför den här krisen att förskollärare, liksom sjukvårdspersonal, får stärkta arbetsvillkor och ett större erkännande i samhället. Den här tidningens journalistiska ambition är att visa varför detta måste ske.
Från och med det här numret sker det också i en ny visuell form, och med utvecklat innehåll. Vi vill väldigt gärna veta vad ni tycker!
