Konsten att berätta om hållbarhet
Hållbarhet Den här förskolan i Bråbo utanför Oskarshamn odlar egna grönsaker till skolmaten. Detta för att bli självförsörjande på grödor, öka barnens kunskaper om matens ursprung och lära dem tycka om att äta grönsaker.
Det började med ett temaarbete på en förskola i Norrköping som sedan spred sig. När miljöforskare på Linköpings universitet hörde talas om projektet inleddes en dialog och så småningom ett forskningsprojekt med fyra års samarbete kring hållbarhetsfrågor. Nu håller projektet på att avslutas för förskolornas del och under hösten ska forskarna ta fram ett pedagogiskt material baserat på de erfarenheter som gjorts.
Projektet ”Världen behöver en ny berättelse” är från början ett citat av klimatforskaren Johan Rockström. Citatet har använts av Reggio Emilia-institutet som i sin tur inspirerade förskolorna i Norrköping att starta upp sitt arbete. Forskningsprojektet har involverat så mycket som 120 pedagoger och 600 barn i Norrköping.
Hilmer Gustafsson är ett av alla barn på förskolan som lär sig om odling.
En ryggrad i samarbetet mellan forskarna och pedagogerna har varit ett antal workshops med olika teman. Med träffarna har man velat öka pedagogernas förståelse för hållbarhetsfrågor men också ta tillvara deras kompetens för att fördjupa forskarnas förståelse. Ett särskilt fokus har legat på berättandets roll och under våren har pedagogerna tillsammans med barnen skrivit egna hållbarhetssagor som de använt i verksamheten.
Förskolepersonalen har också fått bekanta sig med den så kallade Eposea-modellen som tagits fram på Linköpings universitet. Eposea står för ekologi, pluralism, organisation, det sociala perspektivet, ekonomi och aktörer – olika perspektiv som kan användas för att tydliggöra vad hållbar utveckling är och varför det är viktigt. Eposea är ett verktyg som kan användas för att integrera olika aspekter av hållbarhet och för att ställa frågor som leder till diskussion och lärande. I början var det tufft för pedagogerna att ta till sig den abstrakta modellen.
när man väl knäckte koden och förstod vad det handlade om så upplevdes det som väldigt användbart
– Det var stora utmaningar i början för pedagogerna med det här teoretiska perspektivet, säger Jenny Helsing, rektor inom förskoleverksamheten i Norrköping. Många tyckte det var svårt. Men när man väl knäckte koden och förstod vad det handlade om så upplevdes det som väldigt användbart.
Det nya verktyget har bland annat använts konkret i verksamheten genom att förskoleavdelningarna valt ut en specifik plats att utgå från. En plats som valdes ut ligger till exempel vid Motala ström. Pedagoger och barn har på just den platsen funderat på varför det finns dammar, vilka djur som lever runt strömmen och hur de påverkas av dammarna.
– Dammarna är ju byggda med mänsklig teknik samtidigt som djuren lever där, säger Jenny Helsing. Kopplingen mellan dem är en del i Eposea-modellen. Hur anpassar sig djuren och vad kan vi som människor tänka på för att vi ska kunna leva i samklang med naturen?
Ann-sofie kall är miljöforskare vid högskolan i Jönköping och en av forskarna som deltagit i projektet. Hon menar att förskolan är viktig för att den ger möjlighet att lägga grunden för kunskap och intresse runt hållbarhetsfrågorna från tidig ålder. Det kan vara en utmaning att prata om komplicerade sammanhang med små barn. Men en fördel jämfört med skolan är att det finns en större frihet. Det är möjligt att jobba mer integrerat, med större fokus på helhetssyn.
– På det sättet kan man få in ett mer integrerat systemperspektiv som vi tycker är helt centralt när det gäller hållbarhetsfrågor. Att inte separera upp frågor om miljö och hållbarhet i små delar, utan titta på dem tillsammans och se att de hänger ihop.
Ann-Sofie Kall menar också att historier och sagor kan bidra till att ge en helhetssyn på hållbarhetsfrågorna. De kan också användas i lägre åldrar, även innan barnen själva erövrat språket fullt ut.
– Det har blivit tydligt i projektet att pedagoger som jobbar med berättelser på dagarna har en expertkunskap om vilka som fungerar. Tillsammans hittar vi sätt att använda sagoberättande som ett verktyg, säger Ann-Sofie Kall.
Enligt Jenny Helsing har barnens medvetenhet om hållbarhetsfrågorna ökat under projektets gång.
– Många barn har ett jättestort intresse för det här. Frågorna som barnen ställer kring hållbarhet visar att de har blivit mer medvetna och att de känner ett stort engagemang.
