Ett eget växtrike
Så gjorde vi Ett projekt om verb kopplat till estetiska uttrycksformer landade i bönodlingar på bredden och höjden på förskolan Karet i Umeå. Förskolläraren Marlene Lidström berättar hur det gick till.
Foto: Andreas Nilsson och Förskolan Karet
1 Snabbt förlopp
Vi fastnade för verbet växa och bestämde oss för att odla något snabbväxande, som krasse och bönor. Bönorna visade sig vara särskilt spännande. Genom att odla bönor hela tiden, vid olika tillfällen, kunde barnen följa förloppet och livscykeln. Vi använde alla möjliga bönor, men stora vita bönor var särskilt intressanta att utforska.
Förutom att känna på bönorna ville barnen smaka på dem och undersöka dem på olika vis. Vi använde mikroskop och tittade tillsammans på dem i förstoring med hjälp av en projektor.
2 Transparens
För att processen skulle bli så tydlig som möjligt odlade vi i genomskinliga glasburkar där hela växten syns, från rötter till stjälk och blad. Vi upptäckte att cd-fodral och maskkomposter är jättebra att odla i. Barnen kan bära omkring dem och det går att hänga upp dem i fönster och tak.
Barnen prövade också att dansa som växter till klassisk musik till så kallade timelapsfilmer (snabbspolande filmer där – i det här fallet – hela växtprocessen syns).
3 Tydliga olikheter
Bönorna odlades på olika vis, i jord, bomull och hushållspapper, vilket ger olika resultat. I bomull och papper växer rötterna mer, i jord stjälkar och blad. Vi förundrades över att växterna kunde bli så olika även om de odlats på samma vis, en kunde bli jättelång medan en annan blev lägre med stora blad.
4 Fritt fram för alla
Barnen fick odla hela tiden när de kände för det. Ett barn ville öppna en böna och det visade sig att den såg ut precis som en hjärna inuti. Efter det ville fler göra detsamma. På en böna växte bönstjälkar fram med nya bönor inuti, som vi satte i jord. Ett spännande sätt att se hela kretsloppet.
