Är det okej att pussa barnen?

Fråga: Hur kan man tänka kring att pussa och krama barnen i förskolan? Är det över huvud taget okej att pussa på ett barn?

/Isse

Svar: Jag minns att jag då och då pussade ett barn på hjässan med en sjukdom som gjorde honom hårlös. Det var mitt sätt att visa – den flinten duger, du är bra som du är! Jag minns också att han lutade sig emot mig när han fick pussen.

Förskollärare ska ha en nära och varm relation till varje barn. När barn känner: jag betyder något för den vuxne och jag blir bekräftad för den jag är, då utvecklar barnet självkänsla. Barn ska kunna lita på vuxna och känna att de är förutsägbara i alla möten. Det kan handla om att hälsa på ett personligt sätt, knyta an till det man delat tidigare och vara lyhörd för barnets sinnesstämning. Kroppskontakt med kramar och sitta i knät tillhör trösta och morgna sig efter vilan men också att bli rejält omfamnad för att dela glädje när man lyckats.

Samtidigt ska barns kroppsliga och personliga integritet respekteras och barn ska utveckla medvetenhet om sin rätt. En skicklig förskollärare är lyhörd och vägleder med frågor till varje barn, ”Jag blev så glad när du lyckades, vill du ha en kram?” eller ger öppna erbjudande: ”Kom, du får gärna sitta här i mitt knä om du vill, så kan jag titta på ditt skrapsår.” Ett tillbaka­ryggande eller ett nej ska accepteras och uppmuntras. ”Bra, man ska bara tacka ja till kramar som man vill ha.”

Pussar är ett bra samtalsämne på förskolan och lämpliga för kollektiva beslut. Pussar vi? Varför? I så fall i vilka situationer? När är pussar olämpliga? Vad kan vi stå för om vi får kritiska frågor från vårdnadshavare? Är alla överens om att här pussar vi barn, tycker jag att det är okej. Men om det så bara är en enda som är tveksam, då får alla respektera den åsikten och då är det pussfritt.

/Kent Roslund, verksamhetsutvecklare i Halmstad