Trassligt att få till rörelse i vardagen

Illustration: Istock

Alla vet att det är skadligt för hälsan att inte röra på sig. Det är också välkänt att barn som rör på sig förbättrar viktiga förmågor som kroppsuppfattning, motorik och koncentrationsförmåga. Men trots att vi känner till det här, och trots att över 90 procent av landets 3–5-åringar går i förskolan, vet vi egentligen väldigt lite om hur mycket barnen rör på sig under en vanlig förskoledag. Eller på vilket sätt de gör det. Det berättar Jan-Eric Ekberg, doktor i pedagogik med fokus på idrott och hälsa, och universitetslektor vid Malmö universitet.

– Det finns nästan ingen forskning alls om det här i Sverige. Det ställer till problem för dem som jobbar i förskolan och för förskollärarutbildningen. De har svårt att veta vad de ska göra, säger han.

Under våra första år bygger vi upp en bank av kroppsliga förmågor som vi kan använda oss av i framtiden, förklarar Jan-Eric Ekberg. Hos barn som växer upp i en stimulerande, utmanande miljö, där de kan röra på sig som de vill, sker en stor del av den tidiga utvecklingen naturligt. De övar sig i leken med andra – hoppar, springer och klättrar. Men om barn inte får vara i en sådan miljö kan utvecklingen försvåras. Det är viktigt att tänka på, inte minst för de förskollärare som kanske måste anpassa sig till trånga lokaler och små gårdar, menar Jan-Eric Ekberg.

Man kan träna mycket grovmotorik utan redskap, med hjälp av fantasin.

– Rörelse kräver utrymme. Om det inte finns bra förutsättningar kan man tänka sig att barnen erbjuds färre tillfällen för rörelse, för att det till exempel kan bli stökigt. Vi vet inte att det är så i Sverige, men vi har sett det på andra håll i internationella studier, säger han.

För att bidra till kunskapsutvecklingen deltar Jan-Eric Ekberg nu i två forskningsprojekt. I det ena undersöker han, tillsammans med universitetslektor Ann-Christin Sollerhed vid Högskolan Kristianstad, förutsättningarna för motorik och fysisk aktivitet i förskolan. Syftet är bland annat att hitta metoder för rörelse som fungerar i verksamheterna. I det andra, som är ett samverkansprojekt mellan åtta kommuner, Malmö universitet och forskningsinstitutet Ifous, ligger fokus på vad som kännetecknar undervisningen i förskolan.

– Utbildning är A och O. Man måste ha kunskap och kunna hjälpa barnen i det kroppsliga lärandet, och iscensätta situationer där de får utveckla sina kompetenser, säger Jan-Eric Ekberg.

I förskolans reviderade läroplan, som träder i kraft i sommar, står det bland annat att barnen ska ges förutsättningar att ”utveckla en allsidig rörelseförmåga genom att ges möjlighet att delta i fysiska aktiviteter” och att de ska kunna ”uppleva rörelseglädje och därigenom utveckla sitt intresse för att vara fysiskt aktiva”. Men frågan är hur orden ska omsättas i praktiken. En enkätundersökning från 2017 bland förskollärare och barnskötare vid nio förskolor visar att så gott som alla förskollärare planerade in någon form av rörelseaktivitet under en tvåveckorsperiod. Nästan hälften av förskollärarna planerade in aktiviteter minst fyra gånger under perioden. Men bara sex av tio uppgav sedan att de genomfördes fullt ut. Stora barngrupper och kort om personal var de främsta orsakerna.

Ingegerd Ericsson, som både arbetat som lärare och forskat inom pedagogik och idrottsvetenskap, känner igen mönstret.

– Jag har jobbat som idrottslärare i 25 år. Min erfarenhet är att om rörelse inte schemaläggs noga så blir det inte av. Men om man en gång för alla schemalägger det en timme om dagen genomförs det. Det kan man göra i förskolan också, säger hon.

Inplanerade aktiviteter kan ge positiva ringar på vattnet. Ingegerd Ericsson har tidigare studerat kopplingen mellan fysiskt aktivitet, motorik och skolresultat inom det så kallade Bunkefloprojektet. När hon även gjorde motorikobservationer bland förskolebarn märkte hon att de per automatik började röra på sig mer. Några förklaringar kan vara att föräldrarna blev mer uppmärksamma på att motorik är viktigt och började öva mer hemma, eller att barnen och förskollärarna själva blev sugna på att pröva övningarna vid andra tillfällen, tror hon.

Samtidigt går mycket att göra med små medel, påminner Ingegerd Ericsson. Även om man är få i personalgruppen eller har dåligt anpassade lokaler. Rytm, rim och ramsor tar inte mycket plats. Låt barnen rulla på golvet, hitta på rörelser till kända sånger eller snurra på liten yta och träna på att hålla balansen.

– Man kan träna mycket grovmotorik utan redskap, med hjälp av fantasin. Barn är i allmänhet väldigt pigga på att vara med och skapa och bygga banor, som att hoppa från sten till sten, bara de får chansen.

Genom att ge barn som inte riktigt vill vara med i rörelseaktiviteterna extra uppmärksamhet, kan man även få med dem på tåget, förklarar Ingegerd Ericsson. Gör motorikobservationer för att se var de befinner sig i utvecklingen och lägg in övningar på deras nivå. Låt dem rulla, krypa, känna att de kan!

På förskolan Båtklubben i Stockholm mättes barnens rörelseaktiviteter under sista veckan i november. Alla barn hade var sin accelerometer, som fästs runt midjan.
Foto: Linus Meyer

– Jag säger till mina studenter på universitetet att de ska titta i barnens ansikten. Är det rörelseglädje som syns, eller ser de rädda ut? Det är otroligt viktigt att barnen känner att de lyckas.

I Stockholm pågår en studie om hur förskolornas miljö, rutiner för fysisk aktivitet, och tid spenderad utomhus, påverkar hur mycket barnen rör på sig. Man undersöker även hur förskolepersonalens rörelseaktiviteter påverkar barnens. Under en vecka har barn och vuxna vid ett trettiotal förskolor på Södermalm fått bära ett instrument som mäter deras rörelsemönster. Förhoppningen är att också kunna se i vilken utsträckning utomhustid och fysisk aktivitet påverkar sjukfrånvaron.

– Det byggs många förskolor utan gårdar i Stockholm. Vi vill studera hälsoeffekten av det. Kan storleken på gården, förskolans policy för fysisk aktivitet och tid utomhus kopplas till sjuktalen hos personalen och barnen, och till vab hos föräldrarna? undrar Daniel Berglind, ansvarig forskare för projektet vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin vid Stockholms läns landsting.

På Maltesholms förskolor i stadens norra delar har man både lyckats sänka sjuktalen hos personalen och förändra rörelsemönstren hos barnen genom införandet av en hälsovecka. En vecka per termin samlas barn och vuxna från de fyra förskolorna kring ett gemensamt program där kost, motion och hälsa står i fokus. Det kan handla om gymnastik på gården, hinderbanor eller skogspromenader. Veckan planeras av de förskollärare och barnskötare som utsetts till hälsocoacher, tillsammans med kökspersonalen. Målet är ett färdigt program som alla lätt kan följa.

– När jag kom hit för tre år sedan hade vi hög sjukfrånvaro. Jag ville förena medarbetarnas friskvård med barnens utveckling och rörelseglädje. Vi började knåpa ihop tillsammans med köket och skapade det här, berättar förskolechefen Ingela Sahlin.

Hälsoveckorna har nu blivit ett permanent inslag och bidragit till förändringar på förskolorna. Varje vecka har barnen möjlighet att vara med på Miniröris eller Bamsegympa, man promenerar mer och sjunger rörelsesånger. Bland annat.

– Barnen efterfrågar mer saker nu, om vi ska ha gympa eller springtävling i dag. Det har blivit skillnad. Vi måste erbjuda dem ett smörgåsbord av olika aktiviteter som de kan välja från, säger Ingela Sahlin.