Stötta språket

2018 beslutades att det var för stora kvalitetsskillnader mellan förskolorna i Göteborgs olika stadsdelar, och en ny sammanslagen förskolenämnd kunde då få en total överblick över arbetet och de insatser som gjorts tidigare.

Christian Eidevald, utvecklingschef för förskoleförvaltningen i Göteborg och ­docent i förskoledidaktik vid Göteborgs universitet, menar att det inte gick att avgöra vilka insatser som gett vilka resultat inom det språkfrämjande arbetet, och han ville reda ut vad som kunde sägas ha gett resultat – eller tvärtom runnit ut i sanden. Det blev en kombination av existerande dokumentation med nya undersökningar och intervjuer, och sedan kartläggning och analys av resultaten.

Det har nu utmynnat i ”Rapport om språkfrämjande insatser i Göteborgs Stads förskolor”, som också sammanföll med publicerandet av Utbildningsdepartementets utredning ”Förskola för alla barn – för bättre språkutveckling i svenska”.

Den göteborgska rapporten kommer framför allt fram till att det finns en stor vilja att utveckla och förbättra arbetet, men inte alltid en så tydlig struktur för hur det ska gå till.

– Det gäller ju all form av utveckling, hur viktigt det är att man har klart för sig vad man vill, säger Christian Eidevald. Det kan finnas fantastiskt mycket vilja till språkinsats men om man inte tänker långsiktigt kan man inte se vad insatsen betydde, vad man fick för pengarna. Det fanns ingen tydlig målsättning. Man bara tyckte det var viktigt att göra något. Det måste byggas in som en del av vårt arbete: att detta inte bara är något för just de här barnen, just nu.

Agneta Pihl är utvecklingsledare vid förskoleförvaltningen och doktorand i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet och fick i uppdrag att göra utredningen. Hon håller med om att det inte är optimalt att bara köra i gång.

– Om jag ser att vi måste bli bättre på något så måste jag veta vad jag har för mål ur barnets perspektiv, annars kan jag inte följa upp och se om jag är på rätt väg, säger hon. Det måste gå att relatera till aktuell vetenskap och beprövad erfarenhet. Det intressanta är att vi har tydliga styrdokument att luta oss mot, och vi borde hålla oss till det mer. Vi har bra stöd i vår läroplan och det känns som att den nästan glöms bort ibland.

Det långsiktiga måste byggas in i vårt arbete, att insatsen inte bara är för just de här barnen.

Arbetet med rapporten pågick under större delen av 2020, med stöd i en kartläggning som gjordes året innan, men insatserna har förstås i vissa fall hållit på längre än så.

Både Christian Evander och Agneta Pihl överraskades av att det inte arbetades mer med flerspråkighet.

– I områden där barn är flerspråkiga finns det ibland ett tryck från personalen och från föräldrarna att man ska fokusera på svenskan, men vi vet att barn lär sig bäst om de får använda båda språken, säger Christian Evander. Det blir en politisk fråga också. Vi får bättre resultat i språklig utveckling, även i svenskan, om flerspråkigheten används som en resurs i arbetet. Vi behöver metoder som tar vara på det. Många pratar om det som en resurs men man ser inte så många spår av att det används.

Han påpekar att de särskilda insatserna inte bara ska handla om barn som inte har svenska som förstaspråk, utan även kan vara barn som kommer från språkligt torftigare miljöer, som inte får samma ”språkbad” med sig hemifrån och behöver professionellt och genomtänkt språkstöd.

– Medarbetarna var väldigt positiva till insatserna, säger Agneta Pihl. Det finns ett stort engagemang och man vill utveckla sitt yrke och man vill barnens bästa. Vi vet ju, jag vet själv som förskollärare sedan många år, att det är svårt att få till tiden. Men det måste finnas motivation och tid för att utvecklas i sin profession, personalen behöver ha rektors stöd och rektor behöver ha stöd från sin chef. Man måste kunna diskutera de här sakerna kollegor emellan, det är så vi kommer framåt.

Christian Eidevald menar att rapporten gett honom och nämnden stöd inte bara i hur de ska jobba med språkinsatser utan också i hur de kan jobba med utvecklingsarbetet i stort.

– Jag vill att det ska bli bra för barnen, oavsett vad de går i för förskola och var.