Språkförmågan byggs i förskolan

Du är specialpedagogen som blev forskare och nu har disputerat med avhandlingen The Nordic Model: Language games promoting literacy skills – A 10 year phonological intervention follow-up from kindergarten to grade 9. Vad gjorde dig intresserad av de här frågorna?

– Jag jobbade i många år som specialklasslärare på högstadiet och träffade elever som mer eller mindre hade gett upp i allmänundervisningen. De ansågs stökiga och omotiverade, men jag kom snart underfund med att de inte kunde läsa ordentligt. Det här var som en chock för mig och jag insåg att något mer måste göras långt tidigare. I den vevan läste jag en artikel om Bornholmsmodellen och dess goda resultat för just barn i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter.

– Jag kontaktade alla de nio förskolorna i mitt skoldistrikt och frågade om de delta i en studie. De tog emot språklekarna och genomförde dem med entusiasm och professionalism.

Det lekfulla i förskolan är lika viktigt som vanlig skolundervisning.

Vad syftade studien till?

– Min första avsikt var att upprepa den ursprungliga Bornholmsstudien för att se om barn i förskolan som kunde vara i riskzonen för kommande läs- och skrivsvårigheter skulle bli hjälpta att smidigt komma i gång med sin läsning då de började skolan. Sedan beslöt vi att fortsätta studien genom hela grundskolan för att se hur språklekarna påverkade barnens läs- och skrivutveckling på längre sikt.

Vilka var de mest intressanta eller överraskande resultaten?

– Det blev en tydlig skillnad i effekt mellan förskolor som följde Bornholmsmodellen och förskolor som följde sitt ordinarie förskoleprogram. Förklaringen var den struktur och kontinuitet som kännetecknar de dagliga 15–20 minuter långa språklekspassen. Barnen uppfattade också lekfullheten och fortsatte ofta med språklekar i den egna leken, både hemma och i förskolan.

– Det finaste var nog att det visade sig att de tränade riskzonsbarnen redan i årskurs 1 hade nått medelnivå både i fonologisk medvetenhet och i läsförmåga. Denna position behöll de ända till årskurs 9. Dubbelt så många i den här gruppen jämfört med riskgruppsbarn utan systematisk språklek lyftes ur riskgruppstillhörigheten, och denna trend höll i sig genom alla årskurser. Några förskolor med halvdagsverksamhet hade språklekar enbart tre dagar i veckan. Även denna träningsdos gav signifikanta resultat.

Din åländska studie är världens näst längsta inom sitt område. Den följdes upp i tio år. Vad betydde det för resultaten?

– Just öar är ändamålsenliga för longitudinell forskning eftersom invånarna flyttar mer sällan. Internationellt finns det ganska få långa uppföljningar av en språkstimulerande intervention på efterföljande läsförmåga. På Åland kunde vi följa upp att de mångåriga träningsvinsterna fås av att språklekarna sätts in just i förskolan vid 5–6 års ålder, en ålder som tidigare forskning har visat är speciellt gynnsam för systematisk träning av fonologisk medvetenhet. Lässtimulerande interventioner som sätts in senare i skolan har visat sig ge kortare effekter.

Varför är just fonologisk medvetenhet så viktig för läsförmågan?

– Det finns ännu ingen heltäckande teori som kan förklara hela den komplexa läsprocessen. Men man har kunnat påvisa att just fonologisk medvetenhet är en viktig faktor i knäckandet av den alfabetiska koden, att lära sig läsa.

Räcker det inte med den vanliga undervisningen i skola och förskola?

– Det är ju det man har trott. Läroplaner för både förskola och skola betonar vikten av språk- och lässtimulerande arbetssätt. Men den åländska studien visade att just det systematiska, strukturerade och lekfulla arbetssättet som kännetecknar Bornholmsmodellen i förskolan gör skillnad. Det gäller naturligtvis också för skolan att långsiktigt och kontinuerligt jobba med åldersadekvata strukturerade insatser för barns läs- och skrivutveckling.

Vad skulle det innebära för förskolepedagoger att införa Bornholmsmodellen?

– Eftersom språklekarna är så väl strukturerade är de enkla att följa och därmed implementera i den dagliga verksamheten. Inga extra resurser krävs. Alla barn drar nytta av språklekarna och dynamiken i gruppen. Dessutom vet man inte i förskoleåldern vilka barn som utvecklar lässvårigheter i skolan. Det fina är också att man får ett verktyg för samarbetet mellan förskola och skola, då språklekarna repeteras två månader i början av första klass.

Vad hoppas du ska hända nu?

– Både pedagoger och personer i ansvarsställning, som politiker och tjänstemän, kan göra samhället en stor tjänst genom att införa Bornholmsmodellen. I OECD-länderna som helhet saknar 20 procent av 15-åringarna funktionell läsförmåga, vilket bäddar för tidig social och samhällelig utslagning. Den tidiga systematiska språkleksmodellen i förskolan är ett starkt förebyggande verktyg.