Överdrivet säkerhetstänk begränsar barns lek

I takt med ett ökat fokus på säkerhet har barns rörelseradie minskat markant i världens välfärdsländer. Det påpekar den norska professorn Ellen Beate Hansen Sandseter, som forskar om barns behov av spänning och risktagande lek.

– Vi har sett ett enormt säkerhetsfokus de senaste tio åren, vilket har påverkat lekmiljön och vad barn tillåts göra. I forskningen ser vi att barn aktivt söker spännande upplevelser som ger känslor av skräckblandad förtjusning, det de är lite rädda för. Vi vet också att detta är viktigt för deras utveckling. Men genom politiska beslut och praxis berövar och begränsar vi dem nu allt oftare den här möjligheten, säger hon. 

Rädslan för konsekvenser, såväl juridiska som mediala, vid skador har ökat, förklarar hon. Skärpta säkerhetsregler för lekplatser är en del av det. 

Leken har antifobisk effekt

Men genom den riskfyllda, utmanande leken tränas inte bara sådant som balans och styrka, det ger även positiva psykologiska effekter som exempelvis självtillit; vad vågar jag, vad vågar jag inte?

– Att hantera det man är lite rädd för har antifobisk effekt. Man lär sig hantera den medfödda rädslan genom att utforska den i leken. Det minskar sedan risken att få exempelvis höjdfobi i vuxen ålder. Barnet får en bra erfarenhetsbas att använda vid nästa möte, hur rädslan ska hanteras och värderas, och det även senare i livet, säger Ellen Beate Hansen Sandseter. 

Ett tips till pedagoger och föräldrar är att inte ingripa för fort när något ser riskabelt ut eller när barnen har en konflikt, ofta klarar de det helt på egen hand. 

– Barnen kan mer än vad vi vuxna tror. Vi bör därför ha större tilltro till dem och bättre tålamod, säger hon. 

Viktigt att få testa gränser

En annan som värnar den fria leken är författaren Suzanne Axelsson som har skrivit

boken ”Riskfylld lek och undervisning”. Hon har jobbat inom förskolan sedan 1990-talet och är även internationell pedagogisk konsult, dessutom verksam inom förskollärarutbildningen vid Stockholms universitet. Men om hon själv får bestämma sin titel blir det ”lekaktivist”. 

– Även om det skiljer sig mycket åt mellan olika förskolor och skolor är många lekar i dag förbjudna, men när man säger nej säger man även nej till barnens utveckling. Samtidigt får pedagogerna inte det stöd de behöver för att kunna erbjuda riskfylld lek, och det finns många förklaringar till det. Vi har stora barngrupper, långa dagar för barnen som gör dem trötta, många möten och pappersarbete. Men vi måste ändå försöka. Riskfylld lek, att få testa det som är på andra sidan gränsen till det man redan kan, är så viktigt, säger hon.

Suzanne Axelsson betonar också vikten av att inte sträva efter ”så säkert som möjligt” utan i stället efter ”så säkert som nödvändigt”. 

– Det är också bra att ha en dialog med oroliga föräldrar och förklara leken och dess värde, och betona att det är skillnad på farlig lek och riskfylld lek. Sedan är det naturligtvis även viktigt att ha med sig chefen och kollegorna. Det är svårt att vara modig om man inte är trygg, säger hon. 

Anpassa efter förmåga

En bra början till ett nytt förhållningssätt är att diskutera begreppet lek tillsammans. Det gäller nämligen att enas om vad lek är, påpekar Suzanne Axelsson, annars kan det ställa till problem.

– Man kan även filma leksituationer och utvärdera tillsammans med sina kollegor. Man kan diskutera varför man inte vill ha en viss sorts lek, vad barnen behöver och hur de kan stödjas. Att hellre vara nyfiken än att alltid säga nej, säger hon. 

Att ha tillåtande, flexibla miljöer ser hon som A och O. Hon poängterar att det även krävs trygghet innan man kan känna frihet och att riskfylld lek ska ske utifrån individens förmåga. 

– För en ettåring är ett hopp på några centimeter från en planka ett högt hopp, och man ska aldrig bli tvingad. Barn har alltid rätt att säga nej. Att observera hur andra barn gör är också utvecklande, säger hon. 

Allt större fokus på teoretisk utbildning

Den norska professorn Ellen Beate Hansen Sandseter poängterar att vi i Skandinavien fortfarande har ett ganska liberalt förhållningssätt till riskfylld lek via vår friluftstradition och användning av naturen. Men samtidigt ökar säkerhetstänket även här och allt större vikt läggs vid utbildning, ofta på bekostnad av den fria leken. 

– Det blir allt högre inlärningsmål, fokus har gått från kropp till huvud. Men mitt hopp är att vi fortsätter värdera vår lektradition och inte går i samma riktning som exempelvis USA, England och Kanada. Dit vill vi inte, säger hon.