Målstyrda aktiviteter påverkar samspelet med barnen
Katarina Nilfyrs avhandling visar att både barn och förskollärare anpassar sig för att målet med undervisningen ska uppnås.
Forskning Samspelet med barnen i målstyrda aktiviteter är en komplex balansgång, och det är en tunn linje för förskollärarna mellan att stödja och styra barnen. Det visar Katarina Nilfyrs forskning.
1. Pedagoger och barn har olika uppfattningar
Jag har filmat och studerat samspelet under pågående dokumentationsaktiviteter och resultatet visar att den sociala interaktionen är både sårbar och komplex. Medan pedagogerna var resultat- och målinriktade var barnen mer spontana och föränderliga. De gav inte alltid aktiviteten samma betydelse. I de här situationerna ska pedagoger både styra och följa det spontana. Det blir en balansakt mellan att bedriva socialt inriktat omsorgsarbete och utföra målorienterad utbildning.
2. Både barnen och förskollärarna anpassar sig
Det hände också att barn gjorde något annat än vad förskollärarna efterfrågat. Det var intressant hur bägge parter sedan anpassade sig, förskollärarna genom att omtolka det barnet gjort så att det passade det tänkta. De ställde frågor till barnet i riktning mot det som var planerat och dokumenterade sedan att barnet gjort det som var tänkt. Barnen i sin tur anpassade sig till vad förskolläraren efterfrågat genom att säga ja, fastän de kanske inte riktigt förstått uppgiften eller ville göra något annat.
3. Icke-verbala uttryck lätta att missa
Resultatet visar även att icke-verbala emotionsuttryck som tonfall, blickar och huvudrörelser har stor betydelse och exempelvis kan signalera en osäkerhet, att barn inte förstår vad som förväntas i en aktivitet. Men uttrycken kan vara svåra att uppmärksamma, i synnerhet i skolförberedande, målinriktade sammanhang. I takt med att praktiken i förskolan förmodas bli mer inriktad på skolförberedande aktiviteter är risken att andra värden, som interaktion och relationsskapande, kommer i skymundan.
4. Balansakt att diskutera
Kommunikation och relationsskapande är avgörande för barns utveckling och lärande. Samtidigt diskuteras sällan deras betydelse eller komplexitet, inte heller känslors funktion i relationsskapande och utbildning. Avhandlingen visar hur förskollärare balanserar mellan känslomässigt stödjande interaktion och skolförberedande målorienterade aktiviteter, och det bör synliggöras. Balansakten ska inte ses som en motsättning utan som komplex och förskollärarna ska inte lämnas ensamma i detta ansvar.
Om forskaren
Katarina Nilfyr är utbildad lärare och specialpedagog i förskolan sedan 2007, numera arbetar hon även på högskolan i Kristianstad. Hon är aktuell med avhandlingen ”Interaktionsmönster, social anpassning och emotioner i förskolan. En mikrosociologisk studie av interaktion mellan förskollärare och barn i målorienterade aktiviteter.”
LÄS ÄVEN:
Forskaren: ”Bedömningen av barns kunskaper behöver bli tydligare”
Debatt: Bedömning behövs för en likvärdig förskola
Debatt: Vi vägrar bidra till en förskola som sorterar barn
Debatt: ”Förskollärare ska inte fokusera på barnens kunskapsresultat”
