Inget lärande utan omsorg

Illustration: Emma Virke

Omsorg är och ska även fortsättningsvis vara en viktig del av förskolans verksamhet. Det är tydligt i förslaget till en ny läroplan, som Skolverket nyligen presenterat, där det står att omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet.

Men vad innebär omsorg i förskolan egentligen, om vi vänder och vrider på det? Och pratar ni om det i arbetslaget på samma sätt som lärandet? Det har universitets­adjunkt Mie Josefson, som undervisar på förskollärarprogrammet vid Stockholms universitet, ägnat många års forskning till att undersöka. I början av februari disputerade hon med avhandlingen Det ansvarsfulla mötet. En närhetsetisk analys av omsorgens innebörder i förskolan.

– Som jag ser det är det förskolans professionella sätt att hantera just omsorg som gör verksamheten så speciell, säger hon.

Mie Josefson började studera omsorgsbegreppet för många år sedan, i början av 90-talet innan läroplanen kom. Men hennes intresse för det väcktes så fort hon kom ut i arbetslivet, i mitten av 80-talet. Hon hade nyss tagit examen och var fylld av färska teorier om pedagogik.

Det handlar om förmågan att se och tona in barnens behov. Då är det egentligen ingen skillnad om barnet är ett eller sex år.

– Jag var så totalfokuserad på lärandet. Men en äldre kollega fick mig att förstå att ingenting fungerar om det inte bottnar i omsorg.

Att det finns en spänning i begreppet gjorde att Mie Josefsons nyfikenhet höll i sig. Ungefär tio år senare började hon läsa vidare och gjorde en studie om barns säkerhet i utemiljö.

– När jag intervjuade förskollärare om hur omsorgen såg ut hos dem, för det är ju en förutsättning för säkerhet, var det många som inte ens ville kännas vid ordet. ”Det är ingenting vi ägnar oss åt här”, sa en del.

Det var andra tider då, poängterar Mie Josefson. Förskolan och förskolläraryrket var mitt i en process av att professionaliseras. En lång kamp bort från daghemsbegreppet och ”barnförvaring”, mot mer fokus på lärande och högre status var snart i hamn och en egen läroplan var inom räckhåll.

– I dag när jag är ute upplever jag inte samma inställning. Min erfarenhet är att många förskollärare, särskilt de med lång erfarenhet, ser omsorgen som något självklart och något som också går hand i hand med lärandet, säger Mie Josefson.

Vi ska snart gå in mer på hur de olika delarna som förskolans uppdrag vilar på egentligen hänger ihop. Men först får Mie Josefson själv definiera begreppet. För en defintion tycker hon är jätteviktig.

– Annars har vi inget att förhålla oss till. Vi måste ringa in fenomenet för att kunna ta på det och för att mäta kvaliteten på omsorgen och utveckla den.

Mie Josefson menar att man kan se på omsorg på två olika sätt. Det ena handlar om rutiner.

– Alltså vård av kroppar och det behovet är större ju yngre barnet är. Det handlar till exempel om hygien, mat, vila och hjälp med påklädning.

Den biten är förhoppningsvis självklar, säger Mie Josefson. Brister verksamheten i dessa inslag är det fog för anmälan. Men omsorg i förskolan är också något annat som skiljer sig från ”vanlig” omsorg, den som finns i exempelvis relationen mellan förälder och barn.

Illustration: Emma Virke

– Förutom alla rutiner, som inte kräver särskild utbildning, handlar det om ett etiskt förhållningssätt som bidrar till en särskild känslighet inför mötet med andra, säger Mie Josefson.

Hennes studier visar att det förhållningssättet förvandlar omsorgen till att bli professionell och något man kan utveckla. Det får till följd att utbildad personal skärper blicken. Omsorgen blir på så sätt ett slags verktyg som gör att man blir mer empatisk och plockar upp signaler från barnen.

– Det handlar om förmågan att se och tona in barnens behov. Då är det egentligen ingen skillnad om barnet är ett eller sex år. Och att möta barnet där det är, eftersom barn är mer sårbara än vuxna i den asymmetriska maktrelation som ett möte mellan barn och vuxna faktiskt är.

Mie Josefson menar att förhållningssättet bör genomsyra hela arbetsdagen och att det, när det finns med, ger förskollärare förmågan att vara flexibla. Hon ger ett exempel från sina studier.

En av de hon intervjuade beskrev en situation där en grupp barn gick på planerad skogsutflykt med två kollegor klockan nio på morgonen. Förskolläraren blev ensam kvar med en mindre grupp barn på avdelningen och hade förberett material för en kreativ verksamhet. Runt halv tio kom ett barn in med en förälder. Barnet blev förtvivlat när han fick höra att kompisarna redan gått, han var ju inställd på att få följa med till skogen sedan förberedelserna dagen innan.

– Här har vi en typiskt sådan svår etisk situation som förskollärare ofta hamnar i. Verksamheten är föränderlig och tvingar oss att hela tiden göra nya val. Och de måste alltid utgå från att sätta barnens bästa främst.

För någon som saknar verktyg och erfarenhet är det lätt att bli väldigt stressad av oförutsedda situationer och handla i panik. I den här situationen var förskolläraren ensam och kunde inte tillfredsställa det besvikna barnet. Då hade hon varit tvungen att lämna resten av barngruppen för att springa ikapp kollegorna som hade hunnit till skogs. Hon hade också kunnat bli arg på föräldern som kom för sent och försatte barnet i denna situation, men det hade ju heller inte hjälpt barnet i fråga, konstaterar Mie Josefson. Och hon hade kunnat göra misstaget att försöka släta över barnets känslor av stor besvikelse, vilket inte heller hade gett någon utveckling.

– Därför är just dessa situationer så viktiga att diskutera, hur hanterar vi dem?

I det här fallet berättade förskolläraren att hon satte igång resten av barngruppen med materialet för att kunna ta sig tid att prata med det ledsna barnet. Det blev ett tillfälle att lära barnet om hur man kan hantera sina känslor.

– Jag ser det som ett exempel på när omsorgen medvetet kan användas som ett professionellt verktyg, säger Mie Josefson.

Christian Eidevald, doktor i pedagogik och docent i förskoledidaktik vid Stockholms universitet, är en annan forskare som intresserar sig för omsorgsuppdrag­et. Han är dessutom en av de experter som nyligen var med och tog fram kunskapsöversikten som låg till grund för Skolverkets förslag på förändringar av läroplanen. Precis som Mie Josefson ser Christian Eidevald omsorg som något professionellt som man hela tiden kan utveckla och bli bättre på.

– Det som skiljer omsorg i förskolan från omsorg i stort är att det kan vara processinriktat, säger han.

Med det menar han att förskolläraren använder omsorgen som ett verktyg för att arbeta mot målen i läroplanen.

– Det kan vara att medvetet ta tillfället i akt och träna samspel och kommunikation med ett barn under blöjbytet. Eller att prata om vad som hände när man tröstar ett barn efter en konflikt. Hur känns det i barnet? Hur tror han eller hon att det känns hos kompisarna? Vad hade man kunnat göra annorlunda?

Men omsorg och närhet inom en profession är inte alltid komplikationsfri. Eftersom den ofta innebär intima situationer kan omsorg, när barnet inte är tryggt med personalen i fråga, också vara integritetskränkande.

– Det önskvärda scenariot är att den nära och intima omsorgen alltid måste få ske på barnets villkor. Att om jag är ny i en barngrupp, oavsett om jag är välutbildad och har lång erfarenhet, alltid väntar med de intima momenten tills jag har skapat en relation till barnet. Att det får ske på barnets villkor, att barnet till exempel visar att det okej att jag byter blöjan genom att ta mig i handen.

Men ibland kan det vara så att all ordi­narie personal är sjuk och tillfälliga vikarier på avdelningen ska se till att verksamheten flyter på.

– Då måste man naturligtvis ändå se till att barnen får torra blöjor, mat, rena kläder och sömn. Men situationen är inte önskvärd. När barnen inte hinner bygga en relation till den som ska hjälpa dem med de nära rutinerna har vi någonstans misslyckats med att hålla kvaliteten i den omsorg som jag tycker att barnen har rätt till.

När Skolverket fick uppdraget att se över läroplanen lyftes just omsorgen fram – att den behövde definieras och förtydligas. Christian Eidevald tycker att det är en viktig markering att ordet nu står först i styrdokumentet, alltså: ”Omsorg, utveckling och lärande” i stället för ”Lärande, utveckling och omsorg”.

– Omsorgen är så oerhört viktig under förskoleåren, den tid i ett barns liv när så mycket handlar om att lära sig att bli människa, relatera till andra och förstå sociala samspel.

Men han ser också en viss risk med att teoretisera begreppet alltför mycket. Han tycker att det till viss del har hänt med leken, som fått status för att den är viktig för lärandet, och inte för magin och fantasin som leken innebär i sig självt.

– Samtidigt menar jag att omsorg och lärande inte går att skilja åt, de hänger ihop. Ingenting fungerar utan det andra när det handlar om barn i förskoleålder.