Från barnkrubba till förskola
100 år! Barnkrubba, barnträdgård och lekskola – det är några föregångare till dagens förskola.
Foto: Norrlandsbild/Sundsvalls museums fotoarkiv
Den svenska förskolans historia började med småbarnsskolor. Den första bildades 1836 och riktade sig till barn mellan 2 och 7 år. Det fanns ett visst pedagogiskt syfte, men mycket handlade om att skydda barn från att utnyttjas som arbetskraft.
När småskolan infördes för barn i lägre skolåldrar försvann småbarnsskolorna. I stället inrättades barnkrubbor i mitten på 1800-talet av stiftelser, församlingar och föreningar för att ge stöd åt fattiga, arbetande mödrar. De var dåligt utrustade, hade inga krav på utbildad personal och verksamheten höll oftast öppet mellan klockan 7 och 19.
Välbärgade familjer hade sina barn i barnträdgårdar, som bildades i slutet av 1800-talet. De kallades även kindergarten och inspirerades av Friedrich Fröbels pedagogik. Barnträdgårdarna tog emot barn mellan 4 och 7 år för lek och sysselsättning några timmar per dag och verksamheten var avgiftsbelagd.
1904 startade systrarna Moberg en folkbarnträdgård för arbetarbarn och snart fick barn från fler samhällsgrupper gå i barnträdgårdar. Verksamheten bytte senare namn till lekskola och deltidsgrupp, medan barnkrubborna började kallas daghem. Då hade de blivit av med fattigstämpeln, fått utbildad personal och pedagogisk inriktning. Därför skiljde de sig inte så mycket från lekskolorna och på 70-talet slogs verksamheterna ihop och blev förskola. 1998 flyttades sexåringarna över till förskoleklassen, efter försök med olika sexårsgrupper.
