Orolig miljö för de yngsta på storförskolorna

Mora, Lund, Säffle och Kungälv. Övertorneå, Mullsjö och Skellefteå. Det är bara några exempel på kommuner som står i begrepp att bygga storförskolor, och vissa har redan kommit till skott. 

Men alla är inte nöjda. På flera orter väcker de stora förskolorna protester, och visst finns det fallgropar och risker. En som studerat storförskolor är Annika Manni, forskare och lärare på Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet. I dag är hon projektledare för en stor tvärvetenskaplig studie med många inblandade, även Umeå kommun som vill lära sig mer om hur storförskolor kan planeras på bästa sätt.

Grönytorna försvann på de nya förskolorna

Men det hela började med att Annika Manni besökte sina lärarstudenter ute på olika praktikplatser. Då slogs hon av hur annorlunda gårdarna många gånger är på de nybyggda förskolorna jämfört med hur det brukar se ut. De naturliga grönytorna, som betyder så mycket för att barn ska utvecklas, lära sig och må bra, var i stort sett helt borta. 

– Ofta har man haft en befintlig förskoletomt och byggt nytt i två våningar, vilket gör att det blir en fördubbling av antalet barn. Förutom att själva gårdsytan halveras är utemiljön också mer steril jämfört med äldre förskolors gårdar. Tomterna har ofta, av praktiska skäl för byggarna, helt kalavverkats före själva bygget. Men vi behöver ha träd och växtlighet kvar på gårdarna, annars missar vi många värden, exempelvis bra luftkvalitet och möjlighet till solskydd, säger Annika Manni. 

Hon tillägger att den biologiska mångfalden går förlorad till förmån för säkerhetstänk och att det ska se snyggt och prydligt ut. Att sand, jord och gräs ersätts med gummi, asfalt och några buskar. Det finns inga stenar, pinnar, kottar eller liknande naturmaterial kvar, sådant som barn gillar att leka med. En stor förlust, menar Annika Manni. 

– I våra studier har vi också sett hur det pedagogiska förhållningssättet förändrats. De vi pratat med uttrycker tydligt att man tidigare, på mindre och grönare gårdar, har haft mer tilltro till barnens förmågor och färre regler. Men att det på en steril gård med många barn blir många regler och restriktioner, även förbud. Det blir mer övervakning, och pedagoger har fått ändra sina rutiner på bekostnad av barnens intresse. Det blir mer att räkna in barnen för att se att alla är kvar än att engagera sig i deras aktivitet, säger hon. 

Både för- och nackdelar med stora förskolor

Adrian Forssander, undervisningsråd på Skolverket, menar att storförskolor kan innebära fördelar och risker. Till fördelarna räknar han de större personalgrupperna som kan hjälpas åt mellan avdelningarna, att man på så vis kan minska antalet ”nya ansikten” för barnen, att de får träffa känd personal i stället för nya vikarier. Med en stor personalgrupp blir det även lättare att organisera kompetensutveckling, och fler att dela sina erfarenheter med.

Han ser även möjligheter till större variation på lekmiljöer, men att det då krävs att man planerar den nya storförskolan på ett strukturerat sätt. Men Adrian Forssander ser också risker. 

– Ja, om de små barnen möter väldigt många människor, både vuxna och barn. Där får man försöka arbeta på ett sätt som minimerar de riskerna. Om det exempelvis finns en stor hall som alla ska använda, då får man försöka planera så att man begränsar antalet möten för de yngsta, säger han. 

Nytt tänk i Umeå

Här utgör Umeå ett gott exempel, påpekar Annika Manni. Där har den tvärvetenskapliga studien i samarbete med kommunen lett till nytänk. 

– Nu har kommunen gjort vissa investeringar och barnen på nya storförskolor får en väl tilltagen yta, större än Boverkets rekommendationer. Tidigare har man även byggt gemensam entré, vilket inte var praktiskt. Nu blir det i stället flera separata ingångar framöver. Det finns en helt annan medvetenhet, säger Annika Manni.