Eva lindström
Kommer ni ihåg när man fick röka på krogen? När det var helt normalt att stå där i röken och stanken, snacka, umgås, vara nära och kanske till och med själv hålla i en stinkpinne.
Då minns ni kanske också hur vissa blev jätteupprörda när det skulle införas förbud mot rökning inne på krogar och restauranger. Hallå, rör inte min cigg! Tänk vad jobbigt det skulle bli att behöva gå ut och röka, tänk om det blev en massa bråk, hur skulle de stackars dörrvakterna kunna hålla reda på vilka som hade gått in, och sen ut, och sen in igen?
Det borde vara lika förbjudet att lämna ett snorigt barn på förskolan som det är att tända en cigg på restaurang.
Kommer ni också ihåg när man fick lämna sjuka barn på förskolan? När det var helt normalt att lämna ett barn med rinnande snor, röda ögon, och bara lite hostig? När vi som arbetade i förskolan också tyckte att det var helt normalt att stå där med ett snorigt barn i famnen, torka snorsträng efter snorsträng, vara nära och kanske till och med själv ha en rejäl snorsträng dinglande under näsan. När vi stoppade i oss Alvedon som smågodis för att orka jobba trots huvudvärk och lite feberkänning.
Åh, visst var det härligt på den gamla goda tiden … Men visst tänker ni som jag, att det är otroligt skönt att ingen längre röker inomhus, att det inte alls känns konstigt att man behöver gå ut om man vill röka? Det har blivit helt självklart. Yngre generationer tror inte ens det är sant när man berättar att vi brukade röka inne på krogen. Det är ju så otrevligt, nästan äckligt, bara tanken att stå inrökt vid en bardisk och trängas.
Det är precis samma sak med sjuka barn på förskolan. Barn är underbara och fantastiska, men snor är faktiskt jätteäckligt. Och att bli hostad rakt i ansiktet … inte jättehärligt. Mysfaktorn att få en nysning i ansiktet följd av grönt tjockt snor är rätt låg.
Vi kan inte gå tillbaka till det som var. Tänk själva, hur skulle det låta? ”Ja, nu är det åter igen fritt fram att lämna snoriga barn på förskolan, så länge de orkar med verksamheten spelar det ingen roll vem de smittar – rör inte mitt snor!” Nej, jag hoppas innerligt att vi aldrig går tillbaka till att ta emot sjuka barn på förskolan. Jag hoppas att nuvarande rekommendationer alltid består. Barn med symptom ska vara hemma, för allas skull.
Förskolans krönikör Eva Lindström.
Jag föreställer mig att vissa kommer protestera. ”Va, ska jag inte få lämna mitt snoriga barn på förskolan? Det kommer ju att bli jättejobbigt, jag kommer ju inte kunna jobba?” Och kanske att någon förskollärare tänker: ”Men hur ska vi kunna hålla reda på vem som varit hemma med snor och kommit tillbaka, hur ska vi veta vad som är lätt rinnsnuva och vad som är tung? Vi vill inte vara snorpoliser längre!”
Till er säger jag: Lugn, lita på er själva. Vi har tränat i ett och ett halvt år, vi kan det här nu. Det är lite läskigt med förändringar, men förändringar kan skapa nya vägar till något bättre. Och att barn med symptom på sjukdom stannar hemma kommer bara att leda till bra saker. Det borde vara lika förbjudet att lämna ett snorigt barn på förskolan som det är att tända en cigg på restaurang. Tillsammans är vi starka, vi vågar vägra snor!
LÄS ÄVEN
Måste vi rycka in och jobba i köket?
Studie: Barnen med sämst förutsättningar
Lindström: Förskollärare trotsar allt – även en pandemi
