Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

JAG HAR VARIT SJUK, inte så oväntat jättedunderförkyld. Jag hade inte Corona, det var ju skönt. När jag legat hemma och väntat på provsvar har jag ibland orkat öppna ögonen och titta på film. Jag tittar gärna på dokumentärer, av olika sorter om allt möjligt. Den här gången blev det dokumentärer om vår planet, vår miljö och vad vi egentligen håller på med.

Jag har drabbats av ett uppvaknande och jag har så många frågor. Filmerna jag såg nu handlade om bland annat om fisk, och framför allt om vad vårt sätt att fiska får för konsekvenser, för fisken, för havet och för oss. Den handlade också om plast, plasten som hamnar i haven. Man kan säga att jag satte min älskade sushi i halsen.

Filmen fick mig att tänka, och tänka om. Alla siffror som presenterades i filmen, dom baserades ju på något, forskning, vetenskap till och med. I alla fall om du frågar vissa personer.

En annan film handlade om djuren vi har på land, köttindustrin och vilka konsekvenser den får djuren, naturen och för oss. Plötsligt framstår sopsortering och plastsanering som en droppe i havet, jämfört med vad vår lust att äta kött bidrar till när det kommer till att hushålla med jordens resurser. Siffrorna i denna film baserades ju också på forskning, och vetenskap. I alla fall om du frågar vissa personer. Jag skulle påstå att jag nu är en sådan viss person.

LYSSNINGSTIPS Podcast: Är jag oproffsig om jag är privat på jobbet?

”Vad kan vi egentligen säga till barnen?”

Min fråga blir nu, är det fritt fram för mig att ta med mig min kunskap och min vetenskap till jobbet? Utbildningen ska ju baseras på vetenskaplig grund, det står, klart och tydligt i läroplanen. Men vilken vetenskap? Kan jag nu säga till barnen på min förskola att vi borde verkligen inte äta fisk, för att äta fisk nu kan betyda att det inte kommer att finnas någon fisk alls i haven om sisådär tjugo år. Det är ju vetenskap. Kan jag säga till barnen att om vi slutade äta kött skulle vi spara miljontals liter vatten, vi skulle inte behöva skövla regnskog för att djuren behöver betesmark, vi skulle kunna få ett slut på svälten i världen. Det är ju vetenskap. Vi hamnar ju i dessa situationer dagligen, kollegor som inte äter kött, varför inte det?

Hur förhåller vi oss, vad kan vi egentligen säga till barnen? Om min anledning är att jag tycker att köttindustrin är vidrig och ingen borde äta kött, någonsin. Får jag säga det? Eller klassikern, ett barn slänger ur sig, det är farligt att röka, min mamma säger att man dör om man röker. Och du vet att ett barns mamma röker, och du ser hur barnet får tårar i ögonen, ska min mamma dö? Vad säger du då? Vad säger egentligen vetenskapen om rökning, och vad säger du till barnen, vad får och kan du säga till barnen. Din personliga åsikt, eller vad vetenskapen säger? Och i så fall vilken vetenskap? Barnet som säger att, min pappa säger att Corona bara är fejk news, eller att vaccin är bara strunt, min mamma säger att man aldrig ska vaccinera sig, tycker inte dom också att dom har vetenskapliga bevis som stöd.

Läroplanen är tydlig med att vi inte får uttrycka någon åsikt om att någon religion är bättre än den andra, att en människas sexuella läggning inte spelar någon roll. Men alla andra saker som delar upp oss, för eller emot, kött eller inte, fisk eller inte, vaccin eller inte, avocado eller inte, lita på staten eller inte, är Corona bara ett påhitt av någon hemlig organisation för att kontrollera oss?

Vad tycker jag egentligen och varför? Vad säger jag till barnen nästa gång dom frågar om dom måste äta fisk, att det är så himla nyttigt med fisk, eller att nej, du måste inte äta fisk, ingen av oss borde äta fisk.


Missa inte podcasten Förskolan – där Eva Lindström medverkar!

LÄS ÄVEN

8 tips: Så kan du jobba med laddade ord i förskolan

”Så ska lärarna möta ångesten”

Psykologen: Så pratar du med eleverna om klimatkrisen