SVT-serien har inte ett dugg med förskolans uppdrag att göra
Eva lindström Nu ska vi prata om det som är fel med den här nya serien på SVT, ”Barns hemliga liv”.
Läs även: Lärarnas covid-19-frågor – och svaren
Redan när tv-kanalen började söka deltagare för flera månader sedan, tänkte jag på vilka sorts föräldrar som skulle kunna tänka sig att utsätta sina barn för ett sådant experiment. Jag hade ganska många fördomar.
Därför valde jag att inte titta på programmet. Men allt eftersom kom programmet upp i olika sammanhang, i media, frågor om jag har tittat, att det var så himla kul att se barnen göra olika saker, lite jobbigt att se barnen gråta utan att någon tröstade, en av tävlingarna var så himla svår, psykologerna säger så bra saker, kul att få se vad barn gör på förskolan på dagarna, då blev jag nyfiken.
Eva Lindström, förskollärare och krönikör och poddare för Läraren.
Går barnen i programmet på förskola? Finns det förskollärare på plats?
Min åsikt att det är kränkande mot barnen att utvärderas av psykologer i tv, utan att barnen själva är medvetna om det, hamnade i ett annat ljus. Hur kopplar dom ihop förskolans uppdrag med det här? Svaret är, det gör de inte.
Det provocerar mig till max att man använder förskolan som skådeplats för dessa dumheter. Det gör mig väldigt ledsen att man ger den här bilden av förskolan, i tv på bästa sändningstid. Ingenting med det här programmet går ihop med förskolans uppdrag eller vår syn på barn och barns lärande. Till exempel, pratas det om hur barnen är, deras föräldrar är väldigt medvetna om hur just deras barn är, och psykologerna är väldigt duktiga på hur just fyraåringar är. En familj menar på att deras barn är blygt, okej, om ni vet det, varför utsätter ni ert barn för detta? Själv är jag en förskollärare som efter många år i förskolan är övertygad om att barn inte är, utan de blir. De blir till i det sammanhanget de hamnar i.
Man ska akta sig för att veta för mycket om hur barn är, ofta så överraskar barnen. I förskolan har vi ett uppdrag att motverka traditionella könsroller, programmet gör precis tvärtom.
Vårt uppdrag i förskolan är att skapa sammanhang där barnen kan växa, utmanas och stärka sin tro på sin egen förmåga. Stundtals kan man tycka, att det är det man gör i programmet, man har ju instruerat pedagogerna att hålla sig i bakgrunden, låta barnen lösa saker själva.
Men det finns en stor skillnad mellan det, och det vi gör på förskolan. Vi känner barnen, vi vet hur varje barn behöver mötas. Det här är ett program som inte har ett dugg med förskolan att göra. Det är ett program som vill underhålla oss genom att småskratta åt barn, det finns många liknande program och grupper på våra sociala medier, föräldrar som skickar in tokroliga klipp där deras barn gör och säger olika saker. Som om att det är okej att skratta åt barn.
Förskolan skrattar inte åt barn, vi skrattar med barn.
Om du är intresserad av att lära dig mer om ditt barn, umgås då med ditt barn. Det finns ingenting det här programmet kan lära dig, som inte ditt eget barn kan lära dig. Spendera några timmar i skogen med ditt barn, ta inte med en pysselkorg, det är bara dumt, skogen är full av saker att göra. Om du vill veta hur ditt barn har det på förskolan, prata med ditt barn, prata med personalen, var med en förmiddag på gården. Och till SVT, om ni nu nödvändigtvis måste utnyttja och exponera barn i tv, kalla det då vid sitt rätta namn.
Använd inte förskolan som en ursäkt. Det ni håller på med har ingenting med förskolan att göra. Förskolans viktigaste uppdrag är att göra precis tvärtemot vad ni gör. Förskolan ska vara en trygg plats, där man får lyckas och misslyckas, där man blir sedd och tröstad. Där alla ska få vara med. Där vi ska ställa rimliga krav på barnen utifrån deras egna förutsättningar. Förskolan utvärderar och bedömer inte barn. Vi utvärderar och bedömer oss själva.
Vår uppgift är att alltid göra det som är det bästa för barnen? Fundera på det, för vems skull gör ni det här programmet? Och hur är det ni gör, på något enda litet sätt, det bästa för barnen?
Fler krönikor av Eva Lindström:
Om förskolan inte är en arbetsplats – vad är det då?
En inbjudan är bättre än inskolning
Jag är lärare, inte snorpolis!
