Alla är inte förskollärare
Eva lindström
Förra veckan träffade jag en barnskötare, som hade varit anställd som förskollärare. Jag förstod inte. Hur då? Hur kan man vara en förskollärare om man inte är en förskollärare. För det kan man tydligen, speciellt om man har lång erfarenhet. Jag förstår fortfarande inte.
Jag minns några kommentarer jag läst i sociala medier, och då minns jag att förskollärare och barnskötare tydligen har typ samma jobb? Eller i alla fall så är det en hel del människor som verkar tycka och tro det. En del verkar till och med tänka att man inte behöver någon som helst utbildning för att arbeta på en förskola, bara man liksom gillar barn och gullegull så är det tipp topp. Fördel om man gillar att vara ute också, jippie!
Jag blir så provocerad. Det är mitt yrke som de pratar om, det är våra barns utbildning de pratar om. Jag undrar om de som tror att det räcker att vara typ ”snäll”, för att jobba på en förskola, de kan väl aldrig ha varit på en förskola, eller?
Så tänker jag, att jag undrar om samma människor tycker att ordningsvakter kan vara anställda som poliser, de har ju typ samma jobb, hålla ordning, gripa någon, gilla människor, eller?
Jag menar tänk om man arbetat som ordningsvakt i nästan femton år, då är man ju såååååå himla erfaren. Tycker samma människor att det är ok att bli sövd av en undersköterska, om hen har jättelång erfarenhet och har varit med på jättemånga operationer, hen vet ju hur det fungerar i en operationssal.
Jag skulle vilja se samma människor möta och ta hand om en barngrupp på sisådär 22 stycken tre- till femåringar. Möta alla dessa barns individuella behov, möta alla dessa barns föräldrar och deras behov. Jag undrar hur det skulle gå att dela in barnen i mindre grupper, hur ska man tänka, vilka barn kommer att lära sig och utvecklas var, när och tillsammans med vem? Jag undrar hur de skulle dokumentera och följa upp alla barnens olika läroprocesser. Hur skulle de hantera det där barnet som inte verkar glad, som agerar ut, som håller för öronen och skriker när man kommer för nära, som faktiskt skadar sina kompisar på förskolan.
Man kan vara en fantastisk människa, jättebra på att arbeta med barn, men man kan inte vara lärare utan att faktiskt vara en lärare.
Har de läst läroplanen, vet de ens vad barnen har för rättigheter när det kommer till att gå på förskola? Har de suttit och vridit och vänt på alla dessa begrepp, vad betyder de, förståelse och medmänsklighet, allsidighet och saklighet, en likvärdig utbildning. Läroplanen är öppen för tolkningar, absolut, men man får inte göra hur man vill i förskolan, bara för att man råkar tycka att det är lite kul eller gulligt. Man får inte ens säga vad man vill när man arbetar på en förskola.
Förskollärare och barnskötare arbetar sida vid sida, med fokuset på det som är det bästa för barnen. Men det betyder inte att förskollärarens uppdrag och barnskötarens uppdrag är desamma, våra utbildningar är definitivt inte desamma. Och vi förskollärare behöver stå upp för vår profession, vår utbildning och vår mening. Annars finns det ju inget syfte att ha oss kvar, om någon annan kan göra vårt jobb, och för en lägre lön.
Sluta tro att man kan vara förskollärare utan att vara förskollärare. Man kan vara en fantastisk människa, jättebra på att arbeta med barn, men man kan inte vara lärare utan att faktiskt vara en lärare.
