Smärtsamt när ”mina” barn lämnar förskolan

FRÅGA: Som ganska nyexaminerad var jag helt oförberedd på mina egna känslor när det var dags att säga hej då till barnen som slutar förskolan. Första gången var det en hel grupp som skulle sluta för att börja i förskoleklass till hösten. ”Mina barn” – det fick mig att gråta. Även om vi hade pratat, förberett barnen, hälsat på i skolan, haft avslutningsfest med barn och föräldrar blev jag ändå överrumplad av känslan av en stor förlust. Jag känner mig oproffsig och skulle aldrig våga visa för kollegorna hur ledsen jag blir. Hur ska jag förhålla mig till dessa avslut? Blir det verkligen bättre med tiden? Hur gör jag för att bli ”lagom” ledsen? / ”Lättrörd”

SVAR: Hej! Det som är särskilt med oss människor är att vi utvecklat en form av kollektiv omsorg om våra unga, så kallat ”allföräldraskap”. Små barn knyter an till fler än bara sina föräldrar och det är denna bindning du känner av i hela din kropp när du skiljs från barnen. 

Det låter betryggande att du blir berörd när det är dags att ta farväl. Alla relationer oavsett om de är privata eller professionella kräver en känslomässig investering om det ska bli bra. Även om smärtan kan vara stark när man tar farväl så är det priset vi betalar för ett äkta engagemang. Särskilt små barn utvecklas som bäst med sina närmaste vuxna om de känner sig omtyckta. Mycket forskning tyder på att det är viktigast av allt.

Alla människoyrken handlar om den fina balansen mellan att vara engagerad på riktigt samtidigt som man klarar av att hålla en professionell distans så att den andres bästa alltid kommer i första rummet. Denna balansakt utvecklas under ett yrkesliv. Det är ingen fara att du blir lite ledsen en stund så länge avskedet blir tryggt och bra för barnen. Vad som däremot kan bli bekymmersamt är om du tänker att dessa känslor inte får finnas och att du skäms. Då kanske du i värsta fall slutar våga tycka om barnen. Det är viktigt att du kan ta stöd och prata med dina kollegor när det blir jobbigt för att det ska bli tryggt för dig med.   

Med detta sagt kommer du säkert att märka över tid att du vänjer dig vid att ta farväl. Vi människor tenderar att vänja oss vid det mesta, även så olustiga saker som att ta avsked från små barn som vi blivit viktiga för. Du kommer också att märka att ditt engagemang i barnen du skiljs ifrån kommer att ersättas av engagemang för nya barn. Att skiljas är att dö en smula men att skiljas är också vägen framåt och början till någonting nytt.

/Jenny Jakobsson Lundin, barnpsykolog,

Läs mer i Jennys bok ”Samspelets psykologi i förskolan” (Lärarförlaget)

LÄS OCKSÅ

Expertfrågan: Vad kan jag göra åt mina passiva kollegor?

Dilemmat: Barnen som tycker beröring är obehagligt

”Hur ska jag bemöta en orolig förälder?”

Lyssna på Förskolan här!

Tipsa oss! Mejla ditt dilemma eller fackliga fråga till: forskolan@vilarare.se